Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24. (754.) 10 juni 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 24
SVENSK LÅRAEETIDNING.
355
urskillning. En sak är att hafva någonting
bredvid att skaffa såsom en omväxling, och
en annan sak är att vara nödgad för sin
ekonomiska existens att hafva någonting
bredvid att skaffa. Det förra kanske kan
vara nyttigt, det senare tror jag för min
del icke kan verka annat än till skada.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Landshöfding F. A. Boström: Af det
utlåtande, som kommit riksdagens ledamöter
till hända ifrån en större del af landets
folkskoleinspektörer, framgår otvetydigt
nödvändigheten däraf, att ett andra ålderstillägg
tilldelas folkskollärarne i allmänhet. Man
kan väl förstå, att, med den utredning, som
föreligger i motionerna, och med den korta
tid för deras behandling, som utskottet haft
att tillgå, utskottet icke kunnat komma till
annat slut, än hvad här föreligger. Jag har
emellertid, på samma gång jag uttalar
önskvärdheten, att någonting göres i det syfte,
som motionärerna framställt, endast velat
göra en anmärkning emot en del af
motiveringen, den anmärkning nämligen, om icke
det andra ålderstillägget skulle kunna komma
dem till del förr, än de tjänstgjort i 15 år.
Nu har sammansatta utskottets ordförande
förklarat anledningen härtill vara dels
besparingshänsyn och vidare, att läraren efter
15 års tjänstgöring tjänstgjort hälften af den
tid, som han är skyldig tjänstgöra för att
uppnå pension, nämligen 30 år.
Hvad nu besparingshänsyn beträffar, så
bör rnan naturligtvis icke tänka allt för
mycket därpå, för så vidt saken i och för
sig är nödvändig och nyttig; och hvad själfva
tiden angår, så anser jag, för min del, att
det icke finnes något motiv för att ändra
den tid, som redan är fastställd för första
ålderstillägget eller 5 år, att ändra denna
tid for det andra ålderstillägget till 15 år.
I allmänhet uppbäres ju ålderstillägg hvart
5:e år. Så åtnjuta t. ex. elementarlärarne
sina ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring.
Hvarför skall man nu, då man börjat på
samma vis för folkskollärarne, slå in på en
annan väg i afseende å deras andra
ålderstill-lägg? Det synes mig icke hålla ihop. Jag kan
icke annat än beklaga, att denna passus
föreligger i utskottets motivering.
Jag har naturligtvis ingenting annat att
yrka än bifall till utskottets hemställan.
Konsul P. O/sson: Det är dels med
fästadt afseende på det sammansatta
utskottets motivering, som jag ber att få säga
några ord, och dels med fästadt afseende
på hvad en högt ärad talare i denna fråga
nyss yttrade angående de grundsatser, som
man anser borde göra sig gällande vid
frågans utredning eller slutliga framläggande
för riksdagen.
För min del tillåter jag mig uttala den
uppfattning, att det sammansatta utskottet
skulle måhända hafva handlat mera
princip-riktigt, om det uppskjutit med motiveringen
så mycket som möjligt, till dess frågans
utredning förelåge. Det är visserligen sant,
att då k. m:t skall låta göra en utredning
i en fråga, kan k. m:t behöfva del af
de åsikter, som hafva uttalats i samma fråga
inom riksdagen. Men det är likaledes klart,
att de principer, som skola göra sig gällande
vid en sådan utredning, äro mycket svåra
att på förhand kunna bestämma. Det synes
mig sålunda, hvilket likaledes förut har
anmärkts, som om utskottet gått saker och
ting kanske något i förväg.
På samma gång jag villigt erkänner, att
folkskollärarne - och jag skulle vilja fråga:
hvarför icke också folkskollärarinnorna -
behöfva en förbättring i sina löner, på
samma gång är det väl alldeles tydligt, att
denna förbättring bör, så vidt
omständigheterna sådant medgifva, ställas så, att det
icke blir att gifva med den ena handen
och taga tillbaka med den andra. Skola
kommunerna eller skall k. m:t - det blir
en annan fråga, som sedermera kommer att
bestämmas - vid afgörandet om
löneförbättringar taga i öfvervägande vare sig
Skollärarnes eller lärarinnornas ekonomiska
ställning för det fall, att de hafva t. ex. en
enskild förmögenhet,, eller undersöka, hvilka
biinkomster de hafva vid sidan om sin
skollärarelön, och fästa det afseende vid denna
undersökning, att man därpå skall basera
en förbättring af deras löner eller ett
afslag, så fruktar jag, att man kastar sig in
på ett område, som blir mycket svårt att
i sina detaljer tillämpa.
Här har förut anmärkts, att det är arbetet,
som skall aflönas, och däri instämmer jag
fullkomligt. Är det en skollärares rätt att
få under vissa förhållanden sin lön något
förbättrad, så må denna rätt icke tagas
ifrån honom genom att fästa afseende vid
sådana tillfälliga omständigheter, som kunna
föra de beslutande in på godtycklighetens
område.
Jag vill visserligen, i likhet med den
antydde högt ärade talaren, erkänna, att det
kan vara nyttigt att hafva något arbete vid
sidan af sin verkliga och närmaste kallelse,
och detta arbetes utförande kan, förmodar
jag, ofta bero på den personliga ställning
eller den enskilda förmåga, som
vederbörande besitter för att kunna utföra dels sitt
ordinarie och dels sitt extra arbete. Men
att dessa omständigheter skulle hindra
honom ifrån att uppbära sin ordinarie lön, då |
han är antagen för att sköta sitt ordinarie
arbete och är antagen under de
förutsättningar, som äro nödvändiga för att kunna
få en sådan syssla, det tror jag vara en
grundsats, svår om icke omöjlig att
till-lämpa.
De skäl, som tala för en löneförbättring
åt dessa lärare och lärarinnor, äro dessutom
så i ögonen fallande, att man verkligen icke,
synes det mig åtminstone, bör kunna sätta
i fråga en vägran på grund af sådana
tillfälliga omständigheter, som här äro
framställda i motiveringen till utskottets
betänkande i denna punkt. Man får icke
glömma, hvilken lön dessa lärare och lärarinnor
hafva. Den är ovedersägligen för liten,
hvilket också af alla erkännes. Den är för
liten icke blott med fästadt afseende på
deras arbete, som kanske är det viktigaste,
men den är för liten äfven med afseende
på de förändrade konjunkturer, som för
närvarande råda. Penningvärdet faller,
räntesatserna falla och skolläraren måste dock
följa med sin tid och skaffa sig sådana för-
nödenheter, som erfordras, äfven om det
kostar honom mera än förut varit fallet.
Då man därjämte besinnar den viktiga
plats, skollärarne och lärarinnorna hafva i
samhället och hvilket stort inflytande deras
undervisning utöfvar på det uppväxande
släktet, synes det mig vara klart och
tydligt, att den tillökning i lönen, som
kommer att beviljas dessa lärare - och
hvarför icke äfven lärarinnorna, jag upprepar
det - lämnas dem med fästadt afseende
på de förhållanden, som föreligga
beträffande dem såsom lärare och de där äro
utsedda att sköta de sysslor, som äro dem
anförtrodda.
Jag har naturligtvis icke något särskildt
yrkande att framställa, utan ber att få
instämma i det slut, hvartill utskottet
kommit, med ogillande af de åsikter, som i
motiveringen äro uttalade, utan att jag dock
vill till hr talmannen framställa något
yrkande i detta hänseende.
Hr Liss 0. Larsson: Jag har icke hört
annat, än att alla de, som uppträdt, yrkat
bifall till utskottets förslag, men de flesta
hafva haft anmärkningar emot utskottets
motivering. Jag har begärt ordet för att
gifva till känna, att jag också kommer att
yrka bifall till utskottets förslag, och jag
gör det just därför, att en sådan
motivering som denna föreligger för utskottets
hemställan. Utan en dylik motivering skulle
jag icke varit med om att bifalla
utskottets förslag, om det nämligen afsett ett rent
bifall till motionärernas framställning. Det
lär väl, såsom också påpekats, vara alldeles
nödvändigt, att det måste i första rummet
bero på vederbörande eller församlingarna,
huruvida de vilja gifva ett ytterligare
ålderstillägg åt skollärarne, och att detta således
icke blir obligatoriskt. Jag medgifver
mycket villigt, i likhet med öfriga talare, att
i många fall är det af behofvet påkalladt,
att en löneförbättring för folkskollärarne
kommer till stånd, men att göra den
obligatorisk, så att alla skola hafva den, därom
vill jag för min del icke vara med. Det
är icke obekant, åtminstone för en stor del
af herrarne, hurusom skollärare numera
finnas - och en sorglig erfarenhet däraf från
åtskilliga ställen gifves - som sköta sina
skolor snart sagdt som en bisak, under det
att de själfva blifva politiska agitatorer i
radikalismens tjänst, de där vilja upplösa
både stat och kyrka, stiftande missnöje och
fiendskap mellan alla. Skall då
församlingen vara tvungen att gifva en sådan
lärare en lönetillökning, då den ingenting högre
önskar än att vara kvitt en sådan
upprorsstiftare, som oftast möter sjbora svårigheter.
Huru mycket ondt han än gör inom
församlingen, måste denna hafva honom kvar
och tvingas att gifva honom ålderstillägg
på köpet. Det är någonting högst orimligt,
efter mitt sätt att se saken. Jag ber
därför att till alla delar få instämma i den
motivering, som utskottet här framställt och
som närmare blifvit utredd af afdelningens
ordförande. För öfrigt anhåller jag om
bifall till utskottets betänkande.
dref ve Raoul Hamilton: Blott ett par ord.
Jag ber få ansluta mig till dem, som anse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
