Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (766.) 2 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 36
SVENSK LÄRARETIDNING.
513
må framhållas lalinskola, afton-, träs-,
söndags-, lek-, folk-, små- och mellanskola.
Orden skolstuga (skolstufva, skola stofva),
skolhus, läroverk (en lärjunge skref lärovärk),
skolpalats erinra ju om en kulturutveckling.
Utdrag ur S. Ödmans klassiska skildring om
lifvet i en skolstuga på 1700-talet anfördes.
Så fingo vi ock höra något om lärofader,
läromoder, skolmoder, skolgumma,
skolmos-ter, lärare, skollärare, lärarinna,
skolmästare, skolmästra, pedagog, skolfröken,
skol-fru, skolfux, lärjunge, gosse, flicka, pojke,
pilt, pojkstreck, plugghäst, latmask, lathund,
bräcka, åsna, läsa, termin, färla o. s. v.
Det anförda må vara nog för att antyda
det rika ordmaterial rörande skollifvet, sona
på olika sätt förklarades. Vi erinrades
därigenom om, hurudant vårt språk varit och
är. Därigenom öppnades liksom en dörr
för gångna tiders andelif, erinrades vi om
några af språkets lagar. Tydligt stod det
för oss, att språkforskaren har ett ofantligt
arbete i att ur mångfaldiga skrifter utreda ett
ords historia, dess olika betydelse under olika
tidehvarf. Mycket i våra språkuttryck är
ju vardt att taga vara på, men föreläsaren
framhöll ock en massa råa uttryck, som
böra förvisas ur vårt i grunden malmrika,
klangfulla språk, för att det skall helt bli
»ärans och hjältarnes».
Jag har visserligen varit en matt tolk af
de fyra föreläsningarnas innebörd, men det
vet jag, att de många intresserade åhörarne
länge skola hafva dem i liflig hågkomst.
J. L. Bergkvist.
Fester och samkväm.
Då enligt timplanen 8 timmar af dagen
voro upptagna till föreläsningar, lämnades
icke mycken tid öfrig till sällskapliga
sammankomster. Dock hade ett par sådana
anordnats.
Söndagsaftonen den 16 voro vi till ett
antal af omkring 200 samlade i akademiska
föreningens festsal. Samkvämet öppnades
af professor Weibull, som hälsade oss
välkomna och önskade oss en glad och treflig
afton. Unisont afsjöngos de båda första
verserna af »Värt land». Professor
Ribbing höll därefter ett anslående föredrag om
»Tidernas ande och tidsanden».
Föredraget, som tycktes särskildt ansluta sig till
professor Karl Hauses yttrande: »Tidernas
herre är Gud, tidernas vändpunkt är
Kristus, tidernas ande är den Helige ande»,
åhördes med spänd uppmärksamhet och
afslöts med ps. 33.
Sedan té och smörgåsar serverats, vidtog
ett lifligt samkväm, hvarunder bekantskaper
förnyades eller inleddes, och sånger sjöngos.
Vid tiotiden upplöstes samkvämet.
Söndagen den 23 var ånyo å samma sal
samkväm anordnadt. Föredrag hölls nu af
domprosten P. Eklund. I lifliga och
fängslande drag framställde talaren bilderna af
Luther, Erasmus Rotterdaraus och Ignatius
Loyola. Föredraget började och slöt med
psalmsång.
Längre fram på aftonen sjöng en grupp
af studentsångföreningen flera sånger, hvilka
alla mottogos med bifall och starka applåder.
I likhet med föregående söndag serverades
äfven nu tesupé. Under densamma och
mellan de följande talen sjöng en kör af
kursdeltagarne åtskilliga sångnummer.
Senare uppträdde studentkårens ordförande,
fil. kand. O. M. Gollin, och framhöll
betydelsen af sommarkurserna med särskild
anslutning till det närmande mellan Nordens
folk, som genom dessa kurser kan
åstadkommas, hvarefter han hälsade de
närvarande danskarne välkomna. Ett 40-tal
elever och lärare från Blågårds seminarium
vid Köpenhamn voro nämligen närvarande
vid samkvämet. Föreståndaren för nämda
seminarium uppträdde och framhöll
betydelsen af, att de nordiska ländernas
folkskollärare trädde i närmare gemenskap med
hvarandra. Tal i samma anda hölls äfven
af en elev från nämda läroanstalt. Festen,
som i allo var angenäm och hos samtliga
lämnade kvar ett varaktigt minne, afslöts
vid tiotiden. Victor Nilsson.
Kamratandan.
Hvilken betydelse ligger det icke i det
lilla ordet kamrat, och huru många glada
minnen väckas icke till lif af detsammma!
Det värmer vårt hjärta och gifver oss en
känsla af samhörighet, som verkar på oss
stärkande och lyftande vid utöfvandet af
vår verksamhet. Man kan därför också
med skäl säga, att där den rätta
kamratandan finnes, där finnes också den sol, som
gifver färg och lif åt vår samvaro.
Dessa sommarkursers stora värde ligger
ju också icke blott däri, att de rikta vårt
vetande och höja vårt kunskapsbegär. De
äro äfven betydelsefulla i så måtto, att vi
genom dem föras tillsammans och därvid
blifva i tillfälle att utbyta tankar och idéer,
som skola gifva oss vidgade vyer och nya
impulser.
Då jag nu går att skildra kamratlif vet,
sådant det gestaltat sig under de svunna
sommarkurserna, vill jag dock
hufvudsakligen söka framställa den sidan af detsamma,
hvars förnämsta uppgift är att gifva oss
omväxling och förströelse under det
ansträngande arbetet.
Första villkoret för ett kamratligt
umgänge är ju, att man är närmare bekanta
med hvarandra, och inte dröjde det just så
länge, innan man blef detta. Redan första
dagen träffade man på en och annan
bekant från förra kurserna härstädes, och här
och där hörde man ett: »Se där ha vi ju
en »nittiofyra», men hur var det nu du
hette?» - Och sedan det svikande minnet
blifvit uppfriskadt, var man åter gamla
bekanta som från i går. Nog finns det äfven
tillfälle att göra nya bekantskaper, och snart
har man ökat de gamlas antal med en hel
del sådana.
Nu först kan också det rätta
kamratlif-vet börja. Före och efter hvarje
föreläsning på den häfdvunna »akademiska
kvarten», samlar man sig ute i den rymliga,
vestibulen eller på dess gallerier. Här och
där bildar man grupper eller promenerar
man om hvarandra i ett brokigt virrvarr,
pratande, skämtande och skrattande, till dess
klockslaget klingar, då i ett ögonblick alla
försvinna in i föreläsningssalen, och
vestibulen åter blir öde och tom.
Men »hoppar man öfver» en eller annan
föreläsning, som väl de flesta torde göra,
för att hinna smälta, hvad som redan
blifvit mhämtadt, träffas man kanske hellre
nere under Lundagårds lummiga kronor, där
man mera ostördt kan meddela hvarandra
sina tankar och intryck. Och när så
kvartslaget manar, är man åter färdig att med
förnyad kraft och spänstighet ägna hela sitt
intresse åt den kommande föreläsningen.
Men bästa tillfället att odeladt ägna sig
åt kamratlifvet* har man dock uppe på
akademiska föreningen, där det s. k. »lilla
ateneum» blifvit ställdt till kursdeltagarnes
förfogande. Hit kommer man bortåt
kvällskvisten en efter annan, och snart är den
lilla våningen fylld af en skämtande,
glammande hop. Äfven damerna, som under
förra kurserna af någon slags konventionell
tillbakadragenhet höllos på respektfullt
af-afstånd från denna lokal, hafva i år
öfver-vunnit sin skygghet och komma gärna hit
för att med sin närvaro gifva mera lif och
färg åt taflan. I kotterier slår man sig
ned i de bekväma sofforna, och om en eller
annan »enstöring» dragit sig undan i ett
hörn för att i ostörd rö få läsa sin
aftontidning, drages han dock snart med in i det
allmänna samtalet. - I en grupp berättar
man anekdoter, i en annan »kannstöper»
man öfver dagens brännande valfrågor, då
och då föredrager någon sångare en kuplett
eller »gör man musik», allt mottaget med
skallande applåder.
I den gemytligaste stämning begifver man
sig så bort mot tiotiden till sitt logi för att
hvila ut efter den ansträngande men
innehållsrika dagen.
Och så har gamla »Alma Mäter
Carolina» fyllt en ny uppgift under sin tillvaro,
inlagt en ny betydelse i den forna
benämningen condliatrix, den förenande.
O. H. Välden.
Kostnaderna.
Till tjänst för dem, som icke förut besökt
sommarkurserna men vid ett följande
tillfälle ämna göra det, må härmed några ord
nämnas om kostnaderna för en dylik kurs. Klart
är, att utgifterna måste för olika personer ställa
sig något olika, beroende på lefnadsvanor,
boningsortens afstånd från Lund samt
antalet dagar, man måste vistas där m. m. Af
det sist anförda skälet blir kostnaderna i
år något högre än för 1894 års
sommarkurser.
Hvad nu först den drygaste afgiften, den för
mat beträffar, kan man icke med skäl anse
det vara dyrt att lefva i Lund. De flesta
kursdeltagarne i år ha ätit på
hushållsskolan, där man allmänt funnit sig belåten,
enär maten varit riklig och god, samt
serveringen snygg och ordentlig. Af gif ten för
frukost, middag och kvällsmat har utgjort
kr. 1,25 pr dag, hvilket man måste anse vara
ett godt pris. Kanske kunde man inrätta sig
ännu billigare genom att såsom under
se-minarist-tiden lefva på »torrskaffning». För
ett rum har man begärt 4 a 5 kr. pr
vecka, hvilket pris måste anses vara högt tilltaget;
i allmänhet torde de flesta dock ha bott
för 50 öre pr dag och kanske billigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
