Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 39. (769.) 23 september 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 39
ledda skolorna. Det borde kanske äfven
omnämts, att hvarje klass hade sitt
särskilda namn skrifvet öfver ingången till
klassrummet. Yngsta klassen kallades
enligt denna inskription »de heliga änglarnas
klass». De öfriga namnen voro med detta
likartade.
l Briissels folkskolor har man infört en
ordentligt ordnad hygienisk inspektion, som
utöfvas af ej mindre än 16 läkare, hvilka
hafva att besöka de respektive skolorna
minst hvar tionde dag och då granska
lokalernas hygieniska beskaffenhet samt göra sig
underrättade om barnens hälsotillstånd och
tillse, att inga med smittosamma
sjukdomar behäftade barn finnas inom skolan.
Sjuka barn behandlas af läkarne.
Äfven en tandläkare är anställd vid
skolorna. Under läsåret 1894-1895
behandlades af honom 1,292 barn.
#
Från och med den l januari innevarande
år utgå minimilönerna vid Belgiens
folkskolor enligt följande grunder:
i kommuner lärare: lärarinnor:
med 1,500 inv. o. därunder 1,200 fr., 1,200 fr.
» 1,501-10,000 inv. 1,400 fr., 1,300 fr.
» 10,001-40,000 > 1,600 fr., 1,400 fr.
» 40,001-100,000 » 1,800 fr., 1,600 fr.
» öfver 100,000 » 2)400 fr., 2,200 fr.
Härtill kommer rätt till bostad eller
ersättning härför till belopp af 200, 300, 400,
600 eller 800 frv allt beroende af
kommunens storlek på samma sätt som ofvan
angifvits angående lönebeloppen. Tjänstgöra
inan och hustru vid en och samma
kommuns skolor, så utgår dock
bostadsersättningen blott till en af dem.
S. k. underlärare aflönas enligt en lägre
taxa, och för de lärare, som tillhöra de
andliga kongregationerna, gälla ej dessa grunder
för lönerna. Häri ligger onekligen en
frestelse for kommunerna att skaffa sig
billigare lärare.
Enligt lagen har hvarje lärare rätt att
för hvart fjärde år erhålla ett ålderstillägg
af 100 fr., ända till dess summan af
ålderstilläggen uppgår till 600 fr.
Vid sjukdomsfall bidrager läraren med
1/r> af vikariens aflöning; de öfriga 4/5
fördelas lika på stat och kommun. Minsta
aflöning för vikarie är 1,200 fr.
*
Och nu till sist en liten skildring ur
verkligheten, huru en lärarinna kan göra
sina å seminariet inhämtade kunskaper i
huslig ekonomi fruktbärande å sådana orter,
där inan ännu ej lämpligen kunnat anordna
skolkök. I skolan meddelar hon sina
lärjungar hithörande teoretisk undervisning, och
i sitt eget kök visar hon dem, huru
rätterna lagas, och sedan uppmanar hon
mödrarna att låta flickorna laga samma rätter
i hemmen.
Frågar man henne, om hon verkligen
lyckas åstadkomma en sådan samverkan
mellan skola och hem, så svarar hon, att så
nog sker i de flesta fall, men mången gång
äro förhållandena i hemmen af den
beskaffenhet, att man omöjligen där kan
tillmötesgå hennes önskan.
Lärarinnan har dock äfven i detta fall
vetat råd: hon har vändt sig till sina vän-
ner och mera burgna personer i samhället
med anhållan, att de hvar och en skulle en
dag i veckan mottaga en flicka i sitt kök
och där vägleda henne i tillredningen af
ifrågavarande rätter. Ingen af de personer,
till hvilka hon hänvändt sig, hade vägrat
att villfara hennes begäran, och hon hade
på detta sätt lyckats skapa icke ett utan
många skolkök.
I ett samhälle, där man har för barnens
väl så intresserade lärarinnor, måste
skolväsendet ovillkorligen hafva att motse en
god framtid. N-n.
FÖR DAGEN.
En allmänt medborgerlig
examen.
3.
I vårt land finnes för närvarande
ingen annan allmänt förberedande
bild-ningspröfning än studentexamen. Men
denna aflägges i allmänhet först vid 19
-20 års ålder, d. v. s. ungefär 4 år
senare än för ifrågavarande ändamål
kräfves. Alla föräldrar, hvilka ej af
ekonomiska skäl äro tvungna att låta sina
barns skolgång upphöra med den
egentliga barndomsåldern, lockas sålunda att
därutöfver låta dem fortsätta icke allenast
under Öfvergångsåldern (12 -13 till 15-
16 år) utan under mer än dubbelt så
lång tid. Genom den nuvarande
läroverksorganisationen inbjudas, att ej säga
nödgas de dessutom att redan flera
år i förväg göra sitt val mellan de
båda alternativen: afslutning vid 12-13
år eller fortsättning till 19-20.
Äfven om vårt examensväsende icke
hade någon annan brist än denna, så
skulle den ensamt vara nog att göra
detsamma i grund och botten förfeladt samt
att motivera ett djupt och allmänt
missnöje därmed.
I själfva verket stå vi svenskar med
denna anordning tämligen isolerade.
Nästan öfverallt annorstädes har man funnit
sig nödgad att inrätta en allmänt
förberedande examen vid en ålder vida
tidigare än den hos oss för studentexamen
gällande.
Hos våra närmaste grannar,
norrmännen och danskarne, har redan länge
funnits en sådan.
I Norge införde Hartvig Nissen för 27
år sedan den s. k. middelskole-examen, som
är beräknad för en normalålder af 15 år
och utgör den gemensamma
bildningsgrund-valen såväl för dem, hvilka välja praktiska
lefnadsbanor, som för dem, hvilka vilja
fortgå till gymnasiet och universitetet.
I Danmark inrättade man 1838 vid
universitetet en allmänt förberedande examen
för åldern 15-16 år och 1855 vid de lärda
skolorna en därmed likställd
real-afgångsexamen. År 1857 erhöllo enskilda skolor
rätt att anställa en real-afgångsexamen af
lägre grad, och samtidigt delades den
all-inärit förberedande examen i tvänne: den
högre och den lägre preliminär examen. För
uniformitetens skull sammansmältes 1881 de
båda real-afgängsexamina och de båda
preliminärexamina till en enda examen,
allmänt förberedande examen (»almindelig
for-beredelsesexamen»), hvarmed den vid
lärdomsskolorna aflagda s. k. fjärde klassens
hufvudexamen i det väsentliga sammanfaller.
Såsom en ersättning för de 1881 afskaffade
båda lägre examina, real-af gångsexamen af
lägre grad och lägre preliminärexamen,
infördes 1891 den s. k. borgareskole-examen.
I detta land lider man således på
ifrågavarande område icke af någon brist utan
snarare af en »rikedomens villrådighet».
Alla organisationer hafva sina
olägenheter, och man kan därför ej vänta,
att Norges och Danmarks pedagoger
skola i alla afseenden vara belåtna med
den i dessa land befintliga
examensordningen. Anmärkningsvärdt är
emellertid, att full enstämmighet bland dem synes
råda örn denna anordnings obetingade
företräde framför den nuvarande
svenska. För så vidt de hafva några
anmärkningar att framställa, gälla dessa
hvarken »den allmänt förberedande
examen» i och för sig, ej heller den för
nämda examen beräknade
»normalåldern» (15-16 år), utan snarare måttet
af de i densamma ingående fordringarna.
*
I Norge har det äfven från officiellt
håll blifvit oförbehållsamt uttaladt, att
nämda fordringar varit allt för högt
upp-skrufvade.
Den läroverkskommitté, som 1890 af
Norges konung fick i uppdrag att
utarbeta ett förslag till »en forandret
ordning af den hojere almenskole», har å
ena sidan visserligen mycket bestämdt
häfdat, att införandet af en
»middelskole-examen» var ett särdeles lyckligt
skol-organisatoriskt grepp.
Middelskolen har - säger den i sitt 1894
utgifna betänkande - af 10st de seldre
borger-og realskoler, og de anstrengelser, som de
mindste såvelsom de störste kommuner har
gjort, for ät komme i besiddelse af en sådan
Skole, tyder på, ät den har svaret til et
be-stemt samfundsbehov.
Dette behov har vseret af en dobbelt art.
Udviklingen har f0rt med sig,, ät der ti] de
borgerlige sysler af enhver art nu udkrseves
grundigere og alsidigere kunskaber og en
st0rre ändelig bevregelighed end f0r, og har
man s0gt til middelskolen for ät få dette
behov tilfredsstillet.
Dertil kom trangen hos de månge mindre
kommuner til ät erhplde en lettere adgang
til den almendannelse, som er betingelsen for
videnskabelige og overhovedet h0jere anlagte
studier. Denne adgang opnåedes ved, ät
middelskolen samlede i en fselles skole öp til et
h0jere’ alderstrin end f0r både dem, der
0ns-kede en for det borgerlige liv
tilfyldestgj0-rende almendannelse, og dem, der vilde
er-hverve grundlaget for en fortsat undervisning.
Den dobbelte fordel, som således
middel-skoleii har bragt, forklarer de opofrelser, som
fra kommunernes side er gjort for det h0jere
skolevsesen, de kommunale middelskolers raske
tilvekst og forholdsvis starke s0gniiig fra by
-erne og tildels også fra landdistrikterne.
Å andra sidan har emellertid
middel-skoleexamen, sådan den hittills varit,
visat åtskilliga ganska svåra olägenheter.
Mod middelskolen som borgerskole -
yttrar kommittén -. f0res deri anke, ät,under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0554.html
