Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 19. (645.) 9 maj 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
SVENSK LÄKARETIDNING.
N:r 19
ett sådant missbruk icke undanrödjas
genom ökning af distriktets storlek,
hvarigenom ju tillfället att än mer utvidga
resorna äfven skulle ökas. Det enda sättet
att förhindra en obehörig anordning af
resorna vore att förelägga inspektörerna att
halfårsvis afgifva förslag till reseplaner,
hvilket de då hade att i allmänhet följa.
Obeaktadt bör dock ej lämnas, att den
ökning af resekostnaden, som tid efter
annan ägt rum, till en del beror på att
skjutslegan blifvit höjd.
Äfven om utskottet således icke anser
sig kunna tillstyrka, att
folkskoleinspektörsuppdraget endast skulle anförtros åt
personer, som under den tid, de innehafva
detta kall, odeladt ägna sig åt detsamma,
vill dock utskottet icke förneka, att den
tanke, som ligger till grund för andra
kammarens utskotts hemställan i denna
del, är värd att beaktas. Utskottet håller
nämligen före att, därest det, på sätt herr
statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet den 12 januari 1891
ifrågasatt vid föredragning af anslagsbehofven
under åttonde hufvudtiteln, fordras, »att
de personer, som förena
inspektionsu.pp-draget med annan tjänstebefattning,
förpliktas att utsträcka sin
inspektionsverksamhet till vissa längre sammanhängande
perioder af året och, där så pröfvas
nödvändigt, hålla vikarie för den ordinarie
tjänstens bestridande», inspektörernas
verksamhet kunde blifva i högre grad
fruktbärande, än hvad den under nuvarande
förhållanden kan blifva.
Utskottet förbiser dock icke att, om det
än för de folkskoleinspektörer, som
innehafva prästerliga befattningar, icke skall
möta någon svårighet att erhålla
tjänstledighet från den prästerliga befattningen
under viss tid af året, det för
skolundervisningen skulle medföra synnerlig
olägenhet, om ordinarie lärare under en del af
läroåret skulle fullgöra sin lärarebefattning
och under en annan del öfverlämna denna
åt en vikarie. Följden af förändringen
skulle således blifva, hvad motionärerna
icke synas hafva åsyftat, eller att
folkskoleinspektörsbefattningarna än mer än
hittills skulle komma att uppdragas åt
kyrkoherdar eller komministrar. Hvad
angår ordinarie seminarielärare, har andra
kammarens utskott riktigt framhållit, att en
sådan lärare genom tjänstgöring såsom
folkskoleinspektör »uppfordras att
personligen sätta sig in i folkskolearbetet, för
hvilket han eljest, till stor skada för sin
uppgift såsom lärare för folkskolans
vardande lärare, måste komma att blifva
ganska främmande». Att detta är af
synnerlig vikt för seminariernas rektorer, är
uppenbart. Men då dessa rektorer icke
utan till den största skada för sin
egentliga verksamhet kunna under andra längre
sammanhängande perioder än ferietiderna
odeladt ägna sig åt inspektörsverksamheten,
och däremot mycket väl kunna så anordna
sin tjänstgöring vid seminarierna, att de
äfven under läseterminen få ledighet till
inspektioner, torde dessa åtminstone
undantagsvis kunna förordnas till inspektörer för
mindre distrikt.
De nuvarande arvodena äro dock till
den allra största delen så små, att de icke
medgifva uppställandet af den fordran, att
den, som upjpbär arvodet, skall däraf
af-löna en vikarie ens under någon del af
året. Genomförandet af den ordning,
utskottet här ofvan angifvit såsom lämplig,
förutsätter således, att åtminstone
arvodena för 30 eller 35 inspektörer höjas
med de belopp, som för vikariernas
aflönande under viss tid af året må erfordras.
För ändamålet kräfves således, att
anslaget ökas med ett belopp, som utskottet
föreställer sig böra bestämmas till 10,000
eller 12,000 kronor. De i ärendet väckta
och nu till pröfning föreliggande
motionerna kunna dock icke föranleda till något
uttalande angående riksdagens villighet att
på k. m:ts framställning bevilja den
anslagsförhöjning, som för ändamålet kan
finnas erforderlig. Tvärtom har andra
kammaren genom godkännande af dess
utskotts utlåtande förklarat, att de anslag,
som för närvarande äro för ändamålet
beviljade, synas vara tillräckliga äfven för
den anordning, andra kammarens beslut
afser. Vid sådant förhållande och då det
icke synes lämpligt att hos k. m:t begära
åtgärder, som föranleda förhöjda utgifter
utan att vilja anvisa, hvad som för dessa
förhöjda utgifter erfordras, anser utskottet
sig förhindradt att förorda någon åtgärd i
det syfte, utskottet här ofvan angifvit
såsom riktigt.
Enligt utskottets åsikt finnes icke någon
anledning att betvifla, det konungens
rådgifvare låtit sig angeläget vara att till
folkskoleinspektörer föreslå personer, af hvilka
en verksam och tillfredsställande
inspektion må kunna utöfvas, och utskottet
finner sig därför icke böra förorda någon
framställning därom, att till
folkskoleinspektörer måtte förordnas personer, som
visat sig innehafva den pedagogiska insikt
och den på personlig erfarenhet hvilande
kännedom om folkskoleundervisningen, att
en verksam och tillfredsställande
inspektion genom dem må kunna utöfvas.
Utskottet anser sig härvid böra erinra
därom, att pedagogisk insikt och en på
personlig erfarenhet hvilande kännedom
om folkskoleundervisningen icke i sig äro
tillräckliga för utöfvande af den
ifrågavarande befattningen. Inspektören skall
nämligen ej blott gifva råd och anvisningar åt
lärarepersonalen, utan måste äfven
samarbeta med skolråden och församlingarna.
Han skall hafva blickarna fastade ej blott
på hvarje särskild lärares och skolas
förtjänster eller brister utan äfven på alla
de samfälda förhållanden, som inom
distriktet kunna främja skolväsendets
utveckling. Härtill fordras praktiskt omdöme,
grannlagenhet och takt, hvilka egenskaper
utskottet anser vara ej mindre viktiga än
en »på personlig erfarenhet hvilande
kännedom om folkskoleundervisningen».
Utskottet hemställer alltså, att första
kammaren icke måtte biträda andra
kammarens beslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
