Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Sveriges äldsta indelning i landskap, och landskapslagarnas upkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
62
med de orden, att "öfver hvar lag var en lagman;" ty
det tillhörde lagmannen att handhafva och utbilda lagen,
först och ursprungligen derigenom, att han i hvarje
förekommande fall skulle bestämma hvad som var lag;
hvarje sådant lagmannens ytrande i ett nytt fall,
hvaröfver förut hade saknats en bestämmelse, blef lag; såsom
Sturleson säger, att det skall vara lag, som lagmannen
"rædr upp at queda," d ä. icke hvad lagmannen efter
en nyck kunde behaga att föreskrifva, utan hvad han
efter sin insigt i lagarnes sammanhang bestämde och för
folket kunde göra begripligt såsom det rätta. Sålunda
var det som lagmannen hade rättssystemet i sina
händer, och bidrog till dess stadgande och utbildande Men
det var äfven på ett annat sätt som det, åtminstone i
en senare tid, tillhörde honom att ordna det alltmera
utbildade rättssystemet, och hos folket underhålla
kännedomen deraf. Han hade nämligen omsorg derom, att
sammanfatta lagstadganderna i en viss ordning och form,
så att de kunde, först endast muntligen framställda,
sedan skriftligen upteknade, på vissa tider för det på
landstinget församlade folket upläsas.
men för detta slags lagsamlingar är utan
poëtiska. På en tid, då lagarne ännu ej voro
skriftligen upteknade, kan man knappt tänka sig någon annan.
Vida lättare hade den muntliga traditionen af historien
kunnat fortgå i en blott prosaiskt berättande form; men
likväl kan man vara öfvertygad att den trovärdighet som,
med afdrag af uppenbart fabelaktiga tillsatser, i det hela
stämplar en Sturlesons berättelser om händelser från
aflägsna århundraden, der ej skulle funnits, om ej den
prosaiska traditionen varit fästad vid de gamla
sångerna, och bygd på dem, såsom på en fast och orubblig
grundval. Ännu mindre kunde den juridiska
traditionen, då den begynt att likasom christallisera i en viss
form för reflexionen och kunskapen, undgå att antaga
en poëtisk skepnad, ehuru det lika litet kan betviflas
Den äldsta
forutan tvifvel den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
