Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10. (636.) 7 mars 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖ^ bÄRARE, UPPfOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.
N:r 10. (636.)
STOCKHOLM, 7 MARS 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris :
Vi år 8,50 kr., 8/4 år 3 kr., 1/2 år 2 kr., */4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt. j
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset från Drottninggatan), 1 tr. Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f. m.
Allm. teL 60 O O.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm,
[Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allmr tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris;
25 öre pr petitrad ( = 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr , dödsannons 2,50 kr,
Annons bor vara inlämnad senast måndag kl. 6 e. m. för att inkomma i veckans nummer.
;rnst llrler.
t
|( re t 1883 var för många af oss folkhögskollärare ett
fruktbringande år. Inbjudna gjorde vi då i samlad flock ett
längre besök vid flera folkhögskolor i Jylland och fingo där se
på nära håll det betydliga kultur-arbete, som de danska skolorna
uträttat, och det var i korthet
sagdt en välsignadt god färd,
som sent faller ur vårt minne.
För mig personligen hade detta
besök en särskild betydelse, i
det att jag därunder styrktes i
föresatsen att söka åstadkomma
ett gymnastikhus vid den skola,
där jag har min verksamhet. Då
man i Danmark hade kunnat
åvägabringa dylika, ganska väl
inrättade »0velseshuses>, så borde
det väl med ännu större lätthet
kunna åstadkommas i
gymnastikens eget hemland.
Under dessa mina funderingar
kom jag i brefväxling med
byggmästaren Andreas Bentsen, som
är föreståndare för den afdelning
för handtverkare, hvilken är
förenad med Vallekilde berömda
folkhögskola. Jag hade nämligen fått
veta, att hr Bentsen uppbyggt
flera gymnastikhus. Han rådde
mig att komma till Vallekilde
och bese den nya byggnad, som
han där uppfört, den första
gymnastiksal för svensk gymnastik i
Danmark. Jag kände då ej hr
Bentsen, ej heller föreståndaren
för Vallekilde, teol. kandidat
Ernst Trier, om hvilken senare jag hört mycket talas och af
hvilken jag läst ett bref, som starkt slagit an på mig, ett bref,
som var ställdt till Aftonbladets redaktör Aug. Sohlman, då denne
på 1860-talet ville ha reda på de danska folkhögskolorna. Med
denne märklige man hade jag länge önskat komma i beröring
och blef därför ej sen att efterkomma inbjudningen, då Trier
ERNST TRIER.
bad mig kornma till Vallekilde i sällskap med en skara af mina
elever »indtil ty ve».
Vi begåfvo oss af en dag i början af år 1884, sjutton man
högt, femton elever och två lärare. Vid Jyderups station i
nordvästra Sjaelland mötte vagnar, och en blåsig, regnig kväll
inrullade våra åkdon på en stenlagd gård, omgifven af byggnader af
olika art och stil. Nu är att märka, att jag då bildat mig den
föreställningen om Ernst Trier, att han var en liten spenslig
person och därtill svartmuskig, som
det ägnar och anstår en israelit,
men vid trappan står en mycket
kraftigt byggd man. Han håller
en lykta i handen och lyser ut
öfver gården.
- »Hvor er H.?» ljuder en
lika kraftig som vänlig röst.
»Jo, här». - Han sätter
lyktan, framträder till vagnen och
fattar den svenske, väl inpälsade
skolmannen i sina starka armar,
bär honom upp för trappan in i
förstugan, fattar honom sedan
om kinderna, så att ljuset från
en vägglampa belyser ansiktet,
och säger: »Jeg vil se, hvordan
De ser ud!» Hans granskning
måtte ha utfallit till hans egen
belåtenhet, ty han tager mig i
famn och ger mig
välkomstkys-sen.
Sådant blef mitt första inträde
i Vallekilde, och på lika
originellt sätt torde han ha mottagit
många andra. Det värmde så
förunderligt och lyste upp i alla
vinklar och vrår. Hans sätt att
»taga» de svenska ynglingarne
och med ens göra dem
hemmastadda var också karakteristiskt.
Vi blefvo genast inbjudna i Triers rymliga »stue», placerades
vid ett stort bord midt på golfvet, och rundt om flockade sig
nyfikna danska elever, så många stugan kunde rymma. Och så
skedde presentationen.
- »Er her nogen forvoven svensk karl, der t0r slaa sig
ned hos Peder Sörensen i Stokkereden?» (Hvarje elevrum har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
