Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 74. Consistorium generale. - § 75. Johannes Rudbeckius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrklig öfverstyrelse, der lekmannaelementet vunnit för
stor inflytelse, kunde de icke gilla, emedan deras och
kyrkans trälbindande under staten eller aristokratien då vore
högeligen att befara. De fruktade, såsom de sjelfve
uttryckte sig, "de nya politicorum cæsareopapi". Och denna
farhåga var icke ogrundad. Gustaf Adolf var och
kallades en adelskonung, och såsom samhällsskicket utvecklade
sig efter konungens död, skulle kyrkans sjelfständighet
gentemot ett hotande adelsvälde ej kunnat bevaras, om icke
presterskapet förstått att med all magt häfda sin
oafhängighet. Sådant var ock under förhandenvarande
förhållanden nödvändigt, icke blott för att bevara kyrkans
sjelfständighet, utan äfven för att rädda allmän medborgerlig
frihet. Redan Gustaf Adolf kallade presterna folktribuner.
Och sannolikt är, att derest icke ett ansedt och
inflytelserikt presterskap gått i spetsen för de ofrälse ståndens kamp
mot adelsväldet, så skulle detta hafva medfört ett för
svenska folkets frihet ännu vådligare förtryck, än som nu blef
händelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
