- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 13:e årg. 1894 /
272

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 22. (648.) 30 maj 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

272

SVENSK LÅEAEETIDNING.

N:r 22

lagd teckning. Både teckning och
kolore-ring äro i det hela konstnärligt utförda.
På deras utstyrsel har sålunda icke
sparats omsorg och kostnad. De kunna också
i dessa afseenden mäta sig med de bättre
af utlandets.

Våren visar en bondgård från slättbygden:
ett envånings rödmåladt boningshus; där
bakom ett par halmtäckta ladugårdsräckor,
halm-dösar, gödselhögar; i förgrunden ankdam med
klappbrygga; kvinnor utföra sina hemsysslor:
de tvätta, bära vatten, klippa får; barnen se
pä eller leka; till vänster ett åkerstycke, där
far själf sår säd och drängen plöjer; på andra
sidan åkerfältet det svagt kuperade landskapet.
Blommande äppelträd, tussilago, hvitsippor och
maskrosor angifva maj lif.

Sommaren framställer ett berglandskap,
genomdraget af en långsträckt sjö. Till vänster
synes en gammaldags bondstuga med brutet
tak, små fönsterrutor. Gården ger intryck af
fattigdom och otrefnad. I förgrunden syssla
dess invånare med höbärgning: hölassning,
vål-mar, Slåtterfolk. Vidare synas lekande och
badande barn, kvinnor som klappa byk, kor i
en björkhage, en frodig blomstermatta, längre
bort en ångbåt och en kyrkoby. Varm solig
himmel hvilar öfver det hela.

Hösten upptages af ett kuperadt men
skoglöst landskap, som delas itu af en lugnt
flytande å, genom ett litet fall drifvande en kvarn.
Till vänster synes . en gård, en loge med
vandring till tröskverk; kvinnor och barn, som
skörda äpplen; ett kålland; baru, som plocka
svamp på ängen däromkring; ett sädeslass på
väg till logen; potatisplockare på åkerfältet;
en arbetare med spade i handen och slaga på
ryggen. Till höger ligger ett klöfverfält med
betande kor; på en höjd skymtar en annan
gård med en väderkvarn i närheten. Några
björkar, ekar och andra träd med gulnade eller
affallna löf, smutsiga vägar med vattenpussar
framkalla hösttankar.

A vintern synes till vänster en furuskog med
ett torp, till höger eri isbelagd bäck, längre
bort ett öppet landskap, hvaröfver hvälfver sig
en af vintersolen svagt rodnande, kall himmel,
mot hvilken konturerna af en by, ett kyrktorn,
några kullar och träd skarpt afteckna sig.
Marken är täckt med djup snö; snö fyller
trädkronorna, ligger i stora massor på taken och
bildar höga vallar utefter en väg, som går
ofvanför bäcken i krokar fram öfver bygden,
betecknad med tvänne rader gran- eller
en-ruskor. En snöplog är upprest mot en väldig
gran. Pojkar åka skridsko, kasta snöboll, göra
snögubbar. Timmerhuggare, timmerkörare,
jägare, påpälsade och af kölden rödkindade barn
och kvinnor bilda taflans förgrund.

Taflornas innehåll är, såsom framgår af
nu lämnade redogörelse, i det hela väl
valdt och riktigt. Man kan dock ej undgå
att finna det så rikhaltigt, att det blir
onaturligt. Att låta invånarne i en landtgård
på en gång syssla med t. ex.
maskintröskning, äppelskörd och potatisplockning samt
diverse annat smått och godt är i bestämd strid
med vår allmoges vanliga seder och bruk.
Det förstnämda tar nog allt gårdens
ar-betsdugliga folk i anspråk.

Detta fel beror däraf, att man
sammanfört allt för en årstid karakteristiskt på en
enda tafla. De allra nyaste utländska
planschverken för samma ändamål som dessa hafva
undgått dylik onaturlighet genom att
fördela hvarje årstid på två eller tre taflor.
De kunna då gifvetvis göras något mindre,
hvarigenom kostnaden i det hela ej
behöfver blifva nämnvärdt större.

Några fel i innehållet förekomma äfven.
Å »sommaren» sättes det nedslagna
gräset genast i vålmar, något som naturligt-

vis i verkligheten icke går för sig. Öfver
torpet i skogen å »vintern» sträcka tallarna
sina kronor. Dylikt finna nog stockholmare
på »sommarnöje» i sin ordning, men skulle
icke tålas af en verklig skogsbo. Likaså
händer det knappast annat än i
trädgårdar, att potatisen gräfves upp, då den
skall inbärgas, och ej heller får man vid
den tiden se potatisstjälkarna i full
växtkraft. Skulle det något år inträffa,
afskäras eller afmäjas de före skörden. Men
hvarför har konstnären ej låtit oss se en
enda potatis på marken eller i korgarna?
De äro ej mindre, än att de kunna
urskiljas på ganska långt afstånd. Ja det
skulle äfven mycket väl gått för sig att på
»våren» afbilda kornen, som kastas ut af
såningsmannen; äfven dessa saknas. Om
det än icke kan sägas vara ett fel, så är
det dock en oegentlighet, att gårdarna å
våren och sommaren höra till »det Sverige
som gått» eller håller på att gå. Gamla
ruckel äro nog pittoreska och intressanta,
men åskådningsundervisningen skall väl
syssla med det friska, lefvande lifvet.

Mot teckningen kan ock på några
ställen göras berättigade anmärkningar.
Dufvorna öfver hustaken på sommaren äro
tilltagna minst två gånger för stora. Det
torra höet, som lassas på vagnen, ser ut
som nyss ur vattnet uppdraget sjögräs.
Gumman på vägen till vänster å »våren»
är alldeles för jättelik för 19:e
århundradets slut. Hästarna för
tröskverksvandringen å »hösten» promenera midt upp i
gräsmattan i stället för att hålla sig å den
af dem upptrampade vägen.

Dessa och andra smärre fel förmå dock
endast i ringa mån skymma det myckna
utmärkta i framställningen. Landskapens
karaktär och den stämning, som hvilar
öfver dem, äro så genuint svenska, att man
genast känner sig förtrogen med dem. Om
möjligt ännu bättre äro figurerna; det är
svenskt bondfolk lifslefvande.
Klädedräkternas snitt och färger, anletsdragen,
rörelserna, husgeråd, redskap och verktyg -
allt är ytterst omsorgsfullt och troget
återgifvet. Man ser dessa typer från
allmoge-lifvet om och om igen med intresse.
Åskådningen af taflorna skall för de små
barnen blifva verkliga högtidsstunder. De
erbjuda ock anknytningspunkter för hela
serier af roande och utvecklande samtal och
beskrifningar.

Jag vill därför sluta anmälningen och
granskningen af dem med en uppmaning
till lärare och skolråd att sörja för, att de
så snart som möjligt måtte finnas i hvarje
svensk småskola. Priset, 10 kronor för
alla fyra taflorna, är så lågt, att det
näppeligen betäcker mera än kostnaderna för
deras uppfodring och förseende med rullar.

*



Hvarje tafla åtföljes af ett litet häfte
texter, som äro ämnade att tjäna lärarinnan
till hjälp och ledning. I brist på bättre
kunna de ju bli till nytta, men de äro
hvarken i fråga om innehåll eller
språkbehandling taflorna värdiga. En duglig
och kunnig lärarinna bör själf kunna
åstadkomma en bättre framställning af taflornas
innehåll. Här hade dock varit ett utmärkt

tillfälle för ecklesiastikdepartementet att
visa inspektörer, skolråd och lärare, huru
det vill hafva förevarande ämne
behandladt. Man må beklaga, att detta tillfälle ej
blifvit bättre tillvarataget.

Alfr. D-n.

FÖR DAGEN.

Återbäring af
statsbidrag-inga eftergifter.

Af åtskilliga under senaste tiden
meddelade utslag framgår, att k. m:t mera
sällan än förut kommer att medgifva
undantag från gällande bestämmelser
angående folkundervisningen, särskildt i
frågor angående statsbidrag. Förut har
det icke så sällan händt, att en
församling icke uppfyllt alla de föreskrifna
villkoren för statsbidragets åtnjutande men
på grund af nådeansökan likväl fått
behålla det en gång lämnade
lönetillskottet. Det tyckes nu vara slut med dessa
eftergifter, såsom ytterligare synes af
följande tvänne resolutioner.

För låga lärarinnelöner.

Slätthögs församling uppbar för år 1891
lönetillskott med 133 kr. 34 öre för
hvardera af tre småskollärarinnor, tillhopa 400
kr. 2 öre, och Mistelås församling
likaledes 133 kr. 33 öre för hvardera af två
småskollärarinnor,, tillhopa 266 kr. 66 öre.
Vid inom kammarrätten verkställd revision
af Kronobergs läns landsbok anmärktes,
att de ifrågavarande fem lärarinnorna
åtnjutit hvardera i årlig lön endast 200 kr.
för 36 veckors undervisning, hvadan de
alltså icke erhållit stadgad minimilön (som
är 200 kr. för 34^/2 veckors undervisning),
i följd hvaraf församlingarna ej bort
erhålla statsbidrag.

Kammarrätten gillade anmärkningen och
dömde landskamreraren F. Ohlsson, på
hvilkens föredragning medlen utanordnats,
att återbära till statsverket 666 kr. 68
öre, Ohlsson öppet lämnadt att sitt hos
vederbörande efter befogenhet återsöka.

Församlingarna sökte häri ändring hos
k. m:t under anhållan tillika/ att därest
öfverklagade utslaget icke kunde
upphäfvas, k. m:t täcktes i nåder befria dem
från medlens återbärande. Vid ärendets
föredragning den 11 d:s har k. m:t ej
funnit skäl att å besvären fästa afseende
eller att till ansökningarna lämna bifall.

Genom att indraga den lärarinnorna
tillerkända ersättningen för öfverläsningstiden
hafva församlingarna för hvarje lärarinna
inbesparat omkr. 10 kr. Men nu måste
de i stället återbära till statsverket mera
an 13 gånger hvad sålunda inbesparats,
hvadan vinsten blir skral.

För kort undervisningstid m. m.

Vid granskning af Jämtlands läns
landsbok för år 1891 gjordes inom
kammarrätten följande anmärkningar:

a) att till Frostvikens församling
utbetalts statsbidrag för tre småskollärare med
500 kr. l öre, oaktadt ifrågavarande
lärare undervisat allenast 7 månader af året,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free