Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Sveriges äldsta indelning i landskap, och landskapslagarnas upkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
57
skyldige under Upsala-konungen, som der tillsatte
höfdingar; hvar ännu någorstädes konungar för någon tid
funnos till namnet, voro de i sjelfva verket endast
Upsala-konungens höfdingar, och under honom
skattskyldige. Dessa höfdingar igenfinnas ännu i landskapsla-{
garnes tid under namn af jarlar och länsherrar;
och den ännu fortfarande länsstyrelsen leder derifrån sitt
första uphof. Derigenom att dessa småriken sålunda
kommit under Upsala-konungens välde såsom eröfrade
länder, fingo de ingen rätt att med folklanden deltaga i
konungavalet. Denna Upsvearnes lagliga rätt att
ensamme besluta om konungavalet erkändes af de andra
landskapen, ännu på en tid, då dessa i sjelfva verket
derom tvistade med dem 58). Svear (i den äldsta
bemärkelsen af detta ord, d. ä, de sedermera så kallade
Upsvearne) egho konung at taka ok sva vræka, heter det
ännu i Vestgötalagen, som dock, kanske ej alldeles
betydelselöst, ger detta stadgande främsta rummet i sin
Rätlösa-Balk. Sedan Upsvearne hade valt konung, och
valet, af deras lagman, genom en dom blifvit
förklaradt för lagligt, följde de honom på hans eriksgata till
Södermanland, för att intyga att han hade blifvit
lagligen vald; Södermanländningarne följde honom på
samma sätt till Östergötland, och så vidare, Då
Upsvearnes val sålunda hade blifvit bestyrkt, återstod för de
underlydande landskapen endast att, sedan de vid den
nyvalde konungens ankomst till landskapet under
eriksgatan lofvat honom fred och gifvit honom gislan,
genom dom af lagmannen erkänna honom såsom laglig
konung; hvaremot de å sin sida egde att emottaga hans
edliga försäkran, att han ej skulle bryta deras lagar.
Troligen hade landskapen ej så länge nöjt sig med ett!
sådant beroende af Upsvearne, om ej thronföljden från
uråldriga tider hade varit så godt som grundad på arfs.
5) Ol. H. S. cap. 96,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
