Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. (736.) 5 februari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 6
SVENSK LÄRARETIDNING.
79
föreslagen. Den åsyftar nämligen - i
korthet sagdt - ingenting mindre än
studentexamens afläggande tre år tidigare än
nu är fallet samt såsom konsekvens
häraf de tre högsta läroverksklassernas
afskiljande från skolstadiet och anslutning till
universitetsstadiet.
Ehuru vi för vår del anse den
grundåskådning, hvarpå ifrågavarande motion
hvilar, vara i hufvudsak riktig, tvifla vi dock,
att riksdagen skall befinnas villig att
förorda en så radikal omdaning af det
bestående. Vi äro för öfrigt af den
öfvertygelsen, att de önskemål, man genom en dylik
omdaning vill vinna, kunna i högst
väsentlig mån uppnås genom anordningar, hvilka
ej behöfde uppkalla den nuvarande
läroverksorganisationens vänner till motstånd
utan borde kunna genomföras under
medverkan äfven från dem.
För att sätta vederbörande utskott samt
andra kammaren och eventuellt jämväl den
första i tillfälle att vid behandlingen af
hr Bäckgrens motion äfven taga under
om-pröfning ett reformförslag, som på annan
väg söker tillgodose samma intressen, hafva
vi ansett oss böra härmed förelägga
riksdagen ett sådant.
l Enligt läroverksstadgans första paragraf
hafva de allmänna läroverken tvänne
uppgifter: »att meddela medborgerlig bildning»
samt att »grundlägga de vetenskapliga
insikter, hvilka vid universitetet eller högre
tillämpningsskola vidare utbildas.»
Fordom betraktades denna senare uppgift
såsom deras enda. Man inträdde i
läroverket för att kunna aflägga studentexamen,
och man aflade denna för att få idka
universitetsstudier. Studentexamen inåste rätta
sig efter universitetet, och läroverket måste
rätta sig efter studentexamen.
l själfva verket är denna uppfattning
ännu den bland lärare, lärjungar och
allmänhet förhärskande. Med hänsyn till
studentexamen är läroverkens undervisningsplan
i dess helhet uppgjord, och ett läroverk
anses godt, om det kan förete »vackra»
af-slutningsklasser, hvilka »med glans»
genomgå censorernas skärseld, dåligt däremot, om
någon större del af dess lärjungar blifva
»kuggade» i studentexamen. Enligt teorien
är det denna, som utgör målet för
läroverkets hela arbete.
Men sakförhållandena äro starkare än alla
teorier.
Det allmänna läroverket, som till hela
sin anläggning velat vara en
förberedelseanstalt för universitetsstudier, har genom
omständigheternas makt mer och mer
förvandlats till en bildningsanstalt
hufvudsakligen för sådana, som aldrig komma till
universitetet, ja icke ens till studentexamen,
utan utgå i det praktiska lifvet redan vid
13-16 års ålder.
Långt ifrån att de gossar, hvilka inträda
i läroverkets första eller andra klass
(hvilken senare numera i stor utsträckning
användes som begynnelseklass), skulle i regel
genomgå läroverket, förhåller det sig
tvärtom så, att hvarje »skolgeneration» under
sitt fortskridande från klass till klass oupp-
hörligen minskas, så att det slutligen endast
återstår ett fåtal, som eröfrar den hvita
mössan, och ett ännu mindre fåtal, som
förvärfvar den akademiska medborgarerätten.
I de af ecklesiastikdepartementet utgifna
årsberättelser rörande statens allmänna
läroverk för gossar finner man följande
uppgifter om de olika »skolgenerationernas»
fortgående minskning:
Afslut-ningsår
Skolgenerationens storlek i klass j
VII : 2
VII : i
VI :2
VI :i
V
IV
III
II
I
Begyn-nelseår.
1876 2,236 2,542 2,380 2,194 1,804J 1,375 1,051 900 795 1884
1877 2,317 2,726 2,424 2,195 1,742J 1,281 958 848 713 !;i885
1878 2,293 2,777 2,564 2,276 1,777’, 1,308 972 846 728 1886
1879 2,455 2,750 2,520 2,249 1,8351 1,370 1,102] 933 790 |!l887
1880 2,365 2,676 2,440 2,187 1,759’| 1,248 992J 850 729 ||l888
1881’, 2,307 2,5571 2,366 2,144 1,753J 1,286 959j 820 685 JJ1889
1882J 2,161 2,510 2,260 2,078 1,6611 1,184 858J 763 632 1890
18831 2,187 2,487 2,331 2,159 1,678 1,188 881 j 744 634 ’1891
1884 2,121 2,494 2,341 2,067 1,636 1,161 876; 745 648 J4892
1885 2,052 2,469 2,306 2,086 1,552 1,064 751 j 660 587 Ijl893
Dessa uppgifter visa, att läroverkets andra
klass är den, som har största lärjungeantalet
(hvilket beror på det redan påpekade
förhållandet, att ett ganska stort antal barn,
300-400, använda nämda klass som
begynnelseklass), men att klasserna därefter undan
för undan minskas, så att öfre sjunde
slutligen hyser knappa 24 procent af andra
klassens antal. Mer än tre fjärdedelar af
de i allmänna läroverken studerande utgå
således i lifvet utan att nå det mål, hvarpå
deras studier enligt hela sin anläggning
varit riktade.
Försök hafva visserligen icke helt och
hållet saknats att tillgodose dessa »i förväg
af gåendes» behof. Man har för dem
anordnat icke mindre än två
»afslutningskur-ser», den ena i tredje, den andra i femte
klassen. Men från alla håll synes man
numera vara ense om, att dessa försök i det
hela taget stannat på papperet. Med
afseende på afslutningen i tredje klassen har
den uppfattningen gjort sig allt mer
gällande, att barn, hvilka vid 12-13 års
ålder måste utgå i lifvet, i de flesta fall
hafva långt större nytta af att genomgå en
ordentlig folkskola än de tre lägsta klasserna
af ett allmänt läroverk, och hvad
afslutningen i femte klasssen angår betecknas den
af läroverkens egna män såsom synnerligen
otillfredsställande, enär den dels kommer ett
år för tidigt (vid 14-15 år i stället för
vid 15-16), dels på grund af kursernas
afpassning efter de för klasserna VL och
VII fastställda icke kunnat erhålla någon
verkligt afslutande och efter det praktiska
lifvets kraf lämpad karaktär.
Man står således fortfarande inför det
sakförhållandet, att allmänna läroverket
genom hela sin inrättning är afpassadt nästan
uteslutande för de 24 procent af dess
lärjungar, hvilka genomgå detsamma till slut,
medan det däremot lämnar de öfriga 76
procentens bildningskraf utan synnerligt
afseende.
Det synes oss ej sannolikt, att en sådan
sakernas ställning rätt länge skall kunna
upprätthållas. Antingen måste läroverket
undergå en genomgripande yttre och inre
omdaning, så att det i första hand kommer
att tillgodose det stora flertalets behof och
låter de blifvande studenternas samt
universitets- och ämbetsmännens fordringar
komma endast i andra rummet, eller ock
måste för nämda stora flertal nya banor
anvisas, på hvilka det kan få sina
berättigade bildningskraf tillfredsställda.
Principiellt synes oss visserligen det
första af dessa båda alternativ vara att
föredraga. Enligt vår mening måste nämligen
allmänbildningen föregå och utgöra
grundvalen för de olika slagen af specialbildning,
liksom det äfven är vår öfvertygelse, att
det offentliga undervisningsväsendet så vidt
möjligt är bör gifva lärjungen (och hans
målsman) tillfälle och anledning att såväl
vid bamdomsålderns som vid
öfvergångs-ålderns slut fritt välja den lefnadsbana, för
hvilken han under sina grundläggande
studier befunnits mest passande. Vi tro
därför, att den i och för sig riktigaste
skolorganisationen skulle vara en sådan, som
bestode af tre på hvarandra följande
stadier : en för barndomsåldern (till 12, 13 år),
en för Öfvergångsåldern (från 12, 13 till 15,
16 år) samt en för ungdomsåldern (från
15, 16 år).
Sådana förhållandena nu en gång äro,
torde det emellertid vara föga sannolikt, att
en så fullständig omdaning af vårt
offentliga undervisningsväsende skulle under
rimlig tid vara att förvänta. Gent emot de
många, hvilka önska en genomgripande
reform, stå fortfarande de många, hvilka
yrka läroverkets bibehållande vid hvad det
nu är, och det högsta, som under slitningen
dem emellan skulle kunna vinnas, vore en
rad af kompromisser och halfhetsåtgärder,
hvari hvarken det gamla eller det nya
komme till sin rätt, och hvarmed ingenderas
vänner kunde vara tillfredsställda.
I betraktande häraf har det förefallit oss
önskvärdt, att man från båda sidor måtte
enas om en lösning, hvarigenom den nya
organisationen, hvilken är afsedd för
flertalet och har allmänt medborgerlig bildning
såsom mål, kunde få utveckla sig vid sidan
af den hittills bestående, hvilken är anlagd
på studentexamen och universitetet samt
omedelbart endast kan komma ett mindretal
till godo.
Ett förslag i denna syftning hafva vi
framlagt redan vid tvänne föregående
tillfällen, då läroverksfrågan varit iinderkastad
riksdagens pröfning, nämligen genom
motioner i andra kammaren 1892 (n:r 96) och
1893 (n:r 111). Vi tilläto oss i den senare
af dessa motioner hemställa, att riksdagen
måtte för sin del besluta upprättandet af
ett nytt slags undervisningsanstalter,
utgörande praktiska Öfverbyggnader på folksko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
