Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 79. Oenighet mellan adeln och presterskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biskopsmyndigheten, stod dock större delen af presterna ännu på
Rudbeckii sida, och det spända förhållandet mellan dem och
adeln fortfor efteråt såsom förut. Vid riksdagen 1643
besvärade sig biskoparne deröfver, att åtskillige adelsmän
utsträckte sin patronatsrätt vida längre, än privilegiernas
rätta tydning kunde medgifva, och å andra sidan klagade
adeln, att biskoparne stundom påtrugade församlingarne
kyrkoherdar, med hvilka de höga herrarne ej voro nöjda.
Men allt stadnade vid det gamla, och de bedröfliga tvisterna
och förvecklingarne fortforo. Ty regeringen nöjde sig med
kraftlösa förmaningar och obestämda förklaringar, och
biskoparne å sin sida ville icke heller höra talas om, att
befordringsväsendet reglerades genom fasta och klara
bestämmelser, sannolikt emedan de fruktade, att under den
aristokratiska förmyndareregeringens auspicier adelns
rättigheter skulle genom nya bestämmelser ännu mer utvidgas.
Vidare klagade presterna deröfver, att de adelige
herrarne, som vanligen hade husprester på sina sätesgårdar,
började upphöra med kyrkobesök, läto sakramenternas
förvaltning och andra presterliga förrättningar ske hemma hos
sig, uteblefvo från kyrkovisitationer, ansågo sig frikallade
från det ordinarie presterskapets disciplinära myndighet och
utsträckte denna frikallelse jemväl till sina underhafvande.
Vid 1642 och 1643 års riksdagar begärde presteståndet
rättelse särskildt i fråga om visitationerna samt uttryckte den
önskan, att "de höge och förnämlige herrar" ville
åtminstone vara tillstädes vid det med visitationerna förbundna
kristendomsförhöret och derigenom gifva andra ett godt
föredöme. Regeringen svarade först, att sådana förhör väl
egentligen hölles för de personers räkning, som icke annars
finge någon rätt undervisning, och sade sig befara, att ett
utfärdadt påbud i den rigtning, som presterskapet hade
begärt, lätt kunde blifva "en klocka utan kläpp"; men
lofvade sedermera låta en förmaning utgå, att alle såväl adel
som oadel borde infinna sig vid visitationerna. Skulle en
eller annan af de adeliga herrarne för skäliga orsakers
skull icke sjelfve kunna göra detta, så borde de åtminstone
tillhålla allt sitt folk dertill och derigenom gifva ett godt
exempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
