Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40. (666.) 3 oktober 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 40
ser ej borde läggas i skolrådets eller
kyrkostämmans hand. En fjärde slutligen har
(med l rösts majoritet) i princip gillat
förslaget, enär, såsom den yttrar, »en
folk-skollärarinna ej mera än annan dödlig är
fritagen från faran att ingå olämpligt
giftermål» och »ett olyckligt familjelif inom
lärarefamiljen är till skolans största skada»;
dock har den kunnat gifva sitt godkännande
endast under den förutsättningen, att det
blefve domkapitlet, som på skolrådets
anmälan och efter inspektörens hörande finge
rätten att bedöma, när skolans bästa kunde
anses kräfva gift lärarinnas afskedande från
sin befattning.
Samtliga de öfriga 128 kretsarna, från
hvilka svar ingått, hafva varit ense därom,
att det af senaste kyrkomöte framställda
förslaget icke kan, ifall det mot förmodan
skulle blifva förverkligadt, lända till
folkskolans sanna båtnad. Rörande ett stort
antal svar af denna syftning anmärkes i
de insända protokollsutdragen, att de
afgifvits alldeles enhälligt. Angående flera
meddelas dessutom, att närvarande*
skolrådsordförande och skolrådsledamöter
uttryckligen förklarat sig biträda desamma.
I hufvudsak hafva svaren varit af
följande innehåll:
1. Erfarenheten har icke visat, att
befintligheten af gifta folkskollärarinnor ådragit
skolstyrelserna några större och oftare
återkommande svårigheter i och för anskaffande
af vikarier.. De gifta lärarinnorna utgöra
i förhållande till lärarinnekåren i dess
helhet ett mycket litet antal. I de
församlingar, där de användas mest, har man
funnit, att hvarje gift lärarinna, i medeltal
räknadt, måst på grund af moderskap vara
tjänstledig från skolan icke fullt en gång
hvart sjunde år. Då nu på
folkskollära-rinnebanan antalet nytillströmmande är
synnerligen stort, har någon brist pä vikarier
icke kunnat uppstå. Sådana
tjänstledigheter som de ifrågavarande äro för öfrigt
beräkneliga långt i förväg, och
skolstyrelserna hafva därför här synnerligen god tid
för vikaries anskaffande, hvilket vid
sjukdomsfall däremot ofta ej är fallet. Från
45 kretsar har meddelats, att inom deras
områden inga gifta lärarinnor eller ock
ytterst få sådana förekomma, och att de
således ej på grund af erfarenhet äro i
tillfälle att uppgifva, huruvida några
afse-värda svårigheter för anskaffande af
vikarier åt dem skulle kunna uppkomma.
2. Erfarenheten har ingalunda ådagalagt,
att folkskollärarinna, som trädt i äktenskap,
därigenom blifvit mindre kärleksfull mot
sina lärjungar eller i öfrigt mindre duglig
såsom lärarinna. Många kretsar hafva
tvärtom intygat, att ej sällan ett motsatt
förhållande faktiskt äger rum. Särskildt
har såsom ett erfarenhetsrön blifvit anfördt,
att den gifta lärarinnan vanligen visat sig
mera moderlig mot sina skolbarn än den
äldre ogifta lärarinnan i allmänhet är.
3. Ingen krets har velat förneka, att i
vissa fall den gifta lärarinnan, lika väl som
den gifte läraren, kunnat visa sig oskicklig
eller försumlig i sin tjänst, samt att
familjebekymmer härtill kunnat vara en bidragande
orsak. Men med största enstämmighet och
styrka hafva kretsarna med afseende härå
framhållit, att skolrådet gent emot dylik
oskicklig eller försumlig gift lärarinna redan
nu äger ett mer än tillräckligt vapen uti
folkskolestadgans § 32, och de hafva därför
funnit det för tillgodoseendet af folkskolans
intresse alldeles obehöfligt att ytterligare
fullständiga den genom nämda paragraf åt
skolråden förlänade afsättningsmakten
genom en åt kyrkostämmorna eller skolråden
gifven rättighet att efter inhämtande af
folkskoleinspektörs yttrande uppsäga gift
folkskollärarinna från tjänsten, då
majoriteterna inom dessa korporationer anse
skolans bästa sådant kräfva.
4. I fråga om det af kyrkomötet
förordade uttrycket »då skolans bästa finnes
sådant kräfva» har från kretsarnas sida
blifvit betonadt, att ett sant omdöme om
hvad skolans bästa verkligen kräfver
förutsätter en klar insikt i uppfostrans och
undervisningens mål och medel, att en
sådan pedagogisk insikt i regel icke är till
finnandes och icke ens med rätta kan
begäras af flertalet på en kyrkostämma, att
denna vid sin dom öfver lärarinnan
följaktligen komme att handla hufvudsakligen
på grund af en oreflekterad känslostämning,
hvilken mycket väl skulle kunna vara
framkallad af orsaker, som på intet sätt
minskade lärarinnans duglighet som
uppfostrarinna, att lagförslaget visserligen ålade
kyrkostämman att före lärarinnas
afsättning inhämta vederbörande skolråds och
folkskoleinspektörs yttranden men icke att
därtill taga minsta hänsyn, samt att sålunda
det af kyrkomötet förordade uttrycket icke
kunde anses innebära den ringaste verkliga
garanti mot kyrkostämmas missbruk af sin
afsättningsmakt.
5. Med afseende å möjligheten att vinna
rättelse i de fall, där dylikt missbruk ägt
rum, har vidare blifvit påpekadt, att då
uttrycket »skolans bästa» icke betecknar
något noga afgränsadt begrepp, så kan det
blifva föremål för mångfaldiga och
vidlyftiga tolkningar, ja för olikartade
vetenskapliga utredningar; att på grund häraf
lärarinna vid besvär öfver kyrkostämmas
af-sättningsbeslut omöjligen skall kunna
juridiskt bevisa, att »skolans bästa» icke kraft
hennes afsättning; att den högre pröfvande
myndigheten i de flesta fall icke lärer
kunna äga egen kännedom om lärarinnans
skicklighet och nit i tjänsten eller om
hennes personliga uppförande, icke heller den
bekantskap med lokala förhållanden, som
ofta behöfves för att med säkerhet bedöma,
hvad som i öfrigt kan höra till den
ifrågavarande skolans verkliga bästa, samt att
nämda myndighet till följd häraf svårligen
torde kunna undgå att stadfästa alla
afsätt-ningsbeslut, hvilka tillkommit under
iakttagande af de i lag föreskrifna formerna,
hvadan det syntes uppenbart, att en
orättmätigt afsatt gift lärarinna icke hade minsta
utsikt att genom besvär vinna rättelse.
6. Gentemot den till stöd för
kyrkomötets förslag anförda åsikten, att en i
rättsligt afseende osäker och osjälfständig
ställning skulle innebära någon garanti för ett
mera nitiskt och samvetsgrant utöfvande
af skolverksamheten, hafva kretsarna frarn^
hållit, att nämda åsikt icke blifvit
tillerkänd någon giltighet i fråga om andra
tjänstemannaklasser, och att den minst af allt
kan hafva någon giltighet i fråga om
arbetarne på skolans fält. De hafva
påpekat, att uppfostrarekallet i långt högre
grad än de flesta andra är till själfva sin
art sådant, att det kräfver ett i högsta
måtto personligt, väl planlagdt och
konsekvent genomfördt arbete, att ett sådant är
möjligt blott under den förutsättningen, att
lärarinnan vid dess utöfning genom lag
skyddas mot otillbörliga inflytelser, att
kyrkomötets förslag däremot lämnar rikt
spelrum för sådana, att den gifta lärarinnan
på grund häraf skulle nödgas att - så
kärt det henne vore att behålla sin plats
- ängsligt speja efter än den ene än den
andre församlingsbons tycken och till att
inrätta sin skolverksamhet efter dessa, vore
de än aldrig så stridande mot lagarna för
en god och sund uppfostran, att genom
allt detta det sanna lärareintresset, hvilket
vidmakthålles genom principfast sträfvan
mot uppfostrans mål, skulle skadas i sin
innersta rot, samt att alltså förslagets
upphöjande till lag långt ifrån att uppmuntra
till nit och samvetsgrannhet tvärt om skulle
innebära den allra största frestelse till
moralisk slapphet och likgiltighet vid
lärarekallets utöfning.
7. I betraktande af nyss anförda följder af
förslagets antagande hafva flera kretsar
uttalat såsom sin mening, att långt hellre
borde då utfärdas en lag, som ålade
lärarinna att vid äktenskaps ingående
ovillkorligen lämna sin tjänst. Lagen skulle i så
fall blifva lika för alla lärarinnor af
samma kategori, i afskedandet skulle ej ligga
någon nedsättande förklaring, att den däraf
drabbade * försummat sina plikter såsom
lärarinna, möjligheten af agitationer, tvister
och klagomål skulle vara afklippt, och -
framför allt - lärarinnan skulle ej längre
kunna hysa något hopp att genom
församlingens medgifvande få tills vidare
bibehålla sin tjänst samt följaktligen ej heller
frestas att för ernående af ett sådant
önskemål svika sina pedagogiska grundsatser
och plikter.
8. En annan djupt ingripande verkan
af förändringen skulle emellertid, såsom
flera kretsar starkt betonat, äfven under
sådana förhållanden oförminskad kvarstå,
nämligen förändringens inflytande på
folkskol-lärarinnekårens rekrytering. De unga
kvinnor, hos hvilka böjelsen att bilda eget hem
är djupast och hvilka i samband härmed
känna särskild fallenhet för
uppfostrarekallet, skulle efter förändringens
genomförande komma att hysa de starkaste
betänkligheter att inträda på lärarinnebanan,
oaktadt just de på grund af hela sin
sinnesriktning måste anses företrädesvis
passande härför. Kvinnor af detta skaplynne
komme således icke längre att i samma
grad som hittills känna sig dragna till
folkskoleverksamheten utan tvärtom afskräckas
därifrån. I stället skulle lärarinnebanan
så mycket mera odeladt lämnas åt sådana,
för hvilka ställningen såsom maka och
moder antingen icke innebure något lockande
eller som från början vore fast beslutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
