Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Sveriges äldsta indelning i landskap, och landskapslagarnas upkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
61
det," säger han 62), "är landsting och egen lag i många
stycken; öfver hvar lag är en lagman, och han råder
mest med bönderna, ty det skall vara lag, som han
säger. Men om konungen, eller jarl, eller biskopar
fara öfver landet, och hålla ting med bönderna, då
svarar lagmannen på böndernas vägnar; och honom följa
alla, så att svårligen våga mägtige män (ofreflismenn) att
komma på deras allmänna ting, om ej bönder och
lagman dertill gifva lof. Men i allt, hvari lagarne äro
skiljaktiga, skola de jämföras med Upsala lag; och alla
andra lagmän skola vara den lagmans undermän, som
är i Tiundaland." Denna sista upgift kunde väl förefalla
mindre trovärdig; men då Sturleson, sjelf lagman på
Island, under sitt besök i Sverige år 1219 vistades hos
den berömde lagmannen Äskil i Vestergötland, kan han
ej gärna anses ha en alldeles oriktig underrättelse i en
så beskaffad fråga. Således bör väl Sturlesons upgift
så förstås, att Tiundalands lagman var den förnämste i
riket, och att de öfrige lagmännen kunde i vissa fall
vara skyldige att rådgöra med lagmannen i Tiundaland;
men icke får den förstås så å efter orden, som skulle
Upsala-lagen uttränga alla skiljaktigheter ur de andra
landskapens lagar; ty Upsala-lagen skulle då hafva
blifvit en allmän lag för hela riket, och de charakteristiska
egenheter som vi ännu finna i de olika landskapens
lagar, skulle ha försvunnit. Det är dock möjligt att
lagmannen i Tiundaland haft anspråk på ett dylikt
öfvervälde, och att ett sådant anspråk, grundadt på
folkländernas öfriga företräde, blifvit erkändt af de andra
lagmännen, fastän det ej i verkligheten kunde
genomdrifvas, derför att det hade sakens natur emot sig, emedan
de i de särskilda landskapen utbildade olika
rättsförfattningar ej ännu medgåfvo en sådan sammansmältning. -
Lagmännens egentliga befattning är af Sturleson uttryckt
62) Ol. H. S. cap. 76.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
