Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 34. Kalvinismens försök att vinna insteg i Sverige - § 35. Den s. k. liquoristiska striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid äfventyr af fängelsestraff och landsförvisning förbjödos
de att genom tal eller skrift sprida sina villomeningar bland
konungens undersåter, ehuru de för öfrigt skulle få åtnjuta
dem tillförsäkrad religionsfrihet.
Man finner, huru konung Erik, som förut synes hafva
varit något oviss och vacklande, nu intagit en fast
ståndpunkt, enär han ju uttryckligen förklarade sig godkänna
Luthers lärosätt, uttalade sin förkastelsedom öfver
kalvinismen och tydligen visade sig ej vara sinnad att inom
sitt rike lemna insteg åt främlingarnes vrångvisa lärdom,
om han än af politiska skäl ansåg sig böra medgifva dem
rätt att vistas i landet. Man finner ock, huru farhågan
för inbrytande reformert åskådningssätt förmådde
presterskapet att nära nog enhälligt sluta sig till erkebiskopens
uttalade mening, samt huru den uppkomna lärostriden
sålunda förde hela den svenska kyrkan till att öfvergifva sin
hittills iakttagna mera obestämda protestantiska hållning
och närmare ansluta sig till den evangeliskt lutherska läran,
ehuru det ännu dröjde nära 30 år, innan man tog steget
fullt ut och formligen erkände den symboliska bok, i
hvilken Luthers anhängare i Tyskland aldraförst hade funnit ett
gemensamt uttryck för sin evangeliska tro och bekännelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
