Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 40. (666.) 3 oktober 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 40
SVENSK LÄRARETIDNING.
503
att icke inträda i något äktenskap, hvilket
icke tillförsäkrade dem full försörjning utan
att de själfva behöfde bidraga till
anskaffande af de medel, som för hemmets
uppehållande vore af nöden. Uppenbart synes
vara, att en på så sätt förändrad
rekrytering af folkskollärarinnekåren ingalunda
kan anses förenlig med skolans och
hemmens sanna bästa.
*
Då centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening funnit de här i
korthet refererade uttalandena fullt
öfvertygande, har den ansett det vara sin plikt
att härmed bringa dem till Eders k. m:ts
kännedom, viss som den är, att Eders k.
m:t vid frågans slutliga afgörande icke
skall underlåta att fästa vederbörligt
afseende vid allmänna meningen äfven inom
den kår, som saken närmast rör, och hvars
medlemmar på grund af sin ställning hysa
det mest omedelbara intresse för allt, som
kan inverka på folkskolans förmåga att
fylla sin viktiga uppgift, samt tillika äga
det bästa tillfälle att bilda sig en på
personlig erfarenhet hvilande öfvertygelse om
hvad som härvid kan vara till skada eller
till gagn.
Underdånigst
Centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening:
(Namn.)
Stockholm den 27 september 1894.
Folkskoleinspektörernas beräfäelser
för åren 1887-92.
7.
Om läroämnen, lärokurser oeh
läsordning*.
Under dessa rubriker hör det
väsentligaste af skolornas inre organisation, och
framförallt det väsentligaste, hvarpå sin
uppgift vuxna inspektörer kunna inverka,
och hvarom de kunna yttra sig.
Man hade därför skäl att vänta, att
denna afdelning i berättelserna skulle vara
rik såväl på tankar som på faktiska
uppgifter. Nu är den dock ganska fattig
såväl på det ena som på det andra. Ja,
somliga inspektörer tyckas ej ens hafva
fattat den i deras instruktion föreskrifna
rubrikens egentliga innebörd. De hafva
nämligen under densamma skrifvit om
arbetssättet och dess resultat eller, som det
på ett annat ställe i samma instruktion
heter, om »lärare, undervisning, skolförhör
och disciplin».
Af de inspektörer, som verkligen förstått,
hvarom de under ofvan anförda rubrik
rätteligen skolat tala, hafva en del
påtagligen varit i förlägenhet om material för
ämnets behandling. De hafva antagligen
under sina resor ej kommit att taga reda
på hithörande förhållanden och de hafva
därför varit nödsakade att »berätta» i
sväfvande och intetsägande ordalag:
»I de flesta skolorna meddelas undervisning
i alla de ämnen, som enligt gällande
folkskolestadga böra förekomma i skolorna.»
»I allmänhet finnes kursfördelning uppgjord
för hvarje skola.»
»Läsordning finnes numera ganska allmänt.»
Några hafva helt enkelt, utan ett enda
yttrande, fullständigt hoppat öfver denna
rubrik.
Hos hvar och en, som känner till, huru
inspektionerna vanligen försiggå, väcka nu
anförda brister i berättelserna ingen
förvåning. Genom att blott några korta
stunder lyssna på hvad lärare och barn säga
eller icke säga erhålles naturligtvis ej
någon verklig inblick i eller något material
för bedömande af skolarbetets planläggning
å ena sidan samt dess faktiska utförande
å andra sidan.
De folkskolevänner, som arbetat sig in
i hithörande frågor, kunna ej annat än
på det lifligaste beklaga, att så ringa
uppmärksamhet ägnas dessa frågor från de
tjänstemäns sida, hvilka, ifall de vore sin
uppgift fullt vuxna, skulle kunna lämna
synnerligen värdefulla bidrag till deras
belysning. Det förhåller sig verkligen så,
som en af de för sitt kall mest
intresserade inspektörerna säger:
Vid den storartade utvecklingen af vårt
folkskoleväsende under de sista årtiondena och med
tanken på det oerhörda inflytande, som den
moderna folkundervisningen otvifvelaktigt
måste komma att utöfva på vårt folks framtida
ställning och beskaffenhet i religiöst, sedligt
och socialt hänseende, torde hithörande frågor,
i likhet med hvad fallet redan är bland andra
kulturfolk, åtminstone förtjäna att bland oss
allvarligt undersökas och dryftas.
Bland sina ämbetsbröder skulle dock,
såsom berättelserna visa, denne
inspektör finna mycket få, hvilka anse en
dryftning och undersöknipg af undervisningens
innehåll, urval och metod vara af behofvet
påkallad. De flesta inspektörerna synas
tvärtom anse, att »nya normalplanen»
utgör den fullkomligaste framställning härom,
som för närvarande är tänkbar, och detta
icke blott i sina grunddrag utan ända in
i den minsta detalj. Med rent af ängslig
ifver försäkrar sålunda en inspektör, att
»lärokurser och läsordningar vanligen äro
fullständiga kopior af normalplanen» samt
tillägger med synbar glädje: »de afvikelser,
som jag bemärkt, hafva hvarken varit många
eller af större vikt>\ Andra
inspektörer betyga, att »de under senaste åren
tillkomna skolreglementena i regel blott
hänvisa* till de för den bestämda
skolformen i normalplanen anvisade lärokurserna
och läsordningen». En annan åter
omtalar som en anmärkningsvärd åtgärd, att
han »vid inspektionerna uppmanat
vederbörande lärare och lärarinna att med
ledning af reglementet och normalplanen på
ett ställe sammanföra den för skolan
gällande kursfördelningen i dess helhet». En
fjärde meddelar: »kursförslag har saknats*
i flera skolor, men olägenheten häraf har
ej varit särdeles stor, därför att
normalplanen följes ganska allmänt uti skolorna».
Det stannar dock ej härvid. Nitet för
normalplanens absoluta efterlefnad har
kulminerat däri, att ett skolråd blifvit anmäldt
för domkapitlet, emedan »en större
afvikelse från kristendomskurserna i 1889 års
* Kursiveradt af oss.
normalplan - - blifvit vidtagen - -
sedan förut i några år normalplanens
kurser, om ock något modifierade, blifvit
följda». Då man läser detta, föreställer man
sig naturligtvis, att skolrådet i fråga
tilllåtit sig något riktigt helgerån, att det från
barndomsundervisningen uteslutit t. ex.
någon af katekesens djupsinnigare delar eller
något annat lika himmelskriande. Så
farligt är det visserligen ej, men afvikelsen
är i alla fall allvarsam nog: »alla barnen
- heter det - hållas tillsammans i ett
läxlag både i katekes och biblisk historia,
så att inga tysta öfningar förekomma vid
behandlingen af dessa ämnen»!
Åtminstone en inspektör synes dock haft
öga för att detta normalplan-slafveri kan
antaga absurda eller löjliga former. Han
berättar:
I en flyttande småskola fann jag till min
förvåning på läsordningen både sång o-ch
åskådningsöfningar. »Nå, det var roligt, att
Ni har sång och åskådningsöfningar», sade jag.
Läraren blef litet förlägen och förklarade, att
han icke alls kunde sjunga; åskådningsöfningar
hade ej heller förekommit i hans skola. »Men
hvarför stå då dessa ämnen på läsordningen?»
frågade jag. - »Jo, se det stod så i
normalplanens schema», blef svaret.
En annan inspektör försäkrar, att
kursfördelningen endast fanns på papperet, men
ej i skolan, och en tredje omtalar, att han
måste vidtaga särskilda åtgärder for att
förmå lärare och lärarinnor att lära sig
de delar af normalplanen, hvartill de
fastställda reglementena hänvisa.
På ett par eller tre undantag när synas
alla inspektörer benägna att tolka
folkskolestadgans ord: »med ledning af
normalplanen» såsom liktydiga med »genom
afskrifning af normalplanen». Det är under
sådana förhållanden ej underligt, att de känt sig
synnerligen tillfredsställda med det faktum,
att »den nu gällande normalplanen
legaliserat ett större antal skolformer», så att
»hvarje skola här kunnat återfinna sin
grundkaraktär».
Här lyser den nuvarande inspektionens
vanmakt i fråga om själfva skolarbetets
höjande bjärt i ögonen. Läraren behöfver
råd och hjälp vid arbetets ordnande och
vänder sig till inspektören. Denne börjar då
bläddra i normalplanen. Återfinner han
där skolans »grundkaraktär», så att en
kursfördelning med tillhörande läsordning kan
ur den utprickas eller afskrifvas, så
ljusnar hans blick, och han kan med lugnt
sinne resa ifrån den skolan. Men leder
sökandet ej till något resultat, så känner
han stort medlidande med den stackars
läraren, emedan för honom ej finnes
någon ledning i normalplanen, samt för den
stackars skolan, hvilken då visserligen
»arbetar under mycket ogynnsamma
förhållanden».
Tyvärr finnas ännu många skolor
öfverallt i landet, som »trotsa normalplanens
anvisningar» (såsom en inspektör uttrycker
sig) och därför ej kunna få sitt arbete
organiseradt, så vida nämligen ej läraren själf
vågar sig på att ordna det, eller ej till
densamma kommer någon af de få
inspektörer, hvilka i likhet med Abraham
Rundbäck tilltro sig att, som det heter, »fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0509.html
