Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 6. (736.) 5 februari 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 6
småningom ökas, i den mån lärjungens
kropps- och själskrafter utvecklas - .–––-»,
så har läroboken fått intaga lärarens plats
såsom lärjungens hufvudsakliga undervisare,
läxor och hemarbete måste föreläggas
honom utan tillräcklig eller ens någon
förberedande behandling, och hemläxläsning har
blifvit hans dagliga sysselsättning allt ifrån
första inträdet i läroverken. Lärjungens
arbetsdag sväller i många fall ut till 10,
12, ja, flera timmar. Att ett så långvarigt,
ensidigt och stillasittande arbete inom hus
icke kan vara nyttigt och hälsosamt för
ungdomen, torde för vanligt
människoförstånd vara lätt begripligt.
*
Härpå öfvergår motionären till en
ganska detaljerad granskning af de olika
ämnenas behandling.
Hvad då religionsundervisningen
beträffar, säger han, torde af samvetsskäl det
allmänna obligatoriska kunskapsmåttet ej böra
omfatta mera än Luthers lilla katekes,
utvecklingen af sedelagen och möjligen äfven
om bönen. Af grannlagenhet mot
ungdomen och dess målsmän bör staten
öfverlämna åt dem att vidare sörja för en sådan
undervisning i detta ämne, som bäst
tillfredsställer och lyckliggör det andliga
behofvet på detta område. Om vid de
dagliga morgonbönerna, som böra försiggå alla
sju dagarna i veckan, ett kapitel, en sida
eller ett blad af bibeln läses för hvarje
dag, så medhinnes på ett enda år omkring
235 kapitel, sidor eller blad och för en
femårig elementarläroverkskurs 1,175
stycken. Frånräknar man de apokryfiska
böckernas 150 kapitel, skulle gamla
testamentets öfriga 929 och nya testamentets 260
kapitel kunna blifva genomgångna under en
femårig studietid/hvilket väl vore den
fullständigaste och mest renläriga
religionsläsning, som kunde föresättas ungdomen. -
- - Läses själfva bibeln, så blir
naturligtvis all s. k. biblisk historia öfverflödig.
För dogmatik och kyrkohistoria finnes
näppeligen skäl att anslå någon tid. De äro ju
helt och hållet specialämnen, och fråga kan
vara därom, huruvida det är rätt att
inviga den unge i dessa .-ämnen, som bära
vittne om, huru olika meningsbrytningar,
hat, förföljelse, de grymmaste tortyrer och
de blodigaste krig befläckat och vanärat
dem, som gifvit sig ut för att bekänna och
tillhöra fridens och kärlekens sköna och
milda religion.
En lika väsentlig förenkling kräfver
motionären äfven för språkstudiet.
Språkundervisningen, säger han, torde
böra helt och hållet förändras och
förenklas,, hvarigenom den ej bör taga i anspråk
så lång tid, som den nu fordrar, men det
oaktadt lämna en nyttigare behållning i
förmågan att medelst tal och skrift något
meddela sig med andra genom det främmande
språket. De kunskapsmått af de utländska
lefvande språken, som skolan kan gifva,
böra till hufvudsaklig del inläras på samma
sätt, soin modersmålet inhämtas. Det är
den naturligaste och följaktligen den
enklaste, bästa och mest fruktbärande
metoden.
Synnerligen otillfredsställd är motionären
med det sätt, hvarpå historieundervisningen
vanligen bedrifves. Den håller sig nämligen
icke till de märkligare händelser, hvilka
haft inflytande på nationens utveckling, dess
framåtskridande i andligt och materiellt
hänseende, utan den tvingar därjämte
lärjungarne att såsom minnesläxor inlära en mängd
personliga detalj uppgif ter (t. ex. om
Birgittas börd, giftermål, olika sätt att späka sig,
ålder o. s. v.), hvilkas värde är högst
tvifvelaktigt. Härtill kommer, att den anda,
i hvilken historieundervisningen ofta
bedrifves, enligt motionären ingalunda är den
rätta.
En ytterst betänklig sida i den historiska
undervisningen såväl från bok som mun
är, säger han, den ensidiga, vanställande,
sanningsrädda skildringen af de ohyggliga,
mörka tilldragelserna i mänsklighetens
historia, som . fått benämningen krig. Dessa
böra framställas i all sin råa, ohyfsade och
människoförnedrande form. Men vi hafva
nu läroböcker, i hvilka vi finna, att till och
med anfalls- och eröfringskrig på ett
lättsinnigt och tadelvärdt sätt klanderfritt, ja,
till och med berömmande omtalas, under
det att de vilda slagskämpar, som ifrigast
deltagit i krigen och gjort sig mest
bemärkta där, upphöjas till s. k. hjältar och
framhållas såsom stående högt öfver de
människor, hvilka i nyttans fredliga värf
slita ut sina bästa krafter. I stället för
att framställa och uppmuntra till stridens,
bör historieundervisningen likasom all
undervisning präglas af fridens människovärdiga
evangelium. - -. - Illa skulle väl
föräldrar anse läraren fylla sin plats, om han
lämnade ungdomen sådant föredöme, att han
anfölle sin nästa och beröfvade denne hans
tillhörigheter. Strafflagen skulle icke heller
låta sådant opåtaldt få hända. Om nu ett
anfalls-, ett eröfringskrig med däri
uppträdande personer framställes för de unga
antingen genom läroboken eller från lärarens
mun såsom tillbörliga, rättvisa, tillåtna och
beundransvärda, så blir det ett gillande af
just sådant i stor skala, hvarifrån föräldrar
med yttersta omsorg söka bevara de unga,
och som skulle blottställa den enskilde för
strafflagens allvarliga påföljder, och
omöjligen kunna inbegripas under begreppen
gudsfruktan och sedlighet.
Historieundervisningen i allmänna
läroverken borde, menar motionären, meddelas
genom en kortfattad lärobok och för Öfrigt
genom berättelser, och vid sådant förhållande
borde hälften (!) af den nu härtill anslagna
tiden vara tillräcklig.
Mot modersmålet, geografien, matematiken
och naturkunnigheten är han däremot långt
mera frikostig. Hvad särskildt den senare
beträffar är den, säger han, för det
praktiska och dagliga lifvet af den allra största
vikt och betydelse. Den tid, som under
studieåren kan anslås för densamma, blir,
huru riklig den än må tilltagas, dock allt
för ringa, så att endast det allmännaste af
de olika naturvetenskapsgrenarna kan bli
föremål för studierna.
Motionens grundtankar sammanfattas
till sist sålunda:
Blefve dessa antydda reformer i
undervisningen genomförda: de latinska, grekiska
och filosofiska studierna förvisade från
elementarläroverken ; studierna af de lefvande
språken i väsentlig mån förändrade och
förenklade, så att de, i stället för att nu
vara ett inlärande af en mängd mer eller
mindre besynnerliga regler och undantag,
blefve fruktbärande för det praktiska lifvet
i så fall, att lärjungen vid behof kunde
i tal och skrift på ett enkelt språk meddela
sig med främlingen; studiet af historien
rensas från ofruktbara minnesbelastningar;
studiet af religion inskränkas till Luthers
lilla katekes, utvecklingen af sedelagen och
bönen, men grunden för vår religion eller
bibeln genomgås vid de dagliga
morgonbönerna; kunskapsmåttet i geografi
bibehållas vid det nuvarande; men undervisningen
i modersmålet, matematik och
naturvetenskapen om möjligt något ökas, så skulle
kursen vid elementarläroverken kunna
inskränkas till ungefär 6 år eller
ungdomstiden 9-15 år. De ynglingar, som så
önskade, hade då äfven hunnit att konfirmeras
och vore, efter att under 6 år ha åtnjutit
en förståndig och klok undervisning vid
elementarläroverken, försedda med nödtorftig
underbyggnad samt i lämplig ålder för
utträde till det praktiska lifvet, där de på de
olika lefnadsbanorna finge börja lifvets
allvarliga strid för tillvaron. De ynglingar
däremot, som önskade fortsätta studierna
vid specialläroverk eller universiteten, hade
äfven de nödtorftiga förkunskaperna och den
lämpliga åldern inne.
På grund häraf hemställer motionären,
att riksdagen i skrifvelse till konungen
underdånigst anhåller om utarbetande och
framläggande för riksdagen af förslag till
reformering af undervisningen vid våra
elementarläroverk i den riktning, som här
framhållits och hvars hufvudsyften äro:
de döda språkens och filosofiska
pro-pedevtikens uteslutande från
undervisningsämnena vid elementarläroverken;
mera praktisk undervisning i de
moderna språken: .
inskränkning i det historiska studiet;
bättre tillgodoseende af undervisningen
i modersmålet och naturvetenskapen; samt
lärotidens begränsning till 6 årskurser,
efter hvilken tid lärjungen bör få aflägga
s. k. mogenhets- eller afgångsexamen,
grundad på de kunskapsmått, han på den
tiden hunnit förvärfva.
Med anledning af det organisatoriska
yrkande, hvari förestående motion
utmynnar, hafva hrr Fridtjuv Berg och E.
Hammarlund väckt en annan, som är
af följande lydelse:
Genom en af hr C. Gr. Bäckgren väckt
motion (n:r 14) kommer den s. k.
läroverksfrågan att under innevarande riksdag blifva
föremål för uttalande åtminstone från andra
kammarens sida.
Den i nämda motion påyrkade
läroverksreformen är af mera genomgripande art än
någon oss veterligen hittills inom riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0082.html
