Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 123. Predikosättet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12å. PREDIKOSÄTTET. 261
polemiska renlärighetsifvern emellanåt gick till öfverdrift,
hvarföre 1686 års kyrkolag måste inskärpa, att när i
predikan berördes "några högre och djupsinnige lärostycken
och kätterska villfarelser, sådant måste ske grundeligen och
korteligen, med godt förstånd, saktmodighet och
försigtighet". Derjemte föreskrifves, att man "ingalunda af hat
och otidig ifver borde anföra sine egne eller andras trätor,
fast mindre af ovilja namngifva någon på predikstolen".
Det undervisande elementet framträdde utan tvifvel
mycket starkt i predikan såsom ock den objektiva
rigtningen af tidens hela kristendom, så att hvarje uttryck af
innerlighet och känslovärma vanligen undveks med stor
omsorg. Dock vore det säkerligen mycket orätt, om man
häraf ville draga den slutsatsen, att predikan alldeles
saknade en uppbygglig karakter. Kyrkoordningen förmanar
presten att gå till den Heliga Skrift och deraf lära predika
bättring och syndernas förlåtelse i Kristi namn; och 1686
års kyrkolag inskärper, att lärarne skulle "på den ena
sidan varna för säkerhet och syndenes sömn, straffa
förargelse, förmana till bot och bättring, kristelig kärlek, tukt och
dygd, men å andra sidan trösta, hugsvala och vederqvicka
blödiga och förskräckta samveten". Att dessa goda
anvisningar i allmänhet följdes, torde icke böra betviflas.
Åtminstone voro allvarliga botpredikningar ganska vanliga,
och framstående predikanter, som rätt delade sanningens
ord, saknades icke. Såsom ett bevis härpå må blott
nämnas ett par af Karl XI:s hofpredikanter, Magnus Pontinus
och Johannes Caklbekg. Den förre, hvilken sedermera
blef först kyrkoherde i Jakobs församling och derpå 1681
biskop i Linköping, der han dog den 21:ste Aug. 1691, var
en på samma gång from och orädd man, som icke fruktade
att på predikstolen säga sanningen rent ut. Sammalunda
var fallet med Carlberg, som till och med i en predikan
vågade förehålla konungen hans hårdhet vid reduktionens
genomförande. Äfven han befordrades 1689 till biskop i
Götheborg, der han med nit och allvar verkade till sin död
den 15:de Juli 1701. Johannes Carlberg var för öfrigt en
äldre broder till den förut omnämnde psalmförfattaren
Birger Carlberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
