Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 56. Upsala universitets återupprättande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
akademien att med öfriga biskopar å kyrkomöte i konungens
ombuds närvaro beifra saken o. s. v.
Samtidigt utfärdade hertigen ett underhållsbref för
Upsala högskola. Han hade redan 1593 anslagit lön åt 7
professorer: nu tillades en åttonde, som skulle vara
professor medicinæ. Lönerna utgjordes af tionde. Dessutom
hade de tre theologerna redan fått prebenden, och de
öfrige fingo nu hvar sitt hemman till "afvelsgårdar".
Allesammans erhöllo ock boställshus i staden. Tionde af 19
socknar samt kronohemmanet Vårdsätra i Bondkyrko
socken anslogs åt kommunitetet, der 40 studenter skulle
underhållas. Härmed var grundstenen till Upsala högskola
för andra gången lagd, och allt syntes bebåda en rik och
skön framtid.
Många af dem, som innehade lärostolar vid
universitetet, voro verkligt framstående män. Dit hörde den för
sin hänförande vältalighet utmärkte Erik Skinner,
professor i mathematik och den nystiftade akademiens förste
rektor, den ädle och kraftfulle Nicolaus Olai Bothniensis,
domprost och förste theologie professor i gamla
testamentets exegetik och hebreiska språket, den grundligt lärde
Petrus Kenicius, poenitentiarius och andre theologie
professor i nya testamentets exegetik och grekiska språket,
samt den för bildning och vetenskap varmt nitälskande
Laurentius Paulinus Gothus, professor i astronomi.
Mindre bekanta äro Jacobus Erici, dekanus och tredje
theologie professor i dogmatik och polemik, samt Johannes
Petri Gevaliensis, professor i fysik. Desse sex män voro
den nyupprättade högskolans första lärare, De två öfriga
platserna lemnades tills vidare obesatta.
Anmärkas bör, att tidens nöd och oro snart
tillintetgjorde de ljusa förhoppningarne med afseende på
universitetets framtid. Professorernas löner utföllo högst
oordentligt, och den tryckande fattigdom, för hvilken de
härigenom utsattes, förlamade deras verksamhet, hvartill kom,
att just de utmärktaste ibland dem snart antingen
bortrycktes af döden eller förflyttades till andra embeten. Äfven
kommunitetet, som ej heller fick ut sitt underhåll, förföll
och synes slutligen hafva blifvit alldeles upplöst. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
