Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 39. (769.) 23 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 39
SVENSK LÄRARETIDNING.
555
visningen ikke er praktisk nok, og ät
discip-lene sel v i de elementcere f äg - Isesning,
skrivning og regning - ingenlunde opnår den
sik-kerhed, som man er berettiget til ät krseve.
- - Det antages, ät fagenes antal og
kund-skabsstqffets i forJiold til disciplenes ålder store
omfång for meget spreder deres krcefter og er
en hindring for en grundig mdtrcengen i og
selv-virksom tilegnelse af Icerestoffet. Og derklages
endelig över, ät skolearbejdet, arbejdet for og
på skolen, ikke er ordnet efter barnets naturlige
udvikling, dets legemlig-sjoelelige vekst, i det
ordningen medf0rer, ät et tungt og strengt andeligt
ar-bejde bliver henlagt til de år, hvor det efter
naturens orden mindst passer.
Kommittén har funnit dessa
anmärkningar mot middelskolen och
middelskole-examen grundade. Man måste, yttrar
den, i fråga om skolan för åldern under
15-16 år framför allt fasthålla, att den
skall vara en barnskola. I betraktande
häraf måste de hittills i
middelskoleexa-men ingående fordringarna betraktas
såsom för höga.
Kommissionen finner derför - heter det
- ät del rette udgangspunkt for en forbedring
af middelskolens undervisning vil vcere, ät den
skal afpasses efter barnealderens modtagelighed,
og mål og midler vcelges efter barnets tar v og träng.
Sker det, vil middelskolen antagelig både blive
mere praktisk som borgerskole og samtidig
en bedre forskole for al videregåencle
undervisning.
Den första förändring i bestämmelserna
för middelskoleexamen, som
kommitterade på grund häraf föreslagit, är en
inskränkning i antalet af de främmande
språk, som till nämda examen skola
läsas. Hittills har i middelskoleexamen
ingått pröfning i tre sådana språk. Ur
rent pedagogisk synpunkt hafva
kommitterade helst velat reducera antalet till ett.
»For den åndsudvikling, som
sprogun-dervisningen medf0rer, vilde - säga de
- et fremmed sprog kunne veere
til-strsekkeligt». Då de det oaktadt
stannat vid en begränsning till två, har detta
skett ur kompromiss-synpunkt: tyska och
engelska täfla i opinionen om företrädet,
och ofvan om middelskoleexamen står
det endast treåriga gymnasiet med sina
traditionella kraf, för hvilket man
åtminstone tills vidare måste, äfven mot sin
vilja, i någon mån böja sig. l
På samma ståndpunkt som kommit- j
ten ställde sig norska regeringen, då den
för årets storting framlade den
läroverksproposition, som nu blifvit lag. Den
yttrade då:
Med kommissionen antager departementet,
ät det rigtige udgangspunkt for ät rette på
middelskolens mangler findes, når man klart
og skarpt stiller sig for 0je, ät den er en
barneskole, og af passer den efter barnealderens
modtagelighed, både med hensyn til de
midler, man vselger, og de mål, man ssetter.
Fremdeles må man vsere enig i, ät f or den
åndelige udvikling, som sprogundervisningen
medf0rer, vilde vistnok l fremmed sprog vsei e
tilstrsekkeligt, men ät praktiske hensyii stserkt
anbefaler, ät der meddeles undervisning i 2
af dem; 3 t0r man ikke tilråde, sely om
deltageisen i undervisningen i det odje som nu
er valgfri.
Fråga torde vara, om man icke i
Norge snart skall finna, att man genom
detta kompromissande i själfva verket
låtit locka sig något för långt från den
så klart och skarpt proklamerade grund-
satsen, att middelskolen är och skall vara
en »barneskole».
#
Äfven i Danmark synes man inom
skilda läger hafva kommit till insikt om, att
den allmänt grundläggande examen, som
där blifvit införd (»almindelig
forberedel-sesexamen»), icke genom sina fordringar
står i full samklang med den ålder, vid
hvilken den helst borde genomgås,
nämligen 15-16 år. För manliga lärjungar
är minimiåldern för dess afläggande
fastställd till fyllda sexton år (15-åringar
måste hafva särskild dispens), för
kvinnliga lärjungar till fyllda 17 år. Från
pedagogiskt håll häfdas ock med stor
bestämdhet, att dessa åMersfordringar
snarare äro för låga än för höga, så
länge de i »almindelig
forberedelsesexa-men» ingående /ams/^sfordringarna
bibehållas vid sin nuvarande höjd.
Missförhållandet mellan examenskrafven och
minimiåldern anses t. o. rn. vara så
stort, att det med nödvändighet måste
leda till en forcerad samt på grund
häraf löslig och opraktisk undervisning.
Myndigheterna vilja icke gärna moderera
exa-raenskrafven, hvilka här såsom
annorstädes officiellt gå under den vilseledande
benämningen »bildningsnivå», och de
flesta föräldrarnas sträfvan går gifvetvis
ut på, att den verkliga examensåldern
för deras barn måtte så litet som
möjligt komma att öfverskjuta den
lagstadgade minimiåldern. Naturliga följden
häraf har blifvit upprättandet af en mängd
privata realskolor, hvilka tagit till sin
uppgift att på kortaste tid »slå in» hvad
som fordras i »almindelig
förberedelses-examen». En dansk fackman yttrar
härom :
Flere steder have de private realskoler
ud-viklet sig til propningsanstalter, hvor det
f0rst og fremmest ggelder om ät tage
eksa-meii og komme godt fra deri, medens
opdra-gelsen og udviklingeii af barnekraefterne i
harmonisk sammenhöeng skydes i
baggrim-den. Hukommelsen 0ves fortrinsvis og
delvis på de andre evners bekostning. Der
på-klistres eleverne en hel del kundskaber, der
g0r dem forskruede og uoplagte til clet
le-gemlige arbejde, som de i 10bet af 2 år efter
konfirmationstiden efterhanden ere vsennede
fra o. s. v. Både fra landmaend, håndvserkere
og handlende kan man h0re klager över disse
prgeliminarister, og klagerne tilspidse sig
fortrinsvis dels imod mangelen på praktisk greb
på både det ene og det andet og dels imod
den herskende ulyst til ät tage fat på grovt,
legemligt arbejde, hvilket de som »halve
studenter» f01e sig for fine til. Skal brodden
tages fra disse klager, må sikkert
realakoler-nes nuvserende leeseplan og mål med den
al-mindelige forberedelsesexamens bestemmelser
undergå en, revision.
Helt naturligt är ock, att då
»almindelig forberedelsesexamen» göres så lärd,
att ’ den i allmänhet kan afläggas först
två år efter konfirmationstiden, så hafva
»prseliminaristerne» ganska goda skäl
att betrakta sig »som halve studenter»,
och det vore i högsta grad märkvärdigt,
om detta ej för många af dem skulle blifva
en stark lockelse att »taga steget fullt
ut» d. v. s. att framhärda ännu ett par
år för att kunna blifva »riktiga
studenter».
Så länge fordringarna i »almindelig
forberedelsesexamen» äro så höga, som
de nu äro, kunna de svårligen undgå
att i förtid draga en mängd barn från
folkskolan samt narra dem in på den
lärda banan. Att de så gjort, synes ock
framgå af bestämda vittnesbörd från flera
håll. Nyss anförde danske pedagog
yttrar härom:
Når man re j ser og kommer i nserheden af
en k0bstad eller en st0rre stationsby med
re-alskole o. s. v-, ser man cyklende, k0rende
og ridende realister og latinare s0ge iiid til
stsederne, medens samtidig en anden gruppe
af velhaveiide gårdmsend, måske med prsesten
og degnen i f01ge, holder huskerere og
Isere-rinder o. s. v.
Vill man komma bort från dylika
förhållanden, hvilka ingalunda kunna
anses sunda och oblandadt glädjande,
gifves näppeligen något annat
radikalmedel än »almindelig forberedelsesexamens»
utbytande mot en bildningspröfning med
så väsentligt modererade fordringar, att
den utan foreering kan afläggas vid den
rätta åldern samt erhålla icke en »lärd»
eller »halflärd» utan en allmänt
grundläggande karaktär.
Detta borde i Danmark vara så
mycket lättare, som man där förut ägt något
dylikt i den från 1857 till 1881
bestående real-a f gångsexamen af lägre grad.
Denna pröfning, hvari exempelvis ingick
endast ett främmande språk (tyska), var
mycket anlitad och ansågs af många
såsom en förträfflig form för en tidig
afslutning. Dess afskaffande 1881 synes
icke varit föranledt eller ens gilladt af
någon mera allmän mening, utan tyckes
så godt som uteslutande haft sin grund
i en betydande öfverskattning af den
kompetens, som genom läxläsning kan
vinnas och genom examen ådagaläggas.
Också fann sig »det h0je kultusministerium»
1891 föranlåtet att såsom ersättning
införa en s. k. borgerskoleexamen. Men
- såsom en författare om denna examen
yttrat - »det läder naesten til, som den
havde en alt for let födsel», ja, det ser
till och med ut, som om nämda
ministeriets åtgärd icke varit rätt allvarligt
menad. Ifrågavarande
»borgerskoleexamen »medför nämligen icke några som helst
offentliga rättigheter och kan följaktligen
icke i minsta mån konkurrera med
»almindelig forberedelsesexamen». Ingen
skola kan sålunda finna någon uträkning
i att tillägna sig borgareskoleexamen, och
så lär icke heller hafva skett.
Reformerna hafva stannat på papperet.
I vårt land har man under senaste
tiden så smått börjat tänka på införandet
af en allmänt medborgerlig examen för
de lärjungar, hvilka vid 15-16 års
ålder utträda i det praktiska lifvet.
För dem, som anse en sådan åtgärd
lämplig och tidsenlig, synas de norska
och danska examensförhållandena
innebära dels en uppmuntran, dels en
varning.
Först och främst en uppmuntran. Ty
lika förvissade som tänkande svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
