Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 46. (724.) 13 november 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 46
SVENSK LÄEAEETIDNING.
599
skollärarekår, till hvilkens bepröfvande jag
nu härmed öfverlämnar densamma. Frågan
är ny, och jag väntar både tillslutning och
afrådande. På så sätt får man se frågan
från olika sidor. Hon kommer icke att
fara illa däraf. Det är en framtidsfråga,
som icke kan dö. Det beror blott på, när
hon skall förverkligas. För min del anser
jag henne böra så fort som möjligt bringas
till verklighet.
2.
Vid förslaget om att folkskolläraren skulle
blifva föredragande i skolrådet, framställer
sig själfmant den frågan: i hvilka ärenden
skall han bli den föredragande? Såsom
af det nämda utskottsbetänkandet framgår
äro enligt folkskolestadgan skolrådets
uppgifter icke mindre än 64. Och de äro
icke blott många utan också därjämte i
vissa fall af maktpåliggande beskaffenhet.
Till sin natur tänkte sig utskottet
skolrådets uppgifter kunna delas i ekonomiska,
juridiska och pedagogiska.
Till de ekonomiska bestyren hör: att
upprätta förslag till utgifts- och
inkomststat, att rekvirera statsbidrag, att verkställa
utbetalningar, att anskaffa hvad som
kräfves för skolornas yttre utrustning m. m.
Ett juridiskt åliggande utöfvar skolrådet,
då det begagnar sig af sin makt att varna
och afsätta lärare.
De allra flesta af skolrådets bestyr äro
af pedagogisk art. Dit hör: att uppgöra
bestämmelser om skolväsendets allmänna
anordning inom distriktet, att bestämma
lärometoder och läroböcker, att upprätta
läroplan och lärokurs för hvarje skola, att
bestämma lärotiden, att fastställa
läsord-ning, att uppgöra bestämmelser om
rote-och klassindelning, att lämna föreskrifter
om undervisning, ordning och tukt m. m.,
att uppgöra förslag till skolreglemente, att
fastställa formulär för skolans bokföring,
att föreslå lämpliga skollokaler och
undervisningsmateriel, att anskaffa dugliga
lärarekrafter samt bedöma och öfvervaka deras
arbete, att besluta rörande barns befrielse
från skolgång, att anställa afgångspröfning
med de barn, som vilja afgå från skolan
m. m., m. m.
Utskottet föreslog icke, att skolläraren
skulle höras uti alla här ofvan nämda
frågor, utan det inskrä nkte sig till att
föreslå hans hörande i sådana frågor, som
röra skolväsendets allmänna anordning samt
tukt och undervisning. Det är gifvet, att
utskottet gjorde denna inskränkning af det
skäl, att det måste hålla sig inom
motionens gränser: pedagogiska frågor. Men
att skolläraren icke bör höras endast i de
stycken, hvarom då var fråga, och
utskottet framställde förslag, det är alldeles gifvet.
Sådan uppfattning synes också k. m:t ha
i frågan, ty ehuru första kammaren icke
kunde biträda andra kammarens beslut i
ärendet, så fann dock k. m:t skäligt att
genom k. kungörelsen den 5 augusti 1892
göra följande tillägg till § 8 i gällande
folkskolestadga:
»Före början af hvarje läsår sammanträde,
på kallelse af skolrådets ordförande, skolrådet
och de vid distriktets folkskolor, småskolor
och mindre folkskolor anställda lärare för att
öfverlägga om frågor angående skolväsendet
inom distriktet. Där på grund af lärarnes stora
antal eller distriktets utsträckning ett för hela
distriktet gemensamt sammanträde icke
lämpligen kan hållas, ankomme det på skolrådet
att anordna flera särskilda sammanträden.»
Bestämmelsen: »frågor angående
skolväsendet inom distriktet» är, som man
finner, betydligt mera omfattande än
bestämmelsen: »frågor, som röra
skolväsendets allmänna anordning, samt tukt och
undervisning». För min del kan jag icke
finna, att den k. bestämmelsen ute^änger
rätten till behandling af någon som helst
fråga, som faller inom skolväsendets inom
distriktet område. Dock torde det falla af
sig själft, att vid åsyftade skolrådets
sammanträde med lärarne några frågor om
kontroll öfver, varning åt eller afsättning
af lärare icke förekomma.
För min del anser jag, att skolläraren
bör blifva föredragande inom skolrådet i
alla de frågor angående skolväsendet inom
hans distrikt, hvilka icke afse skolrådets
kontroll eller myndighet öfver honom själf.
Jämte frågan, i hvilka ärenden
skolläraren skall vara föredragande i skolrådet,
ställer sig den frågan: hvilka lärare skola
vara föredragande i skolrådet?
Till en början torde vi få taga som
gifvet, att småskolans lärarepersonal i
allmänhet icke har sådan allmän bildning,
att densamma också skall tagas med i
beräkningen såsom föredragande inom
skolrådet. Där nödvändiggöres sålunda en
första begränsning.
Af flera skäl torde det icke heller vara
lämpligt att till de föredragande räkna de
extra ordinarie och biträdande lärarne i
andra fall, än då någon af dessa för
någon längre tid förestår en skola.
Komma vi så till vikarierna. Månne
man bör ålägga också dem att vara
föredragande? Det beror på förhållandena.
Är vikariatet af kort varaktighet, så faller
det af sig själft, att föredragandeskapet
icke öfverlämnas åt vikarien. Men om åter
vikariatet gäller för en längre tid, ett år
eller par, på grund af dödsfall eller så,
då lär man väl med fog kunna antaga,
att vikarien bör vara den föredragande.
Den kategori af lärare (med lärare
menar jag också lärarinna), åt hvilken
uppdraget att vara föredragande i skolrådet
obetingadt skulle gifvas, vore sålunda de
ordinarie lärarne. Men äfven inom denna
grupp måste en begränsning göras. På
landet och i de minsta städerna, där blott
en lärare finnes i hvarje folkskola, där
vore saken tydlig och klar. Men i de
öfriga städerna och i andra större
samhällen, där flera än en lärare undervisar
i samma skola, där ställer sig saken
annorlunda. Om det så vore, att hvarje
lärare i dessa skolor följde sin klass från
början till slut, så kunde ju hvarje sådan
klass betraktas som en skola för sig, och
då kunde det ha något skäl för sig, att
hvarje lärare finge föredraga i skolrådet
ärendena för sin klass. Men nu är det
så på vissa håll, att lärarne äro placerade i
hvar sin klass, och att barnen äro hos
hvardera läraren blott det år klassen passeras.
Där kan sådant föredragande icke gärna
komma i fråga. Dessutom blefve i de
större samhällena föredragandena allt för
många och den nödiga homogeniteten
blefve förryckt. På dessa platser finge då
antingen förste läraren vara den
föredragande för samtliga klasserna, eller ock
finge lärarne för viss tid utse en
föredragande. I alla dessa fall vore det
emellertid af nöden, att lärarepersonalen
gemensamt hade befogenhet att på
samman-manträden förberedande behandla
föredragningsärendena.
Då det gäller att höras i skolrådet, så
har nu enligt kungl, kungörelen den 5
augusti 1892 alla vid de olika skolorna
anställda lärare och lärarinnor lika rätt.
Men då det gäller att ålägga lärarne
förpliktelsen att vara föredragande i skolrådet,
måste af rent praktiska och andra reella
skäl den begränsning göras, att den lärare
eller lärarinna, söm förestår en folkskola,
skall vara föredragande i skolrådet, men
att där två eller flera lärare eller
lärarinnor äro vid samma folkskola anställda,
där skall föredragningen verkställas af förste
läraren eller också af den, som lärarne för
viss tid därtill utse.
Angående frågor, som på landet röra
småskola eller mindre folkskola, så kan
ju föredragningen af dessa ske af läraren
eller lärarinnan i den folkskola, som
närmast beröres af dessa skolor. Gifvet är,
att sådana frågor förberedande behandlas
af den föredragande läraren och den
ifrågavarande skolans lärare eller lärarinna.
4.
Syftet med nu föreliggande förslag är
att höja folkundervisningen i gemen. Icke
som skulle häri ligga ett klander mot
prästerskapet i vårt land för det sätt, på hvilket
detta hittills i allmänhet har skött denna
angelägenhet. Jag vill tvärtom vara den
förste att erkänna den stora förtjänst om
folkskolans utveckling, som tillkommer
prästerskapet. Men det måste också erkännas,
att icke alla präster äro skolmän, liksom
ock att icke heller alla präster äro
verkliga folkskolevänner.
Prästens uppgift i våra dagar är för
öfrigt af så mångomfattande och
mång-sysslande art, att fara är, att han får så
mycket af Martasbekymmer sig uppdraget,
att hans krafter och tid dragas allt för
mycket ifrån hans egentliga uppgift: den
att vara själasörjare och själavårdare. Men
denna hans egentliga uppgift är af största
betydelse för vårt religiösa lif på samma
gång som för kyrkan själf.
I stället för att prästen skall vara en
kyrkans herde, synes han allt mer och
mer blifva tagen i anspråk som statens
och församlingens kamrerare. Om prästen
skall kunna fullt verka som präst, bör han
uteslutande få ägna sin tid och sina
krafter åt sitt egentliga kall. Det är rent af
obarmhärtigt för att icke säga okristligt
att så betunga honom med arbete af alle.
hända slag och att så förrycka honom från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
