Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 41. Johan III:s kyrkoordinantia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anknytningspunkt i den svenska kyrkans egendomliga
utveckling, då hon ju hittills både i författning och kult
hade bibehållit så mycket af det gamla.
I enlighet med sin förutnämnda grundsats yrkar
ordinantian, att näst efter det att alltid tyda skrift med
skrift borde man vid bibelns utläggning hålla sig till "de
gamle, sannfärdige och gudfruktige kyrkans lärare,
synnerligen de som näst efter apostlarnes tid och i
kristenhetens första begynnelse hafva lefvat", samt åberopar till
stöd härför Tertullianus, som säger, att "det första och
äldsta är det vissaste, men det nytt och senare uppkommet
är, är ovisst och falskt". Tydligen var konungen
mycket rädd för all modern skrifttolkning "efter egen
mening och godtycke", och bästa medlet att komma ifrån
en sådan fara ansåg han ligga uti en noggrann anslutning
till kyrkofädernas utläggning, emedan de hade egt "Guds
synnerliga gåfva" att rätt förstå den Hel. Skrift. Väl
medgifves, att äfven ibland kyrkofäderna olika åsigter
stundom förekomma, men dervid anmärker ordinantian, att
i deras skrifter vore tveggehanda ämnen, dels trosläror,
i hvilka de alla voro ense, och "om hvilka aldrig någon
tid hafver varit, är eller blifver ibland de gudfruktiga
någon oenighet eller åtskillig tro", dels sådana frågor, i
hvilka man kunde tänka olika, utan att rubba salighetens
grund.
Man finner, huru konung Johans kyrkoordinantia
lägger synnerlig vigt på de första seklernas kyrkliga
vittnesbörd i och genom kyrkofädernas skrifter. I fråga åter om
nyare skrifter gifves det rådet att "sparsamligen läsa dem",
hvilka de än måtte vara, antingen Luthers, Brentii eller
Melanchtons. Emellertid uppträder icke den nya
ordinantian i någon väsentlig motsats till protestantismens lära och
kyrkobruk, ehuru hon naturligtvis i många stycken måste
blifva sväfvande och vacklande, då just de läror, om hvilka
nu tvistades, icke i de första tiderna voro utvecklade, och
hon principenligt såsom obehörig måste afvisa hvarje
lärofråga, som icke redan hos kyrkofäderna fått sin lösning.
Bland ordinantians speciella bestämmelser må en och
annan här antecknas. Så påbjuder hon konfirmationens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
