Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 27. (653.) 4 juli 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
SVENSK LÄRARETIDOTNG.
N:r 27
»tyskeriet», det måste talas till folkets
ungdom, denna måste väckas upp till
kamp. Med hjälp af bönder i
Sönderjylland m. fl. upprättade han
folkhögskolan i Rödding, som öppnades hösten
1844 - här var barnet, som fick dopet
på Höjskamling den 4 juli; här gjordes
den ringa början, som under de gångna
50 åren burit så rika frukter för
folkbildningen i Norden.
Fullständig missuppfattning
har här och hvar gjort sig gällande
beträffande förslaget om rättshjälp åt
föreningsmedlemmar. Sålunda har inom en
krets uttalats den meningen, att »om
tillfälle till anställd advokat funnes,
åtskilliga skulle allt för ofta och af obetydliga
anledningar begagna densamma,
därigenom konflikter och processer rent af
skulle uppstå». En annan krets
afstyr-ker förslaget på den grund, att en lärare
kan i förening med närboende kamrater
bättre än en jurist bedöma, om skäl
finnes till process mot en församling.
Uttalandet af dessa och dylika åsikter
gifver vid handen, att man icke
ordentligt genomläst sid. 44-50 i årsskriften.
Enligt det framställda förslaget skulle ju
anlitandet af rättegång föregås af följande
åtgärder:
1) kretsstyrelsen (det vill alltså säga
»närboende kamrater») skulle tillstyrka, att
hjälp må lämnas från föreningens sida (ifall
kretsstyrelsen enhälligt funne, att
föreningen ej borde taga befattning med saken,
skulle ärendet ej ens insändas till
centralstyrelsen);
2) centralstyrelsens utskott för
rättsfrågor (antagligen bestående helt eller
åtminstone till större delen af tjänstgörande
lärare) pröfvar saken och ser till, huruvida
sökandens anspråk äro berättigade (först
vid detta studium kan det komma i
fråga att rådgöra med jurister);
3) om efter dylik grundlig pröfning det
visar sig, att läraren lidit orätt, söker
naturligtvis utskottet i främsta rummet att
utan anlitande af rättegång skaffa den
förfördelade upprättelse - »en mager
förlikning är alltid bättre än en fet process»;
först sedan det visat sig, att uppgörelse i
godo är omöjlig, och alla de som
undersökt saken (kamrater och jurister) äro
ense om, att något kan vinnas genom
rättegång, skulle sådan tillgripas.
Genom ett sådant förfarande är gifvet,
att de nuvarande många - tyvärr allt
för många - processerna mellan
församling och lärare skulle minskas till
antalet. På obetänksamma och illa
planlagda rättegångar, nu ej så sällsynta,
skulle läggas en välbehöflig hämsko.
Centralstyrelsen har ju ock enhälligt
uttalat den meningen, att om rättshjälp
skall anordnas, så bör den i främsta
rummet åsyfta förebyggandet af
konflikter och processer. Det omnämda
utskottet för rättshjälpsfrågor skulle
alltså hufvudsakligen tjänstgöra som en
förlikningsnämd.
Det har äfven visat sig såväl i
England som i Tyskland, att en dylik anord-
ning varit till stor fördel för både
lärarekåren, församlingarna och
myndigheterna. De senare hafva ock med stor
välvilja hälsat lärarekårens
gemensamma sträfvanden att å ena sidan hålla
på sin rätt men å andra sidan endast
i nödfall gripa till lagens hjälp. Huru
en verksamhet, som afser att förebygga
konflikter och att utjämna
misshälligheter, skall - såsom ett par kretsar
uttalat -kunna verka ovilja hos skolans
öfverordnade, är verkligen svårt att
förstå.
Centralstyrelsen har framlagt ärendet
på grund af ombudsmötets begäran, men
centralstyrelsen har för egen del hvarken
till- eller afstyrkt saken utan nöjt sig
med att förklara, att om kretsarna önska
tillhandahållandet af dylik rättshjälp, hon
icke vill undandraga sig det därmed
förenade besväret.
Klart är emellertid, att anordnandet
af rättshjälp åt föreningsmedlemmar är
förbundet med utgifter. Innan kretsarna
besluta sig för saken, böra de alltså
mycket noga öfverväga, om de äro beredda
att göra de uppoffringar, som för
ändamålet erfordras.
Frågan är närmast att jämföra med
en försäkringsaffär. Genom att årligen
betala ett visst belopp försäkrar man sig
om att vid uppenbar rättskränkning få
stöd och hjälp af kamrater. I de land,
där lärareföreningarna anordnat dylik
rättshjälp, har det ock visat sig, att
medlemmarne i de allmänna
lärareföreningarna mindre än sina kamrater varit
utsatta för rättskränkning. Blotta
tillvaron af en sammanslutning med syfte att
stödja och hjälpa kamrater har alltså
varit välgörande.
För egen del skola vi hvarken
till-eller afstyrka förslaget. Med det anförda
hafva vi blott velat påvisa, huru saken
från åtskilliga håll alldeles missuppfattats.
Förslaget har tillkommit i syfte att gagna
lärarekåren och skolan. Är det nu så,
att kretsarna finna anordningen
obehöflig eller för dyrbar, böra de naturligtvis
säga rent nej. Därigenom befrias
centralstyrelsen från ett ansvarsfullt,
tidsödande och grannlaga uppdrag, och mot
detta kunna naturligtvis
centralstyrelseledamöterna personligen icke hafva något
att invända.
Inga undantag.
Af förekommen anledning påpekas, att
vi icke kunna gifva vissa föreningar eller
möten några företrädesrättigheter i
afseende på mötesinbjudningar, utan gäller
för alla slags skolmöten de i n:r 25
angifna villkoren: högst 20 rader gratis
mot referat; för öfverskjutande radtal
erlägges nedsatt annonspris med 15 öre
raden. Vi måste strängt hålla på dessa
villkor. Klart är, att om en förening
får sina inbjudningar införda gratis,
äfven öfriga föreningar och möten
göra anspråk härpå, och under dessa
förhållanden skulle mötesinbjudningarna
svälla ut, så att de vissa tider på året
till stor del fyllde tidningens hela ut-
rymme. Ett tillkännagifvande om
skolmöte kan i regeln mycket väl affattas
på 20 rader.
Erfarenhet
är lättare att tillgodogöra sig af andra
än att själf samla. Af en notis här
längre fram inhämtas åtskilligt om en
sedan några år inom Öster- och
Västerhaninge samt Dalarö församlingar
pågående föreläsningskurs, afsedd för den
mognare ungdomen. Man måste
erkänna den omtänksamhet, som föranledt
utgifvandet af en berättelse om de gångna
årens erfarenheter, och hoppas att på
de många ställen, där man gärna vill
sätta i gång någonting dylikt men icke
vet, huru man skall börja, dessa
erfarenheter skola blifva både upplysande
och vägledande. Det är lätt att förstå,
huru dylika tillfällen till inhämtande af
vett och vetande måste vara i hög grad
ägnade att motverka råhet och själfsvåld
hos det uppväxande släktet. Ensamt ur
denna synpunkt förtjänar
Haninge-Dalarö-exemplet allmän efterföljd.
Unden sommaren träffas denna
tidnings utgifvare endast måndagar,
tisdagar och onsdagar kl. 10-// f. m.
Expeditionen är som vanligt öppen alla
sbk-nedagar kl. 10-/ och 4-6.
Universitetsutvidgning-en. Enligt
hvad vi nämde i n:r 24 af denna tidning,
hölls den 22 och 23 juni i London en
internationell kongress för behandling af frågor,
som stå i sammanhang med den i
England äfvensom i några andra länder,
särskildt vårt land, pågående rörelsen för
utsträckt universitetsundervisning. Bland de
utländska deltagarne märktes professor
Harald Hjärne från Uppsala och professor
Storm från Kristiania m. fl.
På aftonen första mötesdagen hade
lord-mayorn i Mansion House en mottagning
till ära för deltagarne i kongressen.
Omkring 600 personer, däribland flera damer,
voro närvarande.
Vid kongressens förmiddagssammanträde
andra mötesdagen presiderade
universitets-kansleren hertigen af Devonshire. Han
yttrade bland annat:
Den uppgift, främjarne af den utvidgade
universitetsundervisningen satt sig före vore svår.
Om det blott gällde att anordna en serie af
populära föreläsningar i vetenskapliga och
humanistiska ämnen, skulle saken ej vara så
kinkig, men man sträfvade efter att åstadkomma
utanför universiteten en verklig systematisk
universitetsundervisning för personer af olika
åldrar, olika förutsättningar och mycket olika
förkunskaper. Uppgiften hade dock ganska
lyckligt blifvit löst, och man hade nu 21 års
erfarenhet att stödja sig på. Utan tvifvel skulle
genom diskussionen å kongressen erhållas
nyttiga råd för rörelsens vidare utveckling.
Beträffande frågan om statshjälp trodde tal:n,
att det icke funnes stora utsikter för att vinna
sådan i England. Större utsikter funnes det
att få hjälp af de lokala myndigheterna, hvilka
hade stora fonder till sitt förfogande.
I egenskap af universitetskansler ville tal:n
slutligen framhålla, att det innerligt gladde
honom, att rörelsen för utvidgad universitets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
