Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 106. Prestsysslors tillsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 10 6. PKESTSYSSLORS TILLSÄTTNING.
bepröfvad och så, hvar han gillad blef, dem till kyrkoherde
skickas och stadfästas. Men om så hände, att en socken
ingen sådan person kunde sjelf bekomma, eller, den, hon
bekom och presenterade, icke vore skicklig till sådant
embete, då skulle det vara i biskopens magt, att han dertill
skickade en annan bättre.
Uppenbart är, att landskapslagarnes gamla stadgande
om församlingens kallelserätt här ånyo uttalas, och att
biskopen blott får sig tillagd rätt att pröfva den kallade och,
derest denne skulle befinnas oskicklig, förordna annan
prestman. Men denna sistnämnda restriktion lade dock i
biskopens hand -en mycket stor magt, som lätt kunde
utsträckas längre, än tillbörligt var. Också kom det snart ända
derhän, att socknemännens kallelserätt nedsjönk till den
’ temligen. betydelselösa förmånen att blott få uttala en
önskan, på hvilken biskopen fäste det afseende, han behagade.
Att förhållandet verkligen blef sådant, det visar sig
•af många berättelser om prestlägenheters tillsättande, som
från äldre tider kommit till vår kännedom. Så t. ex.
företrädde en gång i Vexiö domkapitel deputerade från ett
ledigt gäll med begäran att få en viss uppgifven person till
kyrkoherde. Dåvarande biskopen svarade dem vänligt,
men frågade, om de icke kunde finna sig vid att i stället
antaga "en af magistrarne, som suto med honom", d. v. s.
en af kapitlets medlemmar. Efter en stunds betänkande
ingingo de utsände ombuden på biskopens proposition och
antogo den ifrågavarande konsistorieledamoten till sin
kyrkoherde. Inom erkestiftet synes, att döma af Upsala
domkapitels protokoller, vanligen hafva tillgått så, att då en
församling blef ledig, domkapitlet ditsände någon prest,
" att", såsom det hette, " låta sig förhöra, i församlingen och
tala med gemene man". Förklarade sig församlingen nöjd
med honom, så undfick han fullmagt. Men om
socknemännen vägrade att emottaga honom eller uttryckligen begärde
någon annan, så begyntes underhandlingar mellan dem och
kapitlet, hvarvid detta senare ej sällan genomdref sin vilja
eller åtminstone ofta hindrade, att den af församlingen
föreslagne fick tjensten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
