Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 47. (673.) 21 november 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 47
SVENSK LÄRARETIDNING.
597
FÖR DAGEN.
Rättshjälpsfrågan.
Vid ombudsmötet i Göteborg förlidet
år uttalades lifliga sympatier för
anordnandet af rättshjälp åt Sveriges allmänna
folkskollärareförenings medlemmar i mål,
som röra dem i deras ställning såsom
lärare. Centralstyrelsen anmodades taga
frågan under ompröfning samt efter en
föregående utredning utsända den till
allmän behandling inom kretsarna.
Detta har också centralstyrelsen ställt
sig till efterrättelse. Vid ärendets
behandling inom kretsarna har det
emellertid visat sig, att frågan ännu icke kan
anses mogen. Enligt till Svensk
Läraretidning ingångna referat hafva visserligen
62 kretsar uttalat sig för rättshjälp,
några under framhållande, att denna fråga
vore den viktigaste som centralstyrelsen
hittills utsändt. Men icke mindre än 41
kretsar (däribland rätt många
stadskretsar) hafva sagt nej under förklarande,
att dylik rättshjälp vore obehöflig, att
dess anordnande skulle väcka misstro
hos öfverordnade o. s. v. Slutligen
hafva 3 kretsar kommit ifrån saken genom
att yrka, att den tills vidare göres
hvilande.
Sedan diskussionen på allvar tog sin
början i kretsarna, hafva vi icke tagit
till orda i frågan, enär vi till följd af
ärendets beskaffenhet funno det
lämpligast, att kretsarna fattade sina beslut
utan all inverkan vare sig från ena eller
andra hållet.
Sedan frågan nu är afgjord inom
kretsarna för denna gång, må det
tillåtas oss upptaga till granskning några
af de skäl, som anförts mot anordnandet
af rättshjälp inom folkskollärarekåren.
En af de kretsar, som tydligast och
bestämdast uppträdt mot förslaget, har
gjort detta under förklaring,
.»att folkskolans lärarepersonal äger nödigt
rättsligt stöd i skolstadgan, svensk lag och
de myndigheter, som öfvervaka dessas
till-lämpning».
Hvad först angår det rättsliga stöd
lärarekåren äger i den allmänna svenska
lagen, kunna vi lämna den saken
fullständigt å sido, då lärarekåren i detta
afseende är alldeles likställd med hvarje
annan svensk medborgare. Det gäller
för öfrigt här mål, som röra
medlemmarna i deras ställning såsom lärare,
och dylika mål äro endast undantagsvis
föremål för den allmänna lagens
bestämmelser.
Men lärarepersonalen »äger nödigt
rättsligt stöd i skolstadgan», yttrar kretsen,
och detta måtte väl vara nog. Huru
det är ställdt med detta stöd är
emellertid en så känd sak, att vi härom ej
behöfva vara mångordiga. Det kan vara
alldeles tillräckligt att erinra om de
sväfvande och otydliga bestämmelserna
rörande lärarens rättigheter, särskildt
naturaförmånerna, hvilka vållat så många
och ledsamma tvister. Vi bedja för öf-
rigt läsaren noga sludera hr J. Franzéns
i förra numret återgifna
inledningsföredrag. Det lämnar en tämligen fyllig bild
af bristerna i vår nuvarande
folkskolestadga.
Mot sväfvande och otydliga
bestämmelser hjälper emellertid ingen som helst
rättshjälp; här kräfves ändring och
förtydligande i själfva stadgan.
Folkskolans lärarepersonal äger vidare
- yttrar kretsen - nödigt rättsligt stöd
hos de myndigheter, som öfvervaka
skol-stadgans tillämpning. Dessa
myndigheter äro närmast: församlingen,
skpl-rådet, skolrådets ordförande och
folkskoleinspektören.
För att belysa, huru det kan vara
ställdt med dessa myndigheters stöd för
lärarepersonalen, skola vi endast
uppräkna några få rättsfall från de gångna
13 åren. De, som önska närmare
upplysningar om dessa rättsfall, kunna få
sådana genom att studera de hittills
utkomna 13 årgångarna af Svensk
Läraretidning.
Huru pass rättsligt stöd läraren
stundom haft af församlingen visar sig
där-utinnan, att det kunnat inträffa:
att folkskola, vid hvilken ordinarie
lärare var anställd, indragits och samtidigt
därmed äfven lärarens lön indragits;
att slöjdskola indragits, trots att i
annonsen dylik utlofvats;
att folkskolläraretjänst annonserats ledig
att framdeles förenas med klockare- och
organistbefattningarna, men att, då de
sistnämda tjänsterna blefvo lediga,
församlingen vägrat att låta folkskolläraren erhålla
desamma;
att lönen nedsatts på grund af att
läraren hade andra politiska eller religiösa
åsikter än flertalet af de maktägande inom
församlingen;
att läraren vägrats laglig bostad,
naturaförmåner m. m.;
att folkskollärarinna ansetts kunna
undvara källare och därför vägrats denna
naturaförmån ;
att läraren ålagts betala afgiften till
folkskollärarnes pensionsinrättning.
Beträffande det rättsliga stöd, som
förmenats alltid vara att påräkna från
skolrådets sida, må framhållas följande
åtgärder af skolråd:
att lärare varnats, för att han tillhört en
s. k. luthersk missionsförening;
att. varning utdelats, för det läraren talat
om för skolbarnen, att barnpredikan skulle
hållas;
att folkskollärarinna varnats och
sam-därmed afsatts;
att lärare, som antagits vid fast folkskola,
ts att läsa i flyttande skola, och då
han vägrat detta, afdrag gjorts på hans
lön;
att lärare förbjudits att skaffa sig
biförtjänst genom att sköta posten;
att lärare ålagts att elda och städa
skolsalen;
att skolrådet vägrat verkställa
kyrkostämmobeslut, som varit till lärarens förmån.
Hvad vidare angår det rättsliga stödet
från skolrådsordförandens sida må
erinras om följande åtgärder af olika
skolrådsordförande:
att vid val af skolrådsledamöter det
upprepade gånger händt, att folkskollärare
förklarats icke valbar såsom hörande till
»kyrkoförsamlingens betjänten;
att folkskollärarefullmakt belagts med
Stämpladt papper;
att ordföranden vägrat rekvirera förhöjdt
statsbidrag, (hvilket någon gång haft till
följd minskning i lärarens lön);
att han sökt tvinga ett skolråd att varna
en lärare;
att lärareplats ej kungjorts ledig i laga
ordning (hvarigenom många obehag
uppstått för läraren och någon gång äfven
tjänsteår förlorats);
att ordföranden i en mängd fall
uraktlåtit att sammankalla till möte mellan
skolråd och lärarepersonal i enlighet med k.
kungörelsen den 5 augusti 1892.
Och hvad till sist gäller det skydd
lärarepersonalen kan påräkna hos
inspektören må det vara nog att påminna
därom:
att inspektör fordrat, att lärare skulle
undervisa i annan skola än där de voro
anställda och att då de vägrat detta, de
på alla sätt trakasserats;
att enbart muntliga föreskrifter ansetts
lika bindande som
reglementsbestämmel-ser, och att ett öfverträdande af sådana
delvis alldeles bortglömda muntliga
föreskrifter gifvit en inspektör anledning att
vägra intyg för uppflyttning i högre
lönegrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
