Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 19. (645.) 9 maj 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 19
SVENSK LÅEAEETIDNING.
231
och gjorde för korta uppehåll på hvarje ställe.
Tal:n förordade därför bifall till reservationen.
Förre statsrådet G. Vennerberg kunde icke
finna annat, än att inspektionen för närvarande
ej vore fullt tillfredsställande. Vårt land stode
högt i afseende på folkbildningen, tack vare
våra förträffliga folkskollärareseminarier och de
lärarekrafter som därifrån utginge. Men medan
seminarierna och lärarne hade utvecklats, i
synnerhet i pedagogiskt afseende, så stode
inspektörerna kvar på sin gamla ståndpunkt.
Tal:n vore tacksam mot prästerna och
elemen-tarlärarne för deras osparda möda vid
inspektionen, men de stode numera efter våra
folkskollärare i pedagogiskt hänseende, hvilket
tal:n själf varit i tillfälle bevittna. Då man
från statsrådsbänken hört, hvilka dryga
kostnader det skulle medföra, om man anställde
inspektörer, som odeladt ägnade sig åt
inspektion, utan att dock inspektionen blefve
verksam, måste man hitta på ett annat sätt, och
tal:n förordade i detta afseende ett för några
år sedan framlagdt förslag om en
öfverinspektör, ett förslag, som då ej vann riksdagens
bifall, emedan man var rädd för inrättande af
en ny högre ämbetsmannasyssla. En sådan
öfverinspektör skulle dock vara af ofantligt
stor nytta för undervisningen och äfven för
departementschefen, som därigenom blefve i
tillfälle att få en närmare kännedom om
folkskoleundervisningen och om de personer, som
lämpligen borde förordnas till inspektörer.
Tal:n hade velat uttala dessa åsikter, emedan
frågan låge honörn varmt om hjärtat, men ville
ej framställa något yrkande.
Biskop G. Billing trodde, att
missbelåtenheten med den nuvarande inspektionen gifvit
anledning till motionerna i andra kammaren
och icke så mycket tron, att det skulle blifva
bättre med en ny anordning. Inspektörerna
hade satt för stora kraf på församlingarna och
kanske icke heller alltid varit fullt lämpliga
för sitt kall. Tal:n trodde icke, att en
utveckling af inspektionen skulle vara önsklig eller
behöflig. Vårt folkskoleväsende vore nu så väl
utveckladt, att det icke kräfdes någon dylik.
Det vore icke heller önskvärdt att erhålla
inspektörer, som icke gjorde något annat än
inspekterade. De skulle därigenom blifva så att
säga " ett slags inspektionsmaskiner. Tal:n
önskade väl icke en verksammare men en mera
tillfredsställande inspektion. Han kunde
emellertid ej vara med om en sådan
öfverinspektör, som den föregående talaren förordat. Det
vore visst ej nyttigt att inrätta ett nytt
statsämbete och behöfdes ej heller, ty våra
folkskollärare och skolråd hade kommit till den
punkt, att de ej behöfde en öfverpedagog, som
oupphörligt skulle ingripa i deras verksamhet.
Yrkade bifall till utskottets hemställan.
Landshöfding R, Dickson (utskottets
ordförande) ansåg, att för folkskoleinspektionen
redan utbetalades tillräckliga belopp. Yrkade
bifall till utskottets hemställan.
Utan votering bifölls därefter utskottets
afstyrkande hemställan.
Riksdagen.
Samband mellan folkskolan oeh
allmänna läroverket.
Sedan första kammaren godkänt det i
n:r 17 återgifna utskottsutlåtandet med
anledning af hr T. Zetterstrands motion,
har frågan gått tillbaka till andra
kammaren, hvars Skolutskott nu afgifvit ett
nytt utlåtande i ämnet.
Utskottet påpekar till en början, att det
af första kammarens tillfälliga utskott
afgifna utlåtandet sönderfaller i tvänne
afdelningar, af hvilka den ena innehåller
en kritik af den allmänna princip om
folkskolan såsom bottenskola, som legat
till grund för såväl hr Zetterslrands
motion som flera tidigare beslut af andra
kammaren rörande organisationen af vårt
offentliga undervisningsväsende, medan
den andra åter ingår i en pröfning af
det nit föreliggande förslag rörande
samband mellan egentliga folkskolans första
klass och allmänna läroverkets första
klass, som blifvit af andra kammarens
första tillfälliga utskott framlagdt och af
samma kammare gilladt.
Efter att hafva återgifvit
första-kam-marutskottets invändningar mot
principen »folkskolan såsom bottenskola» (se
denna tidning n:r 17, sid 206) yttrar
andra kammarens utskott:
Utan att ingå i någon utförligare
granskning af denna kritik öfver andra
kammarens ståndpunkt anser sig utskottet vid
densamma böra göra några erinringar.
1. Då andra kammaren velat ställa
allmänna läroverket i ett organiskt samband
med folkskolan, har dess afsikt
uppenbarligen icke varit att gifva den senare
någon »ny uppgift» eller att degradera
henne till ersättningsmedel för något med
henne alldeles olikartadt. Folkskolans
uppgift är utan tvifvel att under en viss
ålder, nämligen den egentliga
barndomsåldern, bibringa ett visst afslutadt mått af
allmänt medborgerlig bildning. Men
samma uppgift har andra kammaren ansett
äfven de lägsta läroverksklasserna böra
hafva, så länge de nämligen skola bibehållas.
Den har härvid särskildt fäst sig vid, att
en stor del af lärjungarne i dessa klasser
måste efter deras genomgående utträda i
det praktiska lifvet samt att det för
föräldrar i allmänhet måste anses omöjligt
att med någon trygghet välja
lefnadsrikt-ning åt sina söner, då dessa äro nio år,
medan detta val däremot med långt större
säkerhet kan företagas, när de blifvit ett
par, tre år äldre. Först då de hunnit den
ålder, som ligger utöfver omfånget för den
egentliga folkskolans verksamhet vore, har
man menat, rätta tiden inne för
grundläggandet af de speciellt vetenskapliga
insikter, hvilka sedan vid universitet eller högre
tillämpningsskolor kunna komma att vidare
utbildas.
2. Den kraftiga utveckling, som
folkskolan skulle erhålla genom att användas
såsom allmän bottenskola och sålunda
komma i åtnjutande af föräldraintresset inom
alla samhällsklasser, blefve följaktligen
enligt andra kammarens åsikt en inre
utveckling, en utveckling i väsentligen
samma riktning, hvari den nu arbetar och på
grund af sakens natur måste arbeta.
Gifvet är, att den på samma gång blefve en
utveckling äfven i yttre afseende. Men
detta skulle ock, såsom inom andra
kammaren ofta framhållits, komma att ligga i
allas intresse. Särskildt skulle det för
bemedlade föräldrar på landsbygden blifva
en oskattbar fördel att ännu ett par, tre
år få uppskjuta den tidpunkt, då de
nödgas skicka sina barn in i
läroverksstäderna och anförtro dem åt andra människors
vård.
3. Andra kammaren har vid sina
uttalanden i föreliggande fråga ingalunda
förbisett, att de mera bemedlade äga full
rätt att låta sina barn genomgå
folkskolan, de mindre bemedlade lika full rätt att
låta sina söner genomgå allmänna
läroverket. Men den har ansett, att så länge
den nuvarande organisationen bibehålles
oförändrad, så måste det förra förutsätta,
att gossen efter slutad folkskolekurs skall
antingen vara afstängd från högre studier
eller ock vid öfvergången till läroverket
blifva satt ett par, tre år tillbaka, samt
att å andra sidan det senare måste
innebära, att han redan vid nio års ålder skall
förutbestämmas för lärdomsvägen, hvaraf
åter blifver följden, att om han vid 12,
13 års ålder nödgas utträda i praktiska
lifvet, han icke kunnat erhålla ett härför
afsedt mått af allmänt medborgerlig
bildning.
4. Att lärjungeantalet vid våra
universitet och högre tilläjppningsskolor är större,
än landets behof kräfver, har äfven inom
andra kammaren ofta varit föremål för
betänkligheter. En af orsakerna härtill har
man emellertid på detta håll sökt just
däri, att mera bemedlade föräldrar på grund
af nyss anförda omständigheter vanligen
ansett sig nödsakade att förutbestämma
alla sina söner för studiebanan. Vore
organisationen sådan, att detta val
uppskötes till 12, 13 års ålder, så skulle
föräldrarna tydligen finna, att blott få af deras
söner ägnade sig för ett fortgående på
nämda bana; endast dessa skulle då
fortsätta, och de öfriga, hvilka icke visat
särskild studiebegåfning, skulle kunna slå in
på mera praktiska vägar. Härtill kommer,
att mindre bemedlade gossar, som
genomgått folkskolan, finge lättare att gå vidare,
så framt de nämligen ådagalagt
synnerligen framträdande studieanlag, De högre
bildningsanstalterna skulle under sådana
förhållanden få mottaga endast eliten af
den uppväxande ungdomen, och deras hela
nivå skulle härigenom komma att
väsentligt höjas.
I den andra afdelningen af första
kammarens tillfälliga utskotts utlåtande
framhålles, att nu berörda skiljaktighet
mellan de båda kamrarnas uppfattningar i
fråga om principen »folkskolan såsom
bottenskola» icke behöfver inverka på
omdömet om det just nu föreliggande
förslaget. Detta innebär nämligen
ingalunda, att egentliga folkskolan i dess
helhet skall göras till bottenskola för
allmänna läroverket. Det inskränker sig
tvärtom till förordande af ett samband
mellan folkskolan och allmänna
läroverket endast på det stadium, där ett
sådant samband kan åstadkommas utan
rubbning i den nu bestående
läroverksorganisationen, nämligen just vid’ den
ålder, då inträde kan vinnas i allmänna
läroverkets lägsta klass.
Utskottet återgifver denna
delafförsta-kammarutskottets motivering (se n:r 17,
sid 212) och yttrar med anledning häraf:
Af detta uttalande framgår, att huru
delade meningarna ock kunna vara om
själfva grundsatsen, så äro dock med
afseende å nu föreliggande förslag åsikterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
