Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 97. Kolonien Nya Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtföljt den första utflyttningen, tjenstgjorde såsom
själasörjare och höll offentlig gudstjenst i Kristina ända till sin
död derstädes den 7:de Sept. 1643.
Sålunda var första grunden lagd icke blott till den
koloni, som fick namnet Nya Sverige, utan äfven till en
evangeliskt luthersk kyrka på andra sidan verldshafvet.
År 1643 ditkommo nya kolonister, anförde af den till
guvernör öfver nya Sverige utsedde öfverstelöjtnanten Johan
Printz, hvilken efter 10 års vistelse i Amerika återvände
hem och dog 1663 såsom landshöfding i Jönköping.
Samtidigt med Printz anlände från Sverige Johan Campanius
med fullmagt att vara de svenska nybyggarnes pastor. Tre
mil från fästningen Kristina vid det nuvarande Tinicum i
Pennsylvanien byggde Printz på vestra sidan om floden ett
nytt fäste jemte en vacker träkyrka, den första svenska
lutherska kyrka i Amerika, hvilken högtidligen invigdes af
Campanius den 4:de September 1646.
De svenska kolonisterna utmärkte sig för sedlighet
och gudsfruktan samt voro måne om att bevara sina fäders
tro. De sökte ock vinna de närboende indianstammarne för
sin egen gudsdyrkan, och Johan Campanius var den, som i
stillhet begynte detta verk. Han var nämligen icke blott
den förste[1], som predikade evangelii lära för dessa
Amerikas urinnevånare, utan han öfversatte ock Luthers lilla
katekes med förklaringar på det tungomål, som talades af
indianerna i granskapet af Nya Sverige.
Äfven i öfrigt lefde de svenska kolonisterna i godt
förstånd med sina grannar. Det synes, som om infödingarne
hade fattat synnerligt behag för främlingarne från
snölandet. Anledningen var, att svenskarne från början och
allt framgent handlade mera ärligt mot indianerna, än
holländare och engelsmän hade brukat göra. Sådant medförde
ett ömsesidigt förtroende och upprigtig vänskap.
Infödingarne sålde utan tvekan vidsträckta landområden till sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
