Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Sveriges äldsta indelning i landskap, och landskapslagarnas upkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
58
7
rätt, hvilken åter hade sitt förnämsta stöd i den
Odenska religionen och Ynglinga-ättens öfverstepresterliga
anseende. Men sedan detta stöd icke allenast hade
blifvit rubbadt genom Ynglinga-ättens förjagande 59
59), utan
alldeles störtadt genom christendomens införande,
hvilket dessutom å nyo väckte den gamla söndringen
emellan Svear och Götar, så var det ej utan misnöje som
Götarne nödgades erkänna Upsvearnes uteslutande rätt i
afseende på konungavalet. Det var dock först i 14:de
århundradet som rättigheten att deri deltaga uttryckligen
tillerkändes alla landskapen; såsom framdeles skall
visas då jag kommer att tala om konungavalet.
Sedan vi nu sett huru de gamla landskapen
sammansmält till ett rike, skola vi taga i betraktande
landskapens inre, judiciella författning, och i sammanhang
dermed upkomsten af våra äldsta skrifna lagar. I
landskapskonungarnes ställe kommo, såsom förut är
anmärkt, höfdingar, tillsatte af Upsala-konungen, för
att å hans vägnar hafva upsigt öfver landskapet,
upbära den deraf utgående skatt, samt föra befälet
öfver de hjelptruppar, hvarmed landskapet i krigstid
skulle komma konungen till hjelp. Men såsom en
konungens utskickad, var höfdingen en för landskapets
inre rättsförfattning främmande person. I detta afseen de
behöfde landet ett eget öfverhufvud,
konungen kunde föra folkets talan,
konungens inför folket. Ett sådant öfverhufvud var så
som äfven inför
likasom höfdingen
59) Om ock den sedermera af Harald Hildetand
antagne medregenten Sigurd Ring verkligen varit en ättling
af Yngve Frey, så torde dock hans välde mera blifvit ansedt
som en fortsättning af den Ivarska inkräktningen, än som
sammanhängande med Ynglinga-ättens, för hvilken,
äfvensom för den Odenska religionen, efter Ingjald Illrådes tid,
det allmänna interesset troligen hade betydligen aftagit, äfven
innan christendomen i 9:de århundradet började att ådraga
sig mångas upmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
