Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 27. (653.) 4 juli 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 27
SVENSK LÄKAKETIDNING.
337
undervisning visade sådan lifaktighet och att
universiteten voro angelägna om icke blott att
samla och öka den mänskliga kunskapen och
på allt sätt främja den vetenskapliga
forskningen, utan ock att göra denna kunskap allt
mera tillgänglig för alla samhällsklasser och
mer och mer nyttig för landet i dess helhet.
Parlamentsledamoten James Stuart
redogjorde för denna rörelses uppkomst och
utveckling.
Det var universitetsmän från Cambridge, som
1873 försöksvis anordnade föreläsningar i
Not-tingham, Leicester och Derby. Dessa
föreläsningar voro afsedda för damer, för unga män
af medelklassen, hvilka äro sysselsatta i affärer
om dagarna, och för handtverksklassen. Det
första året funnos 1,200 åhörare af
föreläsningarna. Rörelsen hade nu så utvecklat sig,
att det funnes ej mindre än 50,000 studerande
i England i sammanhang med »c^en utvidgade
universitetsundervisningen» och i hela världen
uppgingo antalet till 104,965 sådana studerande
i förening med öfver ett tjugutal universitet
från Oxford till Uppsala, från Budapest till
San Francisco.
Professor Harald Hjärne från Uppsala
framhöll, att man i alla de nordiska
länderna i folkhögskolorna hade just sådana
lokala stödjepunkter för »utsträckt
universitetsbildning», hvilka man i England nu
söker upprätta, men af hvilka man ännu
hunnit med att inrätta blott två.
Folkhögskolorna ledde sitt ursprung från en
biskop, som icke hyste någon förkärlek för de
garnla universiteten och därför kallade de nya
undervisningsanstalterna folkhögskolor.
Universiteten hade emellertid nu dragits in i
rörelsen, och universiteten i Uppsala, Lund,
Kristiania och Helsingfors hade anordnat
feriekurser och stödde den nya rörelsen.
Folkhögskolorna jämte universiteten utgjorde förträffliga
centra för ytterligare utvidgning af rörelsen.
Tal:n framhöll slutligen, att det icke skulle
vara svårt att erhålla understöd af statsmedel
för rörelsen i Sverige, om så skulle anses
lämpligt, men han trodde, att rörelsen först
måste komma på en fastare fot. Det vore en
fara att få för mycken statshjälp och för
mycken statskontroll.
Under sista sammanträdet på aftonen
samma dag framhölls, att examen och
lärdomsgrader visserligen vore en kraftig
väckelse till flit och ansträngningar, men den
faran låge dock nära, att det kunde
missbrukas, så att man förbisåge
hufvudända-målet med studierna nämligen andlig
kultur och sann bildning. Den viktigaste
uppgiften för den nya rörelsen vore att gifva
de små talangerna tillfälle att utvecklas
och förbättra sig. Denna uppgift hade
rörelsen väl fyllt och helt säkert skulle det
intellektuella lifvet i landet varit fattigare,
om ej den rörelsen funnits till.
Varning* utan att läraren förut
fått förklara Sig. Vid sammanträde
den 11 maj 1892 beslöt Bäfve
församlings skolråd med stöd af § 32 i
folkskolestadgan att tilldela folkskolläraren
G. Dahlqvist varning för vårdslöshet,
försumlighet och oskicklighet, hvilken åtgärd
vederbörande folkskoleinspektör påyrkat
redan vid då senaste inspektion i
promemoria af den 20 augusti 1886.
Domkapitlet i Göteborg upphäfde
varningsbeslutet på den grund, att D. icke
före beslutets tillkomst satts i tillfälle att
förklara sig öfver hvad honom lagts till
last. Skolrådet drog frågan under k. m:ts
ompröfning, hvarvid domkapitlets invänd-
ning underkändes* och målet
återförvisades till domkapitlet.
Detta ingick nu i pröfning af själfva
frågan men fann äfven då skäl att
upphäfva varningen. Till stöd för
Upphäfvandet anförde domkapitlet:
1) alt de förseelser, hvilka lagts D. till last,
ej syntes behörigen bevisade genom hvad som
förekommit vid en inspektion af
folkskoleinspektören år 1886 och ett besök af pastor på
en lästermins första dag, i synnerhet som
fråga vore om meddelande af en varning,, på
hvilken afsättning kunde följa;
2) att folkskoleinspektören i sitt första af
domkapitlet infordrade utlåtande af den 28
februari 1893, däri han tillstyrkte varningens
stadfästande, ej med ett ord omnämde sin år
1890 förrättade inspektion och därvid gjorda
erfarenheter, ehuru D. i sina klagomål påstått,
att skolan vid denna inspektion fått bättre
vitsord än vid inspektionen år 1886, hvilken
omständighet syntes betaga af
folkskoleinspektören slutligen den 15 december 1893
meddelade anteckningar från nämda inspektion
den beviskraft, som de skulle haft, om de
ingått i en promemoria, afgifven omedelbart
efter inspektionen; och slutligen
3) satt det bristfälliga skick, hvari D:s skola
syntes befinna sig, med ledning af hvad
handlingarna i målet gåfve vid handen ej kunde
läggas honom ensam till last, alldenstund han,
äfven enligt af folkskoleinspektören den 20
juni 1891 lämnad uppgift, ej erhållit det stöd
han behöft of sina öfverordnade.
Skolrådet klagade hos k. m:t, som nu
liksom vid ett par föregående tillfällen
visat sig vara strängare än domkapitlen.
K. m:ts utslag af den 8 juni lyder:
Som skolrådet, på grund af hvad i anmärkta
hänseenden mot Dahlqvist förekommit, måste
anses hafva ägt laga skäl för sitt beslut att
tilldela Dahlqvist varning, har k. m:t funnit
skäligt att, med ändring af domkapitlets
utslag, fastställa den Dahlqvist af skolrådet
tilldelade varning.
Vägrad delning af klockaretjänst.
Östra Broby och Emitslöfs församlingar,
Krist., beslöto redan 1887, att vid
nuvarande innehafvarens afgång den för
församlingarna gemensamma klockaretjänsten
skulle delas och i hvardera församlingen
förenas med skollärare- och
organistbefattning. Klockarelönen bestämdes i Ö. Broby
till 350 och i Emitslöf till 250 kr., hvilka
löner skulle delvis utgå från nuvarande
klockarebostället, som skulle utarrenderas.
Församlingarna hafva nyligen hos k. m:t
anhållit om fastställelse af detta beslut
men fått sin ansökan i ämnet afslagen.
Såväl domkapitlet och länsstyrelsen som
ock kammarkollegium hade afstyrkt
ansökningen.
Småskollärarnes
ålderdomsunderstödsanstalt. Skolrådet i Vittsjö
församling, Krist., anhöll hos direktionen öfver
folkskollärarnes pensionsinrättning om
beslut rörande småskollärarinnan Johanna
Nilssons rätt till understöd från
Småskollärarnes ålderdomsunderstödsanstalt.
Direktionen förklarade:
att som Johanna Nilsson, enligt hvad
upplyst vore, med slutet af februari månad 1892
upphört med sin tjänstgöring som
småskollärarinna och den omständighet, att
undervisningen därefter uppehållits af »vikarie», icke
hade någon betydelse i fråga om tidpunkten
då hennes anställning borde hafva upphört,
emedan endast faktisk tjänstgöring finge tagas
i beräkning, alltså funie direktionen Johanna
Nilsson, som först i december 1893, alltså
mera än ett år efter afskedstagandet, gjort
framställning om understöd, icke vara till
sådant berättigad.
I detta direktionens beslut sökte N.
ändring hos k. m:t under yrkande, att beslutet
måtte upphäfvas eller ock att k. m:t
täcktes af nåd förunna henne understöd från
ifrågavarande anstalt.
K. m:t har den 14 sistlidne juni
förklarat sig icke finna skäl att i
direktionens beslut göra ändring eller att å den
underdåniga ansökningen fästa afseende.
Folkhögskolorna. K. m:t har för
innevarande år till nedannämda
folkhögskolor anvisat följande belopp:
Stockholms läns folkhögskola 1,400 kr.,
Uppsala läns dito 2,500, Södermanlands läns dito
för manliga elever 2,000, för kvinnliga dito
700, folkhögskolan å Lunnevad för manliga
elever 2,000, för kvinnliga dito 1,000,
Jönköpings läns folkhögskola i Tranås 2,000,
folkhögskolan i Värnamo 1,160, Kronobergs läns
folkhögskola 2,000, Norra Kalmar läns dito för
manliga elever 2,000, för kvinnliga dito 500,
Södra Kalmar läns folkhögskola 1,600, Gotlands
läns dito för manliga elever 2,000, för
kvinnliga dito 375, Blekinge läns folkhögskola 1,600,
Önnestads dito 2,000, folkhögskolan å Hvilan
för manliga elever 2,000, för kvinnliga dito
1,000, Fridhems folkhögskola 2,000,
folkhögskolan i Skurup för manliga elever 2,000, för
kvinnliga dito 700, Hallands läns folkhögskola
2,000, folkhögskolan i Grebbestad för manliga
elever 2,000, för kvinnliga dito 800,
Billström-ska folkhögskolan å Tjörn för manliga och
kvinnliga tillsammans 2,800, Skaraborgs läns
folkhögskola [för manliga elever 3,000, för
kvinnliga dito 800, Värmlands läns folkhögskola
för manliga elever 2,000, för kvinnliga dito
860, Örebro läns folkhögskola för manliga
elever 2,000, för kvinnliga dito 800,
Västmanlands läns folkhögskola för manliga elever
2,000, för kvinnliga dito 700, Dalarnes
folkhögskola för manliga elever 1,900,
för’kvinnliga dito 750, Gäfleborgs läns folkhögskola för
manliga elever 2,500 och Västernorrlands läns
folkhögskola 1,600 kr.
- Såsom understöd åt mindre
bemedlade kvinnliga lärjungar har k. m:t för
innevarande år anvisat följande belopp åt
nedannämda folkhögskolor, nämligen:
Södermanlands läns 245 kr., folkhögskolan å
Lunnevad 375, Gotlands läns folkhögskola
465, folkhögskolan å Hvilan 450, dito i Skurup
110, dito i Grebbestad 430, Dillströmska
folkhögskolan å Tjörn 450, Skaraborgs län5?
folkhögskola 260, Värmlands läns dito 185, Örebro
läns dito 225 och Västmanlands läns dito
205 kr.
Haninge-Dalarö skolförenings
före-läsningskurser. Om denna förenings
verksamhet under läsåret 1893-94
inhämtas ur den offentliggjorda årsberättelsen,
att föreläsningarna, som hållits på tre olika
platser, utgjort tillsammans 60 med i
medeltal 70 åhörare pr gäng.
Föreläsningarna hafva omfattat uppfostran, historia och
geografi, naturkunskap, hälso- och
sjukvård, landthushållning och djurskötsel,
lagkunskap, språkets uppkomst, ekonomi och
sång samt hållits af 3 prästmän, 2 läkare,
l veterinär, l agronom, l syssloman, l
postmästare, l ingeniör och 3
folkskollärare. Under föreläsningsaftnarna, som
varit förlagda till tiden 17 oktober 1893
-14 mars 1894, hafva till omväxling
förekommit öfningar i räkning och sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
