Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 95. Införandet af svenskt kyrkospråk och svenska kyrkoceremonier i de nyförvärfvade landsdelarne. - § 96. Missionsverket i Lappland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det nya språket, blef snart belåten med förändringen.
Bönderna hade nämligen förut ej kunnat läsa i bok, och när
nu u deras barn kunde hemma uti husen både läsa och sjunga
för de gamle", så gladdes de deröfver, och många lärde
sig sjelfva läsa af sina barn. Skåne och Blekinge blefvo
sålunda temligen snart försvenskade, så att förändringen
hufvudsakligen var genomförd derstädes, när biskop Hahn
1687 nedlade sitt embete. Han hade nämligen önskat att
få draga sig tillbaka till en lugnare befattning och blifvit
utnämnd till biskop i Vexiö, men dog på vägen dit den
29:de December 1687.
De till Götheborgs stift fallna landvinningarnes
införlifvande med den svenska kyrkan synes hafva gått mera
långsamt. Ännu år 1685, då föreningen var nära
genomförd i Lunds stift, ansåg sig Daniel Wallebius, som från
1678 till 1689 var biskop i Götheborg, behöfva inhemta råd
och upplysningar af biskop Hahn om rätta sättet att gå
till väga vid uniformitetens förverkligande. I norra
Bohuslän, som till 1693 låg under Karlstads stift, gick
förändringen likaledes mycket trögt, så att ännu 1689 klagomål
förspordes deröfver, att presterna sökte undandraga sig
införande af svenskt kyrkospråk och svenska kyrkoceremonier.
Dock synes äfven i Halland och Bohuslän försvenskningen
så småningom hafva vunnit mer fasthet och stadga samt
torde hafva varit i det närmaste fullbordad vid
århundradets slut.
§ 96. Missionsverket i Lappland.
I norra Sverige var Lappland ännu ett missionsfält.
Redan under medeltiden omtalas en och annan åtgärd, för
att bringa kristendomens ljus till detta i hedniskt mörker
försänkta land. Men hvarken dessa eller Gustaf Wasas förut
omtalade försök att genom Vadstenamunkar verka till
grundläggande af en kristen kyrka i Lappland hade krönts med
någon varaktig framgång* Det var först Karl IX, som med
rätt ifver grep saken an. Han förklarade sin allvarliga
vilja vara, att "Lapparne uti all Lappmarken, som under
Sveriges krona ligger, skulle med Guds ord underviste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
