Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 24. (650.) 13 juni 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR, bÄRARE, UPPfOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.
N:r 24
(650.)
STOCKHOLM, 13 JUNI 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., 1/2 år 2
kr., 1U år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
!J Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träifas säkrast 10-11 f. m.
Allm. tel. 6O 00.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm,
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens
byrå samt å allm
tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspriss
25 öre pr petitrad ( = 14 stafvelser).
Födelse-, förlofnings- och
vigselannons l kr , dödsannons 2,5 o kr,
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
Prenumeration
mottages fortfarande.
Priset angifves här ofvan.
Alla nummer från årets början
kunna ännu erhållas.
prenumeration sker
närmaste postanstalt.
Pedagogiska guldkorn.
Att visa den felande till rätta är
visserligen en akt af uppfostran; men
uppfostran består likväl ej i en serie af idel
tillrättavisningar utan är tvärtom och
väsentligen en omedelbar ledning i det rätta.
Grundorsaken därtill, att tillrättavisning
blir nödvändig, bör därför hellre sökas i
den föregående uppfostran än hos den för
tillfället felande. Detta gäller föga mindre
skolan än hemmet. Ty ehuruväl skolan
kan se sig tvungen att söka utplåna många
fel och brister, hvilka barnet medfört, är
hon dock oftast utan ursäkt, då hon måste
tillrättavisa för att uppehålla sin egen
ordning. Z. J. Cleve.
#
En uppfostran, som börjat med att lära
lydnad, kan och måste afslutas med
hjärtats uppfostran; då det däremot ej låter
sig göra att, sedan en uppfostran genom
känslan visat sig outförbar, med gagn taga
sin tillflykt till stränghet. F. Nikolay.
*
Uppfostrans stora konst består däri, att
lära andra att undervisa sig själfva.
Mathews.
Två skolmöten.
En liten jämförande betraktelse.
4.
En väsentlig del af ett skolmötes
behållning ligger i den däröfver
offentliggjorda berättelsen.
Äfven konsten att utgifva
Skolmötesberättelser har sin teknik, hvars utbildning
beror af de fordringar, som på dylika
berättelser ställas.
Man bör härvid skilja mellan tvä slag
af fordringar: allmänhetens och
fackmännens.
De förra tillgodoses genom tidningarna.
Dessa betrakta ett skolmöte såsom »en
händelse för dagen» och intressera sig
därför hufvudsakligen i mån af dess
omfattning, Är det ett lokalmöte, så
sysselsätter det egentligen blott ortstidningarna; är
det ett riksmöte, kommer det äfven i de
stora bladen. Hvad som härvid mest
uppmärksammas är de yttre anordningarna och
omständigheterna: dekorationer och
högtidligheter, val, samkväm och utfärder,
hälsningstal, skåltal, lyckönskningstelegrammer,
bekanta personers närvaro och
uppträdande, mera pikanta episoder i debatterna,
inblandning i dessa af politiska eller
teologiska tvistepunkter eller rent personliga
utfall samt i samband härmed stående
bifalls- och misshagsyttringar o. s. v., kort
sagdt allt, som kan sätta någon pikant
krydda på de eljest allvarliga
anrättningarna. Af ^diskussionerna medtages -
enligt gängse och lätt förklarlig praxis -
vanligen endast de första anförandena samt
sådana, som utmärkt sig för ovanligare
fulländning i formellt hänseende eller för
uppseendeväckande afvikelser från ämnet.
Mindre kända talare få oftast nöja sig med
angifvandet af deras namn, ej sällan i den
mest förvrängda form, och de kunna vara
glada, om de slippa att få andras ord och
yrkanden lagda sig i munnen. På det
pedagogiska sakinnehållet blir man genom
dylika tidningsreferat icke mycket slug, och
ofta visar redogörelsen, att vederbörande
publicist från början till slut missförstått
karaktären af den debatt han åhört.
Sådant är ock mindre att förarga sig Öfver.
En diskussion öfver politiska, ekonomiska
eller estetiska frågor kan en duglig
tidningsman i allmänhet ganska väl uppfatta
och referera, och i den mån dylika frågor
spela in vid skolsakers bedömande kan han
äfven här följa med. Men i samma mån
meningsbytet kommer in på det rent
pedagogiska, d. v. s. det för skolmöten
centrala, i samma mån saknar han i de flesta
fall de nödvändiga förutsättningarna, och
hans redogörelse blir på grund häraf
otillfredsställande eller rent vilseledande.
Härtill bidrager naturligtvis äfven i hög
grad den omständigheten, att allmänhetens
och tidningspressens främsta lösen är största
möjliga skyndsamhet, samt att sträfvandet
efter korrekthet alltså kommer först i
andra eller tredje rummet.
För de intresserade fackmännen ställer
sig saken på ett helt annat sätt. Äfven
hos dem spelar visserligen nyhetsbegäret
en roll, och om de ej kunnat närvara vid
mötet, tillfredsställa de detsamma genom
läsning af de vanliga tidningarna. Men
hos dem uppträder äfven en annan
fordran: den på pedagogisk väckelse och
upplysning. Denna fordran vänta de att få
tillgodosedd genom den i bokform utgifna
mötesberättelsen.
I ett land med så ringa pedagogisk
litteratur som vårt hafva mötesberättelsema
en vida större betydelse än i länder, där
man snarare kan hafva skäl att beklaga
sig öfver en allt för flödande rikedom än
öfver armod. I Tyskland, England och
Frankrike utkomma dels en massa afhand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0303.html
