Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 113. Kapellaner och hjelpprester. - § 114. Adelns huskapellaner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dag komministrar blott finnas i städerna och några
prebendeförsamlingar. På Gottland åter anslogos visserligen
kronohemman till kapellansboställen i pastorater, som hade
tre kyrkor, äfvensom i superintendentens prebende, men
utan bidrag till aflöning af församlingarne annat än genom
boställsbyggnadens uppförande och underhåll.
§ 114. Adelns huskapellaner.
Utom det i församlingarne tjenstgörande
presterskapet voro äfven predikanter anstälde vid hären och flottan,
hvarjemte konungen hade sina hof predikan t er och adeln
sina huskapellaner. Om de sistnämnda stadgade 1571 års
kyrkoordning, att de i likhet med andra prester skulle vara
biskopen lydige samt infinna sig vid prestmöten. Det
oaktadt undandrogo de sig ofta biskopens tillsyn och förföllo
till lätja och sjelfsvåld. De gjorde ock stort intrång i det
öfriga presterskapets befordringsrätt, emedan de genom sina
mägtiga gynnares förord icke sällan visste bereda sig utväg
att erhålla förmånliga prestlägenheter utan afseende på
skicklighet och förtjenst. De voro derföre illa anskrifne
hos sina embetsbröder, helst som man ogerna såg, att adeln
afsöndrade sig från den öfriga församlingen och höll
gudstjenst hemma på sina sätesgårdar. Härtill kom, att enär
dylika huskapellaners anställande kunde nära nog
utsträckas huru långt som helst under en tid, då rika och mägtiga
adelsmän funnos till stort antal, så befordrades härigenom
i hög grad det skadliga prestöfyerflöd, hvaröfver man ofta
förnimmer en alltmer högljudd klagan.
Flere gånger hade fråga varit om alla dessa
olägenheter och rätta sättet att afhjelpa dem. Men ingenting
hade på allvar blifvit åtgjordt, förrän 1686 års
kyrkolag-ändtligen tog saken om hand och sökte skaffa bot för det
onda. Här blefvo nämligen biskoparne vid strängt ansvar
för bjudne att viga flere prester, "än som nödtorfteligen
behöfdes och med lägenheter kunde förses". Derjemte
stadgades, att endast män af konungens råd skulle ega frihet
" att antaga och bruka hemma i husen gode och skickelige
prester". Men andre af adeln, som önskade egna huspre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
