Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 119. Hospitaler och fattigstugor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 119. HOSPITALEE OCH FATTIGSTUGOR.
sitt säte, t. ex. i Stockholm, Norrköping, Vadstena, Örebro
o. s. v.
Som man vid denna tid under benämningen hospital
förstod en vårdanstalt icke blott för sjuka, utan äfven för
sinnessvaga och fattiga, så kunde dessa herbergen, hvilkas
antal torde uppgått till omkring 20, icke gerna vara
tillräckliga för sitt ändamål, helst som de voro afsedda för
nödlidande från hela riket, och hvart och ett af dem icke
torde kunnat rymma synnerligen många. ^Derföre
tillstyrker kyrkoordningen, att "ock några små sjukstugor
allestädes och uti hvarje socken måtte anläggas, så att fyra
«ller sex personer deruti kunde bo och hafva sin skötsel".
Till den ändan borde landtpresterna förmana deras
socknefolk, att till sådana små byggnaders upprättande vid deras
kyrkor vara behjelplige. Anmärkas bör, att detta
kyrkoordningens stadgande innebar första upprinnelsen till de
fattigstugor, som numera finnas i alla socknar,
Under den följande tiden förspordes ofta klagomål
deröfver, att hospitalerria sköttes illa, hvarföre Gustaf Adolf
år 1624 framlade förslag till en ändring. Meningen var
att inskränka hospitalernas antal till ungefär hälften mot
förut, så att i hvarje landsort blott skulle finnas ett enda,
ehuru förledt med bättre tillgångar, större utrymme och
jemnare tillsyn, än hittills varit fallet. Dessutom skulle i
hvarje provins upprättas allmänna barnhus, i hvilka fattiga
barn, som saknade omvårdnad, kunde upptagas; och
särskildt borde hvar och en af rikets städer på egen
bekostnad inrätta ett sådant. Deremot skulle de på landet
upp-bygda "käringestugor såsom rätta orsaken till lätja och
tiggeri" nedrifvas och der inhyste fattige intagas i
närmaste hospital eller barnhus. Kringstrykande tiggare skulle
ej tålas, utan insättas i tukthus och der hållas till arbete.
När detta förslag kom under ständernas öfverläggning,
yttrades stora betänkligheter af preste- och bonde-stånden.
Man fruktade, att så få hospitaler skulle blifva
otillräckliga, och att de fattiges underhåll der skulle falla sig
dyrare än i socknarnes fattigstugor, hvarföre man begärde,
att dessa finge bibehållas, jemväl af det skäl, att folket
u måtte hafva för ögonen dem, de kunde bevisa barmher-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
