Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (738.) 19 februari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 8
flera territoriella församlingar, bör, där ej
särskilda förhållanden föranleda undantag, hvarje
dylik församling utgöra ett område.
Skolnämden i hvarje område skall bestå af
minst tre ledamöter, nämligen en af stadens
ordinarie präster samt två eller flera för nit
om skolväsendet kända personer. Af nämdens
ledamöter bör åtminstone en vara ledamot af
skolstyrelsen. Ledamöterna böra bo inom det
område, för hvilket de blifvit utsedda. De
utses för ett år i sänder. Nämden väljer inom
sig ordförande.
Där särskild folkskoleinspektör finnes
anställd, äger han att vid skolstyrelsens
sammanträden vara tillstädes och i
öfverläggningarna men ej i besluten deltaga, med rätt för
honom att, där han så önskar, få sin uttalade
mening antecknad i styrelsens protokoll.
(Öfriga bestämmelser äro antingen af
underordnad betydelse eller ock skilja de
sig oväsentligt från nu gällande
stadganden angående skolråd m. m. och kunna
därför här lämnas åsido.)
2.
Mot kommilterades förslag i nu
föreliggande del har
reservation
afgifvits af folkskoleinspektören i Göteborg
d:r J. M. Ambrosius. Reservationen
lyder sålunda:
Då undertecknad icke kan biträda
kom-mitterades förslag angående särskilda
Skolfullmäktige för handhafvande af folkskolans
angelägenheter, anser jag mig böra anmäla
min afvikande mening i denna del.
Om saken betraktas från administrativ
synpunkt, synes det vara obestridligt, att en
enklare och bekvämare skoladministration
skulle vinnas, om den högsta lokala
myndigheten äfven öfver folkskolans
angelägenheter kunde anförtros åt stadsfullmäktige,
än om en ny institution enkom för detta
ändamål skulle inrättas.
Skapandet af en ny kommunal
representation, lika talrik som stadsfullmäktige, torde
i åtskilliga städer komma att kännas
betungande, emedan, då tillgången på
tillräckligt kvalificerade samhällsmedlemmar icke
lärer vara så riklig, att en dubbel
uppsättning af fullmäktige lätt skulle kunna
åstadkommas, det i följd häraf antagligen skulle
inträffa, att åtskilliga personer mot sin vilja
blefve valda till ledamöter både i
stadsfullmäktige och Skolfullmäktige. Täta afsägelse!
just af de dugligaste och i kommunala värf
mest anlitade ledamöterna torde därför vara
att förvänta, hvilka afsägelser komme att
inverka ogynnsamt såväl på sakkunskapen
hos Skolfullmäktige som på kontinuiteten i
deras verksamhet.
Om det alltså från ofvan angifna
synpunkt vore önskvärdt, att stadsfullmäktige
kunde anlitas i egenskap af lokal
skolmyndighet, återstår dock att tillse, huruvida
några för folkundervisningen skadliga följder
af en sådan administrativ anordning vore
att befara. Härvid komma då först tvänne
viktiga punkter i betraktande:
beskaffenheten af de folkskoleärenden, som skola
handläggas, samt den sakkunskap, som bör finnas
hos fullmäktige i egenskap af beslutande
myndighet. Hit hörande ärenden kunna
delas i två grupper: undervisnings- och
organisationsfrågor samt ekonomiska ärenden.
De sistnämda, som utgöra flertalet och
som årligen förekomma, kräfva tydligen en
sådan art af sakkunskap, att den kan
påräknas hos stadsfullmäktige ej mindre än
hos särskilda Skolfullmäktige. Frågor om
undervisning och skolorganisation påkalla
däremot onekligen, om de på ett
tillfredsställande sätt skola lösas, en särskild
sakkunskap, som icke förefinnes hos flertalet.
De i sådana frågor verkligen sakkunniga
komme därför antagligen att utgöra en
minoritet äfven i Skolfullmäktige. Därest
stadsfullmäktige erhölle det uppdrag, hvarom här
är fråga, skulle de väljande känna sig
uppfordrade att vid valen taga hänsyn härtill
och utse ett tillräckligt antal i skolfrågor
sakkunniga personer, Om det vid
behandling af vissa ärenden, t. ex. mera omfattande
organisationsförslag, anses, att sakkunskapen
hos fullmäktige är otillräcklig, kan det
uppdragas åt en särskild beredning att inkomma
med yttrande. Denna synnerligen praktiska
metod kan begagnas af stadsfullmäktige med
lika stor fördel som af Skolfullmäktige.
Slutligen må det i denna punkt erinras, att
den förstärkning af sakkunskapen, som
kommitterade velat tillförsäkra Skolfullmäktige
genom stadgandet, att skolstyrelsens
ordförande och stadens folkskoleinspektör skola
äga att, äfven om de icke äro fullmäktige,
vara tillstädes och i öfverläggningarna
deltaga, kunde på samma sätt beredas
stadsfullmäktige vid öfverläggningen angående
folkskoleärenden.
Om folkskolans ställning i förhållande
till kyrkostämman ändrades på det sätt, att
vården om folkskoleväsendet öfverflyttades
till stadsfullmäktige, innebure detta
obestridligen en afvikelse från den hittills i vårt
land i allmänhet följda principen, att den
kyrkliga kommunen skall handhafva
folkskolans angelägenheter. Funnes skäl att frukta,
det folkskolan härigenom ställdes utom
kyrkligt inflytande, skulle jag i likhet med
kommitterade finna en sådan förändring skadlig.
Men i själfva verket torde afvikelsen från
berörda princip hufvudsakligen vara af
formell natur och knappast äga någon
betänklig innebörd. Ty då de personer, som välja
stadsfullmäktige, äro med få undantag
desamma, som äro röstberättigade å
kyrkostämma, kan det icke antagas uppstå någon
principmotsats mellan beslut rörande
folkskolan, fattade af stadsfullmäktige, och de
beslut, som komme till stånd genom af
kyrkostämma valda Skolfullmäktige. Hvad
särskildt angår det kyrkliga inflytandet på
folkskoleväsendets ledning, förutsattes såsom ett
nödvändigt villkor för Öfverflyttandet af
kyrkostämmans myndighet till fullmäktige,
att prästerskapets befattning med folkskolan
bibehålles genom bestämmelser rörande
skolstyrelsens sammansättning, samt att
skolreglemente skall underställas domkapitlets
pröfning och stadsfästelse, m. fl.
stadganden i samma syfte.
Huruvida, under ofvan angifna
förutsättningar, några vådor för folkskoleväsendets
utveckling äro att befara i följd däraf, att
stadsfullmäktige erhålla uppdrag att
hand-liafva folkskolans angelägenheter, kan för
öfrigt bedömas på grund af de
förhållanden, som förefinnas i Göteborg, där genom
k. m:ts resolution den 11 december 1857,
hvilken bekräftats genom kungl, brefvet den
29 maj 1863, folkskoleväsendet ordnats
såsom en samhällets gemensamma
angelägenhet, oberoende af den kyrkliga
församlingsindelningen, under ledning af
stadsfullmäktige och skolstyrelse. Tydligen har k, m:t
icke funnit någon betänklighet vid att låta
en så beskaffad organisationsform komma
till användning i detta fall. Dess
lämplighet har under 38 år pröfvats, och profvet
har utfallit gynnsamt. Någon missriktning
i folkskoleväsendets ledning har under denna
långa tid icke förmärkts, och
undervisningen samt skolornas anordning hafva
utvecklats och fullkomnats i samma grad som i
andra städer.
Denna erfarenhet rörande tillämpningen
af den stadga, som k. m:t gifvit åt
Göteborgs stad, jämte förtit anförda skäl
ådagalägga efter min mening, att stadsfullmäktige
kunna utan olägenhet, innehafva myndighet
öfver folkskoleväsendet.
Det för dagen strängt anlitade
utrymmet nödgar oss att till. ett följande
nummer uppskjuta den lilla granskning, vi
för egen del tänkt ägna kommitterades
motivering i föreliggande fråga.
Förfallolöst uteblifvande
af läraren eller lärarinnan från de
anbefallda mötena mellan skolråd och
lärarepersonal anses i Ockelbo som en
lindrigare grad af tjänstefel - detta med all
rätt.
Ondt om folkskollärare
är det för närvarande. Flera platser
måste på grund af lärarebrist uppehållas
af pensionerade lärare eller af
småskollärarinnor. Detta är mindre att undra
på, då inom nästan alla andra
lefnads-banor löneinkomsterna ställa sig långt
fördelaktigare.
»Utsugning» och »missriktning».
Göteborgs Posten, hvars
hufyudredak-tör är riksdagsmannen d:r Fr. Åkerblom,
ger i en ledare följande vackra betyg åt
»universitetsutvidgningen»:
Den ädla ifvern för folkets teoretiska
bildning, som i våra dagar framträder i
olika former och kulminerar i det
modernaste påhittet, den s. k. »University
exten-sion», har därför en frånsida, som i
allmänhet alls icke observeras. Det är
kommunernas ekonomiska utsugning och
individens sociala missriktning.
Ålderstillägg blott för lärarne
men ej för lärarinnorna ifrågasätta ett par
af de inspektörer, hvilka gjort uttalanden
i lönefrågan. För vår del anse vi en
dylik skillnad hvarken rättvis eller för
skolan gagnelig. Båda motionärerna hafva
också uttryckligen yrkat, att det
ifrågasatta andra ålderstillägget skulle
tillkomma såväl lärare som lärarinna efter tio
års oförvitlig tjänstgöring.
Att lärarinnan i motsats mot läraren
skulle hafva »endast sig själf att försörja»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
