Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 44. (774.) 28 oktober 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 44
vilja beskylla denne insändare för att hafva
»i mycket genomskinlig afsikt» o. s. v.,
lämnade jag i n:r 42 ett fullständigande af hans
referat och en upplysning om yttrandets »rätta
sammanhang». Detta kunde naturligtvis ej
ske, utan att jag måste omnämna dess enda
anledning, nämligen hr S:s förklaring, att
landsortskretsarna »allt för lätt affärdat
motionen», enär man trott den »innebära ett
attentat mot föreningen». I sammanhang
härmed omnämde jag på gifven anledning
äfven hans ironiska utlåtelse om motionärens
»originella funderingar», mot hvilken
utlåtelse jag under debatten för min och
centralstyrelsens räkning inlagt en liten
reservation.
Om nu dessa uttryck vore »mindre korrekta»
(hvarmed väl menas: mindre korrekt af mig
anförda], så bör hr S. helt enkelt korrigera
dem. De hafva återgifvits sådana de af mig
vid tillfället antecknades, och de
öfverensstämma i allo med det referat, som lämnats i
tidningen >Folkskolans Vän’». I denna har jag
fåfängt sökt efter något beriktigande från hr S.
Att samma uttryck skulle vara »ur sitt rätta
sammanhang lösryckta» och »stympade» kan
för så vidt vara sant, som hvarje citerande kan
sägas innebära ett »lösryckande» af någon
del och ett »stympande» af det hela. Men i
så fall hafva mina ärade motståndare i rikt
mått »lösryckt» och »stympat», ej allenast vid
debatten i Stockholmskretsen utan ock i
samtliga sina inlagor mot mig. Då hr S. i
sitt inledningsföredrag refererande omnämde
landsortskretsarnas uttalanden, så
meddelade han ingalunda dessa »fullständigt och
korrekt återgifna», och då han i sin senaste
skrifvelse talar om »en del insändare -
hvilkas opus man med anledning af ett af
tidningens främste medarbetare vid ofvannämda
sammanträde f all dt yttrande lätt skulle kunna
misstänka vara tillverkade på
redaktionsbyrån», så är detta »ett referat, som i hög
grad påminner om en viss potentats sätt att
läsa bibeln».
2. Det »rätta sammanhang», hvarur
åsyftade yttrande blifvit af hr S. »lösryckt»,, är
nämligen följande:
Vid debatten inom Stockholmskretsen
uttalade motionären bland annat, att det af
honom föreslagna organet borde äga en
»afdelning för allmänheten», där olika åsikter i en
viss sak finge göra sig gällande. En dylik
funnes i åtskilliga politiska tidningar, där
under sommarens strid rörande
riksdagsman-navalen insändare af olika slag fått fritt
uttala sina tankar. Så kunde väl då äfven ske
i en s&o/tidning.
Med anledning häraf anmärkte jag, att de
politiska tidningarnas »afdelning för
allmänheten» nog icke finge tagas så helt på allvar,
som motionären gjort, och att åtskilliga
»insändare»’ under nämda valstrid burit prägeln
af att vara »hemmagjorda».
Sådant är det ifrågavarande yttrandets rätta,
men af hr S. icke omnämda sammanhang.
Stockholm den 21 oktober 1896.
Högaktningsfullt
Fridtjuv Berg.
Herr J. J. Dalström, Stockholm.
Med nöje tillmötesgå vi Eder begäran, då
vi härmed afkasta »anonymitetens mask» och
förklara oss vara de personer, som önska få
de till Eder i n:r 42 af Svensk Läraretidning
framställda frågorna besvarade.
N. G. Ljunggren, Emil Höglund,
ordförande vice ordförande
i Nyköpingskretsen, i Strängnäskretsen.
I den interpellation, som af »Medlemmar i
landsortskretsar under åren 1880-96 > i n-.r
42 af Svensk Läraretidning för innevarande
år ställes till hr J. J. Dalström i Stockholm,
anhåller undertecknad härmed få instämma.
Aug. Karlsson,
medlem af Södertörnskretsen.
Red. af Svensk Läraretidning.
Med anledning af de erinringar och
förklaringar, red. bifogat mitt i förra numret in-
tagna inlägg angående referatet af
Stockholmskretsens diskussion i tidningsfrågan, ber jag
att ännu gång - den sista - få taga
tidningens utrymme något i anspråk.
Då tidningen påstår sig hafva stått utanför
denna strid, vill jag till en början erinra
därom, att den af mig åsyftade »striden» gällde
Svensk Läraretidnings referat och sättet att
under form af "»insändare-» fortsätta den vid
Stockholms-kretsens möte förda diskussionen i
tidningsfrågan. Är icke Svensk Läraretidnings
vilseledande referat af tidningsfrågans
behandling i Stockholm orsaken till striden, och
är icke den trägnaste »insändaren », hr
Fridtjuv Berg, medlem af redaktionen?
Mot red:s förklaring, att den med
anledning af mina »utan hvarje spår af bevis
framkastade insinuationer om oärliga vapen m. m.»
lugnt låter tidningens läsare döma, skulle jag
naturligtvis ingenting hafva att invända, om
blott nämda läsare först sattes i tillfälle att
kunna döma i denna sak. För närvarande
torde en rättvis dom svårligen kunna fällas
af andra än dem, som bevistade
Stockholmskretsens möte, och de flesta af dessa hafva
nog redan, efter hvad jag sport, fällt sin dom.
Låtom oss nu undersöka, hvari
»insinuationerna» bestå!
Jag har påstått, att referatet var
vilseledande, och mitt förslag afsåg just att söka
förmå redaktionen sätta mig och mina
meningsfränder i tillfälle att bevisa detta. Jag
har vidare påstått det vara tidningen föga
värdigt att låta »insändare», af hvilka
åtminstone en tillhör redaktionen, under sådana
förhållanden fortsätta att rida på uttryck,
lösryckta ur sitt rätta sammanhang. Detta
påstående behöfver intet bevis. Redaktionen
förklarar visserligen, att nämde »insändare»,
ehuru närvarande vid mötet, hämtat några
af sina citat ur en »annan» tidning, men denna
förklaring är ej ägnad att upphjälpa saken.
Åtminstone borde »källan» angifvits. Sådant
är ju tidningsmannased.
Jag har slutligen »insinuerat», att möjligen
en och annan insändares opus borde signeras
»red.» Denna »insinuation» var dock icke
heller alldeles omotiverad. Jag hänvisade
nämligen till ett af tidningens främste
medarbetare fällt yttrande, af hvilket framgick,
att s. k. »insändare» ej sällan fabricerades af
tidningsredaktionerna själfva, och då något
undantag för Svensk Läraretidnings redaktion
ej gjordes, framkallade detta yttrande den
misstanken, att äfven på dess byrå dylikt
kunde förekomma. Så låg t. ex. nära till
hands att antaga, att »Öppen fråga till
cen-tralstyrelseledamoten hr J. J. Dalström»
möjligen förskref sig från redaktionen eller
någon af tidningens medarbetare. Emellertid
har man ju anledning hoppas, att
»Medlemmar i landsortskretsar under åren 1880-1896»
efter hr Dalströms svar (se förra numret!)
afkasta sin anonymitet, och då förfaller ju
också »insinuationen».
Till sist nödgas jag erkänna, att jag icke
delar hr red. Hammarlunds sympati
beträffande förslaget om S. A. F:s öfvertagande af
Svensk Läraretidning. I »organfrågan» har
jag ej varit ledd af tanken på ekomiska
fördelar, ej påverkad af den »kungl, svenska
afundsjukan», men jag har velat häfda S. A. F:s
oberoende af en enskild person.
Stockholm den 24 oktober 1896.
Högaktningsfullt
Oskar Stenberg.
Här kunna vi icke underlåta påpeka,
dels att i dag fyra veckor förflutit efter
det referatet offentliggjordes, utan att ännu
nier än ett faktiskt misstag i referatet
anmärkts (nämligen att hr Gust. Bergh ej
deltog i diskussionen), dels att väl äfven
en medarbetare i Svensk Läraretidning må
anses hafva rätt att offentligen försvara sig
gent emot framkastade påståenden.
Red. anm.
Redaktionen af Svensk Läraretidning.
Anhålles vördsamt, att nedanstående svar
till hr F. Berg må införas i Eder ärade
tidning.
1. Ehuru hr Fridtjuv Berg i sitt feenaste
mot mig riktade anfall icke uppfyllt c(e
fordringar, jag i n:i 42 af Sv. Ltg uppställt för
mitt vidare yttrande i tidningsfrågan, och icke
heller uppträder å centralstyrelsens vägnar, vill
jag likväl efterkomna hans direkta uppmaning
och lämna några ord till svar å hans
skrifvelse, i synnerhet som ett stillatigande väl
skulle bli" beteclj;nadt såsom en ny
»ohöflig-het» mot centralstyrelsen och särskildt nu mot
dess sekreterare.
2. Som stöd för sitt påstående, att min
motion vore ett anfall mot centralstyrelsen,
anför hr Berg, sin vana trogen, återigen endast
några ur sitt sammanhang lösryckta och därtill
stympade citat ur motionen. Hr B. måtte läsa
min motion på ett högst besynnerligt sätt och
citerar i trogen öfverensstämmelse därmed,
så t. ex.
då undertecknad om den föreslagna nya
tidningen (icke om centralstyrelsen) på angifna
skäl yrkar, att den (tidningen) »icke med
undertryckande af alla andra beaktansvärda
åsikter bör låta endast en enda gälla såsom hela
föreningens» utan fast hellre låta äfven
minoritetens mening »opartiskt komma till synes
för allmänheten», är detta i hr B:s tycke ett
»angrepp» mot centralstyrelsen;
då i motionen uttalas farhåga för, att, därest
tidningen (icke centralstyrelsen) gent emot
minoriteten icke intoge denna hänsynsfulla
hållning, »den del af föreningen, som ej vill
finna sig i att se sin mening helt och hållet
undertryckt, kunde bli nödsakad att separera
från henne», finner hr B. äfven detta vara
riktadt mot centralstyrelsen;
då i motionen föreslås, att i tidningen (icke
inom centralstyrelsen) böra få framföras endast
så beskaffade åsikter, »att de inför
allmänheten tåla vid att ses äfven genom andras än
ett visst partis synglas, detta parti må nu vara
höger eller venster», är detta yttrande enligt
hr B:s mening ett anfall(!) mot
centralstyrelsen ;
då jag slutligen förmodar, att »genom en
verksam censur för tidningen (icke för
centralstyrelsen) en gräns skulle kunna sättas mot
alla försök till despotism och allenarådande
inom föreningen, från hvilket håll dessa än
gjordes», måste äfven detta uttalande enligt
hr B. nödvändigt hänsyfta på centralstyrelsens
åtgöranden inom föreningen, detta i trots af
att jag med en dylik anordning afsett att
förskaffa centralstyrelsen liksom öfriga
föreningsmedlemmar en fördel, en trygghet gent emot
möjliga öfvergrepp från tidningsredaktionens
sida. (Jämf. årsskriften sid 67.)
En hvar, som läser de omtvistade citaten
fullständiga och i sitt rätta sammanhang, skall,
om han vill vara rättvis, nödgas medgifva, att
de äro uttryck för, huru jag föreställt mig,
att den föreslagna föreningstidningen borde vara
beskaffad. Om hurudan centralstyrelsen för
närvarande är, eller hurudan den borde vara,
namnes i motionen icke ett ord, och jag
trotsar hvem det vara må att med skäl kunna
styrka motsatsen, för så vidt man vill gå
ärligt tillväga. Hr B:s tal om, att motionen
innehölle »insinuationer och angrepp» mot
centralstyrelsen, ha så mycket mindre fog för sig,
som jag före det centralstyrelsens skrifvelse
af den l nov. tillställdes mig aldrig någonsin
legat i delo med henne och ej heller för min
personliga del haft anledning därtill. Det har
hittills varit och är äfven för närvarande min
öfvertygelse, att de försök till »allenarådande»
och »undertryckande af berättigade,
beaktans-värda åsikter», som faktiskt förekommit inom
föreningen, icke utgått från centralstyrelsen
men väl vid sidan af densamma.
Då jag, såsom ’en hvar haft tillfälle se, äfven
genom den mest tydliga framställning icke
kunnat vara skyddad mot misstolkning från
hr B:s sida och alltså icke kunnat vara i
stånd hindra, att vissa den föreslagna
tidningen åsyftande uttryck i min motion af hr B,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
