Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 61. Erkebiskop Abrahams och konung Sigismunds afsättning. - § 62. Linköpings riksdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"aldrig någon tid hafver varit i rådslag till mitt fäderneslands
förderf, så är ock sådant om den väl bepröfvade mannen
oveterligt, utan han hafver stält sig i lärdom och lefverne
som en Guds man." Erkestiftets prester voro fästade vid
mäster Abraham med stor tillgifvenhet. De ville fälla
förbön för honom, att han måtte befrias ur sitt fängelse,
och de gjorde frivilliga sammanskott till hans underhåll.
Erik Schepper delade en tid erkebiskop Abrahams fängelse,
men frigafs sedermera och utnämndes 1602 till kyrkoherde
i Upsala. Några år senare ådrog han sig på nytt Karls
vrede, och efter flere vexlande öden dog han slutligen 1620
såsom kyrkoherde i Enköping.
Långt förut hade Sigismund upphört att vara
Sveriges konung. Hans vilkorliga afsättning genom
riksdagsbeslutet i Jönköping förvandlades kort derefter på en ny
riksdag i Stockholm den 24:de Juli 1599 till en ovilkorlig,
hvarjemte bestämdes, att äfven hans ätt skulle för
everldliga tider mista arfsrätten till Sveriges thron, derest
konungen ej inom sex månader hitsände sin son Uladislaus, för
att uppfostras i den evangeliska läran. Så slutade konung
Sigismunds regering i Sverige. Hans brytande af sin
konungaed och hans försök att med våld återföra sina
undersåter under papismens ok kostade honom hans
fäderneärfda svenska krona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
