Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 24. (754.) 10 juni 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 24?
ligen kunde sägas vara vanartade, borde de
öfverflyttas till någon anstalt för sådana.
De, som visade goda anlag, kunde
utackorderas på landet eller, intill deras
utackordering kunde beredas, intagas i barnhem.
*
För de vanartade barnen bör naturligtvis
anordnas särskild undervisning i de bokliga
ämnena, liksom hittills varit fallet i
uppfostringsanstalten för gossar.
Då det åligger folkskoleöfverstyrelsen att
sörja för att alla i skolåldern varande barn
åtnjuta undervisning, föreligger däremot ej
något skäl för fattigvården att bekosta
undervisning i de bokliga ämnena för vissa af
de välartade barnen. Några olägenheter hafva
ej heller försports däraf, att de i
barnhemmen intagna gossarne och flickorna
undervisas i folkskolan.
Revisorerna anse på denna grund, att äfven
de i uppfostringsanstalterna intagna välartade
flickorna borde kunna genom folkskolan
bibringas kunskaper i de vanliga läsämnena.
(Undervisning i slöjd och handarbeten torde
däremot’ under eftermiddagarna böra
anordnas i de särskilda anstalterna.)
Fördelarna häraf skulle enligt revisorernas
förmenande blifva:
a) Besparing skulle uppstå för
kommunen. Då barnen insattes hvart och ett i
den afdelning, där det passade med hänsyn
till kunskaper, skulle antagligen dessa barns
öfverflyttning till folkskolan ej behöfva
förorsaka bildandet af nya skolafdelningar.
b) Barnens undervisning skulle blifva
bättre, enär barn på olika kunskapsstadier ej
behöfde sammanföras.
c) Utträdet i lifvet skulle underlättas för
flickorna. Nu komma de mycket lilet i
beröring med den yttre världen, innan de
konfirmerats. Då de lämna anstalten, finna
de sig plötsligt försatta midt uti f äror och
frestelser, om hvilka många af dem ej haft en
aning. Umgänget med andra barn skulle
helt visst i detta hänseende kunna verka
välgörande. Folkskolan skulle för dem
kunna i någon mån förmedla öfvergången till
lifvet.
Revisorerna hemställa alltså:
2) att vid en skeende reglementsändring
fattigvårdsnämden måtte taga i öfvervägande
lämpligheten af, att de välartade barnens
undervisning i bokliga ämnen öfverlämnas
åt folkskolan.
Det organiska sambandet
mellan folkskolefrågan och den sociala
frågan framhölls på särdeles slående sätt
i det föredrag af folkskoleinspektören
d:r I. A. Lyttkens, för hvilket ett referat
lämnas å annat ställe i dagens nummer.
Med all rätt påpekas i detta föredrag
det grundhinder, som ställer sig i vägen
för en skolorganisation, sådan man ur
uppfostrans synpunkt måste önska den:
nämligen den hos föräldrarna (vi tillägga:
och många, många andra!) rådande
äf-lan att så tidigt som möjligt få de
obemedlades barn ut i förvärfsarbetet.
Med synnerlig klarhet påvisas i
samband härmed den i högsta grad ogynn-
samma inverkan, som denna äflan
utöfvat på folkskolans inre verksamhet:
den opedagogiska forcering eller
»hop-trängning», som däraf blifvit en gifven
följd.
Erkännansvärdt är ock talarens
framhållande af det orättvisa i att låta
olägenheterna af »hopträngningen» drabba
t. o. m. folkskolans andra årsklass samt
hans yrkande att låta undervisningen
under de fyra första skolåren vara
gemensam för alla samhällsklasser och
sålunda ordnas »helt och hållet efter
barnens behof utan hänsyn till andra
omständigheter».
Huruvida den nuvarande sociala
ställningen i vårt land - såsom talaren för
sin del trodde - gör det alldeles nöd"
vändigt att fortfarande låta folkskolans
III och IV klasser lida af nämda
»hop-trängning», därom kan man måhända
hysa en annan mening än han. Detta
är emellertid en fråga, som, praktiskt
tag f t, icke nu föreligger, enär någon
indragning af läroverksklasserna II och III
ej blifvit föreslagen. Omnämnandet af
ett par motionärers »ursprungliga
yrkanden vid tvänne föregående riksdagar» om
hela skolväsendets fördelning i tre på
hvarandra följande stadier hvilar
nämligen på en förväxling af dessa
motionärers framtidsmål och deras hemställan,
hvilken senare både 1892 och 1893
varit begränsad till indragning af
läroverksklassen I.
Alldeles riktig är talarens åsikt, att
Öfverbyggnader på folkskolan måste hafva
färre förutsättningar för sin trefnad i de
mindre städerna än i de större. Härvid
möter emellertid den praktiskt-politiska
omständigheten, att »småläroverken» i
sitt nuvarande skick för länge sedan äro
utdömda, detta till och med officiellt,
hvadan här finnes tillfälle till
»experiment», hvaremot statsbidrag till
»rnellan-skolor» i sådana städer, hvilka skulle få
behålla sina allmänna läroverk, icke
kunna utverkas - såvida man nämligen
får döma efter de principer för
statsbidrags meddelande, som nu inom
svenska riksdagen göra sig gällande. På
samma orter vill man icke hålla både
»mellanskolor» och läroverksklasserna
IV, V och VI: l; det skulle, säger man,
vara »tårta på tårta».
Vännerna af programmet »folkskolan
såsom bottenskola» veta väl, att detta
hos oss endast så småningom kan
förverkligas. Det fulla förverkligandet
kommer först såsom en frukt af den sociala
utvecklingen. Icke utan skäl torde det
till och med kunna sägas, att det i
närvarande tid mindre gäller att rycka
framåt än att förekomma tillbakagång
- mindre att förena läroverket med
folkskolan än att hindra uppresandet dem
emellan af en ny social skiljemur: den
så många gånger påyrkade, med båda
parallella »borgareskolan».
Med den hållning, första kammaren
intager, är yrkandet på I klassens
indragning nog ännu någon tid framåt en
»utopi». D:r Lyttkens’ förordande af
ifrågavarande åtgärd är emellertid ett
kraftigt handtag i förberedelsearbetet för
den genomgripande reform, som väl kan
uppskjutas men aldrig i längden
förhindras.
Stor välvilja
för folkskolan och dess lärarekår gaf
sig tillkänna i flera af de anföranden,
som inom första kammaren höllos vid
lönefrågans behandling. Den motivering,
hvarom så mycket ordades under
diskussionen, blef som bekant två dagar
senare slopad af andra kammaren.
De större skolmötena
för sommaren togo i förra veckan sin
början med det då hållna skolmötet för
Södermanland. Närmast i ordningen
komma följande möten:
Västernorrlands läns 7:e allmänna
folkskolläraremöte i Sundsvall den 17 och 18 juni;
Visby stift folkskolemöte i Visby den 6-9
juli;
Skara stifts folkskollärareförenings möte i
Sköfde den 4 och 5 aug.;
Växjö stifts 13:e folkskolläraremöte i Växjö
den 4 och 5 (möjligen äfven 6) aug.;
Lunds stifts 26:e folkskolläraremöte i
Helsingborg den 11-13 aug.;
Örebro läns 4:e folkskolläraremöte i Örebro
den 12-14 aug.;
Hallands läns 12:e allmänna folkskolemöte
i Halmstad den 18-19 aug.;
Kalmar stifts 12:e folkskolläraremöte i
Oskarshamn den 3 och 4 sept.
Norrmännen komma långt före.
Medan vi här i Sverige med största
ängslan vrida och vända på hvarje litet
förslag till en läroverksreform, vore det
än aldrig så blygsamt, griper man sig
hos vårt broderfolk an på ett helt annat
sätt. Den yttersta högern inom
skolvärlden’ går där med på förslag, som yttersta
vänstern hos oss knappast vågar tänka
på, och den konservativa regeringen går
härvid nästan i spetsen.
För närvarande föreligger där
skol-utskottets betänkande om den k.
propositionen till lag för den »hojere
almen-skole» (mellanskolan och gymnasiet).
Detta förslag är som bekant i väsentliga
stycken byggdt på den år 1890 tillsatta
skolkommissionens den 28 april 1894
afgifna utkast.
Hvad först förbindelsen mellan de högre
allmänna läroverken och folkskolan beträffar,
ansluter sig utskottet i det stora hela till de
af kommissionen och
ecklesiastikdepartementet uttalade åsikterna, enligt hvilka
förbindelsen varar till femte skolårets utgång, så att
ingen mellanskola skall inrättas med en längre
kurs än 4 år.
Inom gymnasiet vill utskottets flertal ej
veta af någon latinsk och grekisk linje.
Grekiskans ställning inom skolan anser det vara
absolut ohållbar.
Hvad latinet angår, anser utskottets
majoritet sig böra bestämdt hålla på att det icke
inrättas någon linje i gymnasiet, där eleverna
första året måste börja med latinet, andra
årets första termin med grekiskan och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0358.html
