Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24. (754.) 10 juni 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 24
utskylder hårdt betungade kommunerna. Men
staten, som for närvarande befinner sig i
lysande ekonomiska omständigheter och af
sina öfverskott har gifvit anslag till så många
andra ändamål, som, huru nyttiga och
behöfliga de än må vara, knappast kunna
vara mer beh j ärtans värda och gagne liga än
detta, staten, säger jag, bör icke
undandraga sig att af sina miliionöfverskott
använda denna jämförelsevis ringa summa till
ett ändamål, som bör ligga hvarje stat om
hjärtat, nämligen folkbildningens
befrämjande.
Jag kan naturligtvis, då jag är med om
själfva klämmen, icke hafva något yrkande
att framställa.
Biskop G. Billing: Då den siste talaren
icke gjorde något yrkande, kunde det
kanske vara öfverflödigt att försvara utskottets
hemställan, men då i detta fall tydligen en
synnerlig vikt ligger på motiveringen, och
talaren kritiserade principer, som utskottet
i denna motivering velat fastslå, anser jag
mig böra med några ord bemöta hvad han
sade.
Inom utskottet var enigheten ganska stor
rörande detta ärende. Man var enig därom,
att folkskollärarnes löneförhållanden i många
fall behöfva förbättras. Man var också
enig uti att icke vilja gå in på
motionärens förslag därom, att staten ensam skulle
betala det eventuella ålders tillägget. Samma
grunder, som bevekte första kammaren att
nyss utan diskussion bifalla utskottets
hemställan om afslag å motionen rörande
kofodret, lära väl också göra, att kammaren
icke anser staten ensam böra beta!a
ålderstillägget.
Nu har emellertid den föregående talaren
klandrat, att utskottet har i sin motivering
förordat, hvad jag kan kalla ett fakultativt
ålderstillägg, men däremot af rådt ett
obligatoriskt eller, med andra ord, icke tillrådt,
att alla lärare skulle vara bestämdt
berättigade till detta andra ålderstillägg, utan att
det skulle bero på de särskilda
förhållandena i de särskilda fallen. Eller, för att
formulera saken noggrannare, det man vill
förorda, det är, att om en församling
beslutat tilldela en folkskollärare efter 15 års
tjänstgöring ett andra ålderstillägg, skulle
församlingen äga att härtill få bidrag af
staten efter samma norm, som nu gäller i
fråga om det första, d. v. s. 2/3.
Framställningen om ett nytt ålderstillägg
motiveras af behofvet för våra lärare. Men
det var för utskottet klart, att detta behof
icke föreligger i alla enskilda fall.
Utskottet kunde icke anse, att lärarinnorna skulle
vara i behof af detta andra ålderstillägg,
då lärarinnorna icke hafva någon annan att
sörja för än sig själfva. Därför ville
utskottet inskränka området för det andra
ålderstillägget till de manliga lärarne.
Vidare ansåg utskottet, att det icke vore rätt
lämpligt att bestämma, att det andra
ålderstillägget skulle erhållas efter 10 års
tjänstgöring, utan det vore lämpligare, att det
erhölles efter 15 år. Detta icke blott på
grund af den besparing, som därigenom
bereddes staten och kommunerna, utan också
därför, att, då en folkskollärares tjänstetid,
för att han skall blifva helt
pensionsberät-tigad, är 30 år, man ansåg det vara
lämpligast, att det sista ålderstillägget förlades
midt i hans tjänstgöringstid.
Så ansåg utskottet också, att åtskilliga
folkskollärare hafva sådana biförtjänster, att
man icke kan säga, att behofvet af det
andra ålderstillägget är synnerligen trängande.
Sådana biförtjänster hafva de på olika
vägar. De förena med sin tjänst t. ex.
klockare- och organistbefattning, de hafva
särskildt arvode såsom slöjdlärare etc.
Därtill kommer, att åtskilliga hafva äfven andra
befattningar, som gifva dem ofta ganska
afsevärda inkomster, befattningar, som icke
sammanhänga med skolan. Nu sade den
siste talaren, att detta är skadligt och
något som bör undvikas, och han framställde
såsom en axiomatisk sats, att det mest
Önskvärda skulle vara, att folkskollärarne
aldrig befattade sig med någonting annat
än sin skola. Denna sats anser jag vara
så litet axiomatisk, att jag tvärtom tror
den vara bestämdt oriktig. Enligt min
förmening är det så långt ifrån att det är
hälsosamt för våra folkskollärare att icke
hafva med något annat att göra än med
sin folkskola, att det tvärtom är för dem
och för skolan nyttigt, att de hafva något annat
vid sidan. Det gäller icke allenast om dem,
kanske dock något mera om dem än om
många andra, utan äfven om oss
allesammans, att det är för oss ganska hälsosamt
och för vår egentliga befattning hälsosamt,
att vi hafva, hvad jag vill kalla ett
bred-vidgöra. Jag tror, att det är ett behof
hos den mänskliga naturen och det bereder
en nödvändig och hälsosam omväxling, att
man icke allt igenom och ideligen, dag för
dag, år efter år sysselsätter sig med blott
en och samma sak. Detta galler nu också
om folkskollärarne. Det är för dem
ganska hälsosamt att hafva något annat
omväxlande, dock naturligtvis ej allt för
mycket intresse och kraft slukande arbete, än
detta repeterande af samma
undervisningar efter år inom småkurser. Då nu
folkskollärarne slutligen kunna hafva och,
enligt min tanke, böra hafva något annat
bredvidgöra, och härigenom kunna bereda
sig extra inkomster, så anser jag, att det
icke kan sägas i alla fall vara behöfligt
med ett andra ålderstillägg.
Därtill kommer slutligen, att det kanske
icke saknar sitt värde, att församlingarna
hafva denna rättighet att icke bevilja detta
andra ålderstillägg i alla händelser. Det
kan finnas lärare, som icke däraf gjort sig
förtjänta och som därför icke med detta
böra uppmuntras eller som behöfva i denna
vinkande uppmuntran se en maning att
iakttaga rättelse i åtskilliga fall.
Väl inser jag, att där kan blifva
åtskilligt bryderi, då församlingarna skola tillämpa
denna fakultativa rätt, som utskottet vill
skänka dem, men jag tror dock, att i det
stora hela äro dessa bryderier af mindre
fara, än det skulle innebära att gå
motionärernas framställning mera till mötes, än
utskottet i sin motivering har velat göra.
Det förekommer mig, som om,
beträffande detta andra ålderstillägg, i alla
händelser det vore riktigare att iakttaga samma
försiktighet och gå samma väg, som man
har gjort beträffande det första
ålderstillägget, hvilket till en begynnelse ställdes
såsom fakultativt. Sedan kan en ny
framställning göras, örn förhållandena gestalta
sig så, att man anser sig böra gå öfver
till det obligatoriska. Detta är nu den
åskådning, som jag gjort gällande inom
utskottet och som utskottet för sin del också
har accepterat. Jag tror, att den är riktig
och att därför äfven motiveringen i
utskottets förslag förtjänar erkännande.
Jag yrkar således bifall till den af
utskottet gjorda framställningen.
Godsägaren C. U. S. Lybeck: Då jag inom
utskottet deltagit i behandlingen af denna
fråga, ber jag att i korthet få yttra några
ord. Jag lofvar, att det skall blifva helt
kort.
Innan denna fråga förekom inom
utskottet, hade jag sökt inom den ort, jag
representerar, * från tillförlitligt håll göra rnig
underrättad om, huru folkskollärarnes
ekonomiska ställning där förelåg. Jag har från
åtskilliga håll fått upplysningar härutinnan,
och resultaten hafva varit, att, hvad
beträffar dem, som äro gifta och hafva familj
och äro hänvisade att uteslutande lefva af
sin lön utan några biinkomster, där är den
ekonomiska ställningen klen, ja, i vissa fall
rent af bekymmersam. Jag lämnar därhän,
huruvida det kan vara för skolan lämpligt
att tvinga skolläraren att för sin
ekonomiska existens sysselsätta sig med uppdrag af
hvarjehanda slag, men visst är, att nödgas
en skollärare arbeta under ekonomiska
bekymmer för det dagliga uppehället, då för
han icke skolan längre framåt, då uträttar
han ett i sanning klent arbete.
Jag skulle helst önskat bifall till
motionen, men då jag icke såg någon utsikt att
vinna framgång härför inom utskottet, ber
jag nu att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Kontraktsprosten C. Fehrman: Icke heller
jag har någon anmärkning att göra mot
utskottets kläm, men det är en punkt i
motiveringen, som jag för min del icke kan
finna mig uti. Utskottet säger, att
löneförhöjning för hela folkskolepersonalen icke
är af behofvet påkallad, och menar särskildt,
att lärarinnornas aflöningar redan nu i
allmänhet är tillräcklig. Jag kan för min
del icke instämma däruti. Det är väl
arbetet, som man gifver betalning för, och
om tillfälligtvis, af en eller annan orsak,
vare sig en lärare eller en lärarinna är i
den ekonomiska ställning, att det för
ekonomiens del icke är absolut nödvändigt att
få den ifrågasatta löneförhöjningen, så bör
väl den omständigheten, hurudan en lärares
och en lärarinnas enskilda ekonomi är, icke
inverka på den betalning, sorn inan är
skyldig för det arbete, som utförts.
En ärad talare har erinrat om, att det
kan vara nyttigt att hafva någonting att
»göra bredvid», att det kan vara nyttigt
såsom en omväxling och i flera andra afseenden.
Jag vill nu icke bestrida detta, inen jag
tror likväl, att påståendet bör mottagas med
* Norra Kalmar län.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
