Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 46. (724.) 13 november 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
SVENSK LÄRAKETIDNING.
N:r 46
Folkskolläraren föredragande
i skolrådet?
En fråga till Sveriges folkskollärarekår
af £. A. Zotterman.
1.
Till Linköpings stifts tredje
folkskolläraremöte i Motala den 11 och 12 augusti
1892 tillät jag mig framställa följande
fråga: »Hvilka ölägenheter kan man
befara, och hvilka fördelar kan man hoppas
för folkskoleundervisningen, om
folkskolläraren blefve föredragande i skolrådet?»
Under den lifliga diskussion, som frågan
föranledde, uttalade sig 9 för att
skolläraren skulle blifva föredragande i
skolrådet, men 6 uppmanade till försiktighet, och
trodde att man för närvarande borde nöja
sig med att fordra, det läraren blefve hörd
inom skolrådet, då där behandlades frågor
om skolväsendets allmänna anordning, tukt
och undervisning, helst som Sveriges
allmänna folkskollärareförening då så nyligen
hade uttalat sig för en sådan anordning.
Utgången blef den, att mötet med
afgjord majoritet röstade för följande af mig
framlagda resolutionsförslag:
Om några olägenheter äro att befara mot
förslaget, så skulle de vara dessa:
1) Icke alla nuvarande folkskollärare äro
mäktiga att utföra föredragandeskapet i
skolrådet;
2) Man skulle af orsak, som i första
punkten sägs, riskera att icke få alla
folkskolefrågor behandlade och afgjorda enligt laga
föreskrifter, och
3) Skolrådets inflytande skulle minskas till
skada för undervisningen.
Fördelarna af att folkskolläraren vore
föredragande i skolrådet blefve åter dessa:
1) Alla skoldistrikt i landet bereddes
därigenom tillfälle att draga nytta af all den
fackkunskap, som tilläfventyrs står hvart och ett
till buds;
2) Skolläraren blefve genom denna
anordning betydligt sporrad till aktiv verksamhet för
sin och skolans lyftning;
3) Barnaundervisningen blefve genom
lärårens större intresse bättre betjänad, och
4) Skolan komme sålunda nu i tillfälle att
utöfva den välsignelserika verksamhet ibland
vårt folk, som man har rätt att fordra i
ersättning för de stora uppoffringar, som göras
för densamma af såväl staten som den
enskilde samhällsmedlemmen.
Minoriteten röstade för den uppfattning,
hvilken förfäktats af de nämda 6 talarne,
och hvarom förslag hade framställts af hr
E. Hammarlund*.
* Denne talare framhöll, att klokheten bjöde
att icke komma fram med ett helt och hållet
nytt önskningsmål utan hålla sig till andra
kammarens beslut af 1891 samt det förslag,
som med stor majoritet blifvit antaget af
Sveriges allmänna folkskollärareförening. Därigenom
skulle man snarare vinna en lösning af frågan
om folkskollärarekårens medinflytande i
skolrådet. Det af S. A. F. under år 1891 gjorda
uttalandet, hvilket är en utvidgning och
närmare precisering af andra kammarens beslut,
lyder i sin helhet sålunda:
1. l skoldistrikt med blott l eller 2 ordinarie
lärare och lärarinnor böra dessa äga att vid
skolrådets sammanträden personligen yttra sig
i frågor rörande skolornas allmänna anordning
samt undervisning och tukt äfvensom att väcka
förslag och till protokollet låta anteckna
afvikande mening.
2. I skoldistrikt rned 3 eller flera ordinarie
lärare och lärarinnor böra dessa tillsammans
utgöra ett kollegium eller lärareråd, hvars
Anledningen hvarför jag framlade denna
fråga var närmast den, att jag ämnade
motionera i frågan i riksdagen.
Kontraktsprosten A. T. Pettersson i Österhaninge hade
nämligen år 1891 i riksdagens andra
kammare väckt motion om skrifvelse till k.
m:t med begäran om förslag till riksdagen
i syfte, »att skolråden skola vara
förpliktade att lämna den lärare eller lärarinna,
som förestår en skola, tillfälle att yttra
sig i skolan vidkommande pedagogiska
frågor, och att en sådan lärare eller
lärarinna må äga rätt att till skolrådet göra
hemställan i dylika ärenden».
Andra kammarens tillfälliga utskott n:r
l, dit frågan blifvit af kammaren
remitterad, hemställer i sitt utlåtande n:r 5 (till
hvilket utlåtande, såsom varande af
särskildt intresse för folkskolans lärare, jag
ber att få hänvisa*),
att kammaren för sin del måtte besluta, att
riksdagen ville i skrifvelse till k. m:t anhålla
om utfärdande af föreskrifter därom, att
skolråden skola vara skyldiga att höra folkskolans
ordinarie lärarepersonal i sådana frågor, som
röra skolväsendets allmänna anordning samt
tukt och undervisning.
Andra kammaren antog detta förslag
med utbyte af orden: »höra folkskolans
ordinarie lärarepersonal» mot orden:
»bereda folkskolans ordinarie lärarepersonal
tillfälle att yttra sig». Första kammaren
åter förkastade förslaget utan votering,
ehuru dess tillfälliga utskott n:r 3
tillstyrkte kammaren att biträda andra
kammarens beslut.
Vid behandlingen af frågan i utskottet,
däraf jag då hade äran vara medlem,
kunde jag nämligen icke uraktlåta att jämföra
folkskollärarens rättigheter och
skyldigheter med dem för döfstumskolornas och
allmänna läroverkens föreståndare.
I § 25 af lag angående
döfstumunder-visningen den 31 maj 1889 ålägges
föreståndaren för en döfstumskola bland annat:
a) »att för hvarje termin upprätta förslag till
läs- och arbetsordning samt noga tillse, att
densamma, sedan den blifvit af styrelsen
fastställd, till alla delar iakttages - -.»
c) »att i styrelsen föredraga
undervisnings-och ordningsfrågor rörande skolan; ägande
föreståndaren, där styrelsen fattar mot hans
uttalade åsikt stridande beslut, att i
protokollet anteckna sin afvikande mening; samt
d) att biträda styrelsen i handhafvande af
skolans ekonomi.»
Enligt k. stadgan angående
elementarläroverken (den 29 jan. 1859) tillkommer
rektor icke blott enahanda skyldigheter och
rättigheter som döfstumskolornas förestån-
skriftliga yttrande skall af skolrådet inhämtas
i nyssnämda frågor.
3. Öfriga lärare och lärarinnor vid distriktets
folk- och småskolor må äga deltaga i dylikt
lärareråds öfverläggningar meri ej i dess
beslut.
4. Lärarerådet bör äga att inom sig för viss
tid utse ett ombud, som i skolrådet
representerar lärarekåren, men som deltager i
skolrådets beslut blott ifall det tillika är ledamot
däraf.
5. Där förste lärare (eller särskild af distriktet
utsedd »inspektör») finnes anställd, bör äfven
denne hafva yttranderätt i skolrådet.
Red. anm.
* Finnes i sin helhet återgifvet i denna
tidning n:r 10 år 1891. Red. anm.
dåre, utan honom och lärarekollegiet
tillkomma till och med betydligt större makt
och myndighet.
Folkskollärarens rättigheter och
åligganden föreskrifvas uti § 29 af gällande
folkskolestadga, i hvad som rör hans eget
uppförande, undervisningen, öfvervakande
af barnen och deras bestraffning, vården
af undervisningsmateriel och inventarier
samt lydnad för skolrådets befallningar.
Och § 66 ålägger honom att hvarje år
före den l februari till vederbörande
skolrådsordförande lämna uppgifter, enligt
stadgadt formulär, rörande förhållandet i
skolan under det näst föregående året. Genom
dessa bestämmelser blir folkskollärarens
inflytande på folkskolans anordning icke
stort. Det enda inflytande vidkommande
anordningen i skolan, som genom
folkskolestadgan tillförsäkrats honom, är, att han
enligt § 14 får uppgöra förslag titt
läs-ordning.
Med dessa jämförelser för ögonen och
med kännedom om den bildningsgrad, på
hvilken folkskolans lärarekår för
närvarande befinner sig, ansåg jag det förslag,
som år 1891 var å bane, och till
hvilket Sveriges allmänna folkskollärareförening
uttalat sin anslutning, vara blott ett första
steg framåt till större både rättigheter och
skyldigheter för folkskolans lärare.
Med hänsyn till de förhållanden, som
voro rådande vid folkskolestadgans
tillkomst år 1842, var det icke alls
underligt, att folkskollärarnes inflytande på
folkskolans område blef så litet som det blef.
Man måste då nöja sig med personer,
hvilka besutto ganska ringa kunskaper och
färdigheter, och på hvilkas duglighet i detta
fall man icke kunde räkna. Men nu
gäller icke detta längre såsom skäl. Nu
besitter folkskollärarekåren en sådan
allmänbildning, att för 50 år sedan icke ens det
lägre prästerskapet innehade en sådan.
Dessutom är folkskolan nu så rotad ibland
folket och så reglementerad, att man utan
öfverdrift tryggt kan påstå, att
folkskolläraren kan åtaga sig ansvaret att bli den
föredragande i skolrådet.
Och det är till en sådan uppgift jag för
min del vill rekommendera svenska
folkskolans lärare. Det är i sådant syfte jag
ämnat motionera. Men innan jag velat
motionera, har jag velat höra lärarne själfva.
Jag hörde en del i Motala. Väl fick jag
där majoriteten för min åsikt, men där
fanns dock en minoritet emot.
. Med stöd af detta uttalande kunde jag
icke komma fram med en motion. Jag
hade i sådant fall, menar man, bort väcka
frågan vid senast hållna nordiska
läraremöte. Kanske. Men jag ville hellre låta
den diskuteras i skolpressen. Och jag
vänder mig därför i första rummet till *
Svensk Läraretidning under hopp om, att
tidningens redaktör skall finna frågan så
pass betydande, att den får upptagas till
diskussion i hans tidning.
Men om så är, att diskussion öfver
frågan får öppnas i Svensk Läraretidning, är
det icke af mindre vikt för hennes
framgång, att ett så allmänt uttalande som
möjligt i frågan göres af Sveriges folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
