Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 28. (654.) 11 juli 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 28
SVENSK LiEAEETIDNING.
351
saken om hand och statuerade ett så
eftertryckligt exempel, att lärare och
lärarinnor dädanefter sluppe att behandlas
såsom fågelfria nådehjon.
Lika mycket betviflar jag ock,, att en
underrätt där skulle tillåta sig uttalandet
af obevisade och obevisliga åsikter rörande
lärarinnas eller lärares förmenta
delaktighet i en olyckshändelse. Lärareföreningen
skulle nog innan dess gifvit saken en helt
annan vändning. Åtminstone i England skulle
den, föreställer jag mig, fått domstolen att
i första hand låta undersöka hvad
kommunens makthafvande gjort för eldsolyckas
förebyggande. Befunnes det då, att
byggnadssätt, byggnadsmaterialier,
räddningsmedel e. d. icke varit fullt betryggande,
så skulle den säkerligen icke slätat öfver
med hartassen härmed för att i stället
offentligen stämpla den stackars lärarinnan
och läraren såsom syndabockarna. Men i
Sverige går sådant för sig, utan att de
sålunda stämplades kamrater finna sig kunna
göra det minsta därvid.
I en af min hemorts tidningar läste jag
nyligen en redogörelse för det sätt, hvarpå
vårt l?*ns största krets behandlat frågan
om rättshjälp för föreningsmedlemmar.
Inledaren och alla talare utom en enda voro
anställda i en stad, där lärarepersonalen
har det jämförelsevis utmärkt bra.
Naturligtvis funno de därför, att den ifrågasatta
rättshjälpen var alldeles obehöflig. Så här
lät det:
Visserligen inträffade icke sällan trakasserier
mellan å ena sidan lärare, å andra sidan
föräldrar, församlingar och skolråd. Men genom
god vilja hos läraren kunde dessa tvister i de
flesta fall biläggas. lakttoge läraren
samvetsgrant sina plikter, så hade han mycket litet att
frukta från vare sig ena eller andra hållet; och
han kunde ingalunda sägas uppgifva sin
själfständighet därmed, att han så mycket som
möjligt vore sökte hafva frid med alla människor.
Och vidare:
Hos oss, med våra koncisa lagar, vår
utmärkta domarekår och våra stadgade
rättsförhållanden i allmänhet vore rättvisan
jämförelsevis lätt att nå, och det hände ju ytterst sällan,
att orättvisa domar fälldes.
Sådant låter något - nota bene för
dem som gå och inbilla sig, att de aldrig
kunna få göra bekantskap med
våldsver-kares knölpåkar, aldrig kunna få se sin
hustru knuffad och okvädad af råa
drum-lar, aldrig kunna riskera att se sin klass
i lifsfara och att därunder förlora minsta
grand af sin lugna besinning. För dem
går det lätt att säga, att om lärare och
lärarinnor blott samvetsgrant iakttaga alla
sina plikter och söka hafva frid med alla
människor, så hafva de i det stora hela
ingenting att frukta.
Dylikt tal må vara upphöjdt. För mig,
hr redaktör, är det så upphöjdt, att det
tyckes mig sväfva i luften utan minsta
fotfäste på verklighetens knaggliga mark.
Den, som själf ej det minsta vet hvar
skon klämmer, borde helst icke tala om
skoskaf.
Ett synnerligen betecknande drag vid nu
omnämda kretsmöte var, att en enda
landt-skolmästare talade, och att han var den
ende, som talade för saken. Han var ock
den ende, som kom med fakta, ty han
framdrog, heter det, exempel på att en
lärare fått lida orätt i en tvist med
församlingen på grund af bristande juridiska
insikter.
Af centralstyrelsens årsskrift finner jag,
att dess medlemmar icke tyckas vara
synnerligen ifriga att få den ifrågasatta
rättshjälpen till stånd utan snarare iakttaga en
viss reserverad hållning. Jag vill
ingalunda klandra detta, ty jag inser nog, att
centralstyrelsen redan nu har mycket att
bestyra om, att dess arbete är allt annat
än tacksamt, och att mängden af dess
göromål skulle ansenligt växa, ifall
tillfälle till rättshjälp skulle komma att
anordnas. Jag undrar därför ingalunda på,
att den liksom drar sig för besväret.
Däremot måste jag bekänna, att det
skulle högeligen förvåna mig, om kretsarna
på landsbygden skulle i någon större mängd
låta locka sig af det fagra tal, som utgått
från åtskilliga med förhållandena obekanta
stadslärare. I de större städerna är ju
kåren alltid en samlad makt, som ingifver
en viss respekt. Men i många aflägsna
landsorter står det icke så väl till,
åtminstone ej för lärarinnorna.
Beklagligt skulle det efter min mening
vara, om solidaritetskänslan bland oss ännu
skulle vara så svag, att vi kunde läsa
sådana notiser som de i senaste numret
af Läraretidningen anförda, utan att vi
ryckte upp oss ur vår slöa dvala och såge
oss om efter botemedel. Så tycker
åtminstone Östgöte,
som själf aldrig varit ute för
eller anlitat rättvisan.
Dödsfall.
J. G. af Geijersstam t- Ytterligare
en seminarielärare har gått bort. I
senaste folkskoleinspektörsmötet deltog
seminarierektorn af Geijersstam. Ena dagen var
han dock af sjukdom hindrad närvara, och
under de öfriga mötesdagarna såg han
matt och medtagen ut. Efter hemkomsten
från mötet insjuknade han på allvar, och
underrättelse ingår nu från Kalmar, att
han aflidit därstädes sistlidne lördag i en
ålder af 63 år.
Johan Gustaf af Geijersstam var född
i Kils socken i Nerke den 17 juli 1831.
Fadern var brukspatron. Efter skolstudier
i Örebro och vid Uppsala lyceum blef han
1848 student i Uppsala och aflade där
1853 filosofie kandidatexamen samt
promoverades följande år efter att hafva
försvarat afhandlingen »Om orsakerna till
Karl X Gustafs infall i Danmark i aug.
1658» till filosofie doktor. Åren 1855-
56 genomgick af Geijersstam Falu
bergsskola samt ägnade sig därefter från 1857
åt bruksrörelse, först å Jönsarbo i
Västmanland och därefter å Nedra Haddebo
bruk i Nerke.
År 1869 lämnade han emellertid
affärs-lifvet och inträdde på lärarebanan.
Sistnämda år förordnades han till landstingets
folkskoleinstruktör i Östergötlands län och
tillika till föreståndare för Linköpings små-
skollärarinneseminarium. På dessa platser
verkade G. till 1875, då han utnämdes till
rektor vid det då nyinrättade
folkskollä-rarinneseminariet i Falun. Två år senare
blef han rektor vid enahanda läroanstalt
i Kalmar, hvilken tjänst han tillträdde
1878. Sedan 1879 var han tillika
folkskoleinspektör inom Kalmar stift.
År 1876 företog G. med statsunderstöd
en resa i pedagogiskt ändamål till
Tyskland och Schweiz.
Rektor af Geijersstam var en duglig och
samvetsgrann lärare samt som enskild
person allmänt afhållen. Han sörjes närmast
af maka, tre söner (äldste sonen är den
bekante skriftställaren Gust. af Geijerstam)
samt två döttrar.
Pensionsbref,
utfärdade under juni månad.
Folkskollärarnes pensionsinrättning.
1.681. G. Ternblom, Ekeberga, Kron.
363 kr., fr. l juli 1894
1.682. K. M. Kindqoist, Hycklinge, Östg.
525 kr., fr. l juli 1894
1.683. G. Hellstrand, Siene, Älfsb.
525 kr., fr. l juli 1894
1.684. J. V. Mårtensson, Lau, Gotl.
515 kr., fr. l juli 1894
1.685. L.. F. Djurström, Lungsund, Vrml.
525 kr., fr. l juli 1894.
1.686. A, B. Tesche, Kungsholms förs-.g, Sthm.
600 kr., fr. l juli 1894
Folkskollärarnes änke- och pupillkassa.
586. P. M. Palms änka o. l barn, Löt, Kalm.
180 kr., fr. l maj 1894
587. 5. Roos änka, Bromö, Skbg.
80 kr., fr. l maj 1894.
588. A. Svenssons änka o. 2 barn, Malmö.
300 kr., fr. l maj 1894.
589. A. Lagergrens dotter Ida, Söfde, Mim.
60 kr., fr. l juli 1894 (enligt § 13).
Understödsbref,
utfärdade under juni månad.
Småskollärarnes
ålderdomsunderstödsanstalt.
77. Anna K. Gustafsson, Garpenberg, Kpbg.
70 kr., fr. l juli 1893.
78. August Jonsson Hultgren, Nysund, Vrml.
140 kr., fr. l juli 1894.
79. Karl A. Johansson, Barkeryd, Jönk.
150 kr., fr. l jan. 1894
80. Kristina Johansd. Sir andh, Bottnaryd, Jönk.
150 kr., fr. l jan. 1894.
81. Johanna Andersson, Vartofta- Åsaka, Skbg.
75 kr., fr. l maj 1894.
82. Augusta Andersson, Långaryd, Jönk.
110 kr., fr. l mars 1894.
83. Brita Bengtsdotter, Färgaryd, Jönk.
140 kr., fr. l mars 1894
84. Karolina D. S. Ennes, Hjo stad.
100 kr., fr. l juli 1894,
Breflåda.
(Meddelanden och förfrågningar i bref och å brefkort,
som icke äro undertecknade ined afsäudarens namn och
adress, lämnas utan afseende.)
Sixten. 1) Intet stadgande eller prejudikat.
Bäst att träffa öfverenskommelse med
efterträdaren. 2) Han kan återkalla sin ansökan.
G. V. H-. 1) Skolrådet till- och afsätter
småskollärarinna. Skolrådet kan alltså låta
gift småskollärarinna fortfarande behålla sin
tjänst 2) Intet bestämdt prejudikat härom.
Frågvis. 1) Läraren borde hafva sina ferier
okränkta, därest ej skolans inställande varit
beroende af honom. 2) och 3) Ja, om
skolrådet sådant fordrar.
Nore. Åtminstone icke den del, som
användes för skolsalens uppvärmning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
