Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 93. Synkretismens begge ifrigaste motståndare. - § 94. Sveriges kyrkliga indelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Odhelius dog. Följande året infordrade rikskanslern
theologiska fakultetens utlåtande, om boken borde tryckas, och
i hvilkens namn hon borde utgå. Såsom man kan se af
protokollet för den 23:dje Juli 1667, svarade fakulteten, att
"emedan den allaredo skrifne delen i det opere angår
mycket betänkeliga quæstiones, som ännu mellan theologos
Åugustanæ confessionis mycket disputeras, vore nödigt, att
man med denna saken icke mycket hastar", hvarjemte den
mening uttryckes, att, "om den skrifne traktaten skulle af
trycket utgå, rådligt vore, att den under sal. doktor
Odhe-lii eget namn utginge". Sannolikt befarade man att blifva
invecklad i de lidelsefulla strider, som nu så ifrigt pågingo
i Tyskland mellan Calixti anhängare och vedersakare.
Regeringen tyckes ock hafva delat samma farhåga.
Åtminstone uttalade hon 1671, då samma fråga ånyo förehades,
den förmodan, att Odhelii bok, om hon utgåfves såsom ett
"publicum scriptum", enligt hvad man ursprungligen hade
ämnat, lätt kunde "uppväcka många contradicenter", samt
ansåg derföre lämpligast vara, att hon utkomme såsom en
lärd mans opus posthumum. Så blef ock förhållandet.
Odhelii måg, dåvarande biskopen i Strengnäs Erik Benzelius
d. Ä., utgaf nämligen traktaten under titel: Erici Odhelii
operis inediti partimla, qua certis exemplis ostenduntur
conciliationis religionwn pericula et sectariorum callidæ aries
irrependi in gregem Domini eumque seducendi. Detta skedde
år 1696, hvarpå det publicerade\rbetet i åtskilliga
utländska tidskrifter blef med beröm anmäldt.
§ 94. Sveriges kyrkliga indelning.
I början af 1600-talet omfattade den svenska kyrkan
de sju biskopsstift, som redan hade upprättats under den
katholska tiden, nämligen Upsala, Linköping, Skara,
Strengnäs, Vesterås, Vexiö och Aho. Men inom de gamla stiften
hade tid efter annan åtskilliga superintendenturer blifvit
utbrutna och försedda med egna styresmän. Redan under
Gustaf Vasas regering hade en superintendent varit
förordnad i Kalmar. Väl ändrades detta af Johan III, som
1583 återigen lade ifrågavarande superintendentur under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
