Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 44. (774.) 28 oktober 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 44
SVENSK LÄRARETIDNING.
627
finnas tillämpliga på hans egen eller andra
centralstyrelsemedlemmars verksamhet inom
föreningen, vill jag härmed på det
bestämdaste betona, att de gjorda tillämpningarna få
stå för uttolkarens egen räkning.
Ifall hr B. efter förnyadt genomläsande af
motionen skulle komma till insikt om, att han
icke kan anföra skal för sina »angrepp»,
hoppas jag, att han, sin plikt likmätigt, återtager
de framkastade beskyllningarna.
Centralstyrelsen har uti inledningen till sin
framställning öfver motionen inryckt följande
insinuanta men hittills obestyrkta påstående:
»Organfrågan har länge varit betraktad såsom
ett lämpligt söndringsämne inom föreningen,
och tydligt är, att man på vissa håll gärna
ser, att hon så länge som möjligt måtte kunna
hållas sväfvande.» För så vidt
centralstyrelsen med detta yttrande skulle åsyfta
undertecknad, tidningsmotionens framställare,
hoppas jag, att centralstyrelsen - i likhet med
hvad hr Berg utan tvifvel kommer att göra
- antingen angifver skäl för sitt påstående
eller lämnar förklaring, att ett missförstående
af motivens syfte ägt rum. Jag har så
mycket större orsak fordra detta, som jag har
stark anledning tro, att vissa kretsar affattat
sina resolutioner på grundvajen af detta
centralstyrelsens obestyrkta påstående. För att
anföra endast ett par exempel: »Ystadtraktens
krets» yttrar: - -»kretsen anser motionen vara
endast ett söndring s f or sök, riktadt mot allmänna
föreningen, och besvarar därför centralstyrelsens
första fråga med enhälligt nej’»;
»Aspelands-kretsen» uttalar sig på följande sätt: - »vi
tycka oss finna, att det framställda förslaget
icke framkommit i en i allo god afsikt och
troligen mera komme att splittra och försvaga
föreningen än sammanhålla.* En hvar, som läst
min motion och kompletteringen till
densamma, vet, att jag starkt framhållit betydelsen
af enighet inom kåren och föreningen. De
åsyftade kretsarna kräfva väl så mycken
hänsyn, att de få veta hvem eller hvilka, som
åsyftats med centralstyrelsens ofvannämda
uttalande, samt hvilken grund den haft att fälla
påståendet. Ha de ej klart för sig den
eller de förra, kunna de ju råkat att med sitt
uttalande hafva vändt sig mot orätt person,
och skulle grunden för centralstyrelsens
påstående icke finnas till, - ja då ha de ju
föran-ledts att fälla ett orättvist omdöme om mig
och min motion. Alltså: klart besked.
Ofvanstående med anledning af hr B:s till mig
riktade spörsmål.
Frågan om ett eget organ för S. A. F. är
emellertid ännu olöst. Det förslag till lösning,
undertecknad framställt, liar icke vunnit
bifall inom föreningen. Det gäller därför nu
att finna ett nytt, bättre uppslag till den
viktiga frågans lösning. Lyckligtvis finnas ännu
åtskilliga sådana kvar. Centralstyrelsen synes
hafva trott, att frågan står eller faller med
mitt denna gång framställda förslag. Att så
icke kan vara fallet, torde litet hvar inse.
Har min motion kunnat frammana andra sätt
att lösa frågan, är därmed icke så litet
vunnet för hennes slutliga framgång. Däremot
är det af hr F. Berg och Sv. Ltgs redaktion
framkastade projektet att uppsätta en med
Sv. Ltg konkurrerande privat tidning enligt
min mening icke i minsta mån ägnadt att
föra saken framåt, tvärtom. Detta inse nog
också förslagets framställare. Man torde
kunna vara fullt viss om, att ingen affär är så
synnerligen förtjust öfver att få en
konkurrent. Säkerligen utgöra tidningsutgifvare inga
undantag från regeln. En af anledningarna
till min motion har därför också varit att
förebygga framkomsten af dylika försök. Många
och starka skäl tala för, att de skulle slå illa
ut. För mig gäller frågan icke en ny tidning
utan ett organ för Sveriges allmänna
folkskollärareförening, öfver hvilket kretsarna (d. v. s.
föreningen) har bestämmanderätten, och af
hvilken föreningen kunde draga alla fördelarna.
En sådan tidning saknar föreningen ännu.
Stockholm den 24 oktober 1896.
Högaktningsfullt
Otto Carlsson.
Herr Redaktör!
Ehuru jag anser diskussionen af
tidningsfrågan, sådan den nu föres, ådraga S. A. F.
en föga smickrande uppmärksamhet och då
jag med ledsnad ser, att det utsäde till
oenighet, som genom tidningsmotionen utkastats,
redan burit allt för rik frukt, anhåller jag om
plats för nedanstående. Jag lofvar att icke
vidare taga tidningens utrymme i anspråk i
och för den saken.
Då hr Dalström dedicerat sitt genmäle i
senaste numret af Svensk Läraretidning äfven
till mig, så har jag med största
uppmärksamhet genomläst detsamma och iakttagit,
huru han alltmera påtagligt trasslar in sig.
Så förklarar han, att centralstyrelsen förelagt
oss tidningsfrågan till afgörande i hela dess
omfattning, ehuru det i årsskriften tydligen
står något helt annat. De utsända frågorna
tala heller icke om några detaljer. Att tala
om de många frågornas besvarande är ju
barnsligt, då det hela hvilar på den första.
Den föreslagna kommittén skulle ju utarbeta
ett fullständigt förslag. Men jag kan mycket
väl förstå hr D:s mening vara den, att då flera
medlemmar af Stockholms-kretsen »förklarat
sig ur stånd att på den korta tiden bilda sig
en grundad åsikt i ärendet», så är det ju
lättsinnigt af landsortskretsarna att i en
»handvändning» af några månader försöka göra sig
reda för, om de önska en egen
föreningstidning eller ej; att de flesta svarat nej,
förbättrar inte deras sak.
Ganska egendomligt förefaller onekligen
också hr D:s tal numera om, att frågan
blifvit otillräckligt utredd, då han förut
kunnat utan reservation sätta sitt namn
under följande yttrande: »Efter tagen
kännedom af detta utlåtande (hr Otto Carls
sons) få vi uttala såsom vår mening, att det
är tydligt och fullständigt nog för att gifva
kretsarna tillräckligt material för bedömande
och uppfattning af motionens innebörd och
syftemål. Vi behöfva därför icke ingå på
några förklaringar däraf.» Hr I), litar
säkerligen allt för mycket på landsortslärarnes
inkompetens att bedöma saker och ting.
Hvarför skall man också försöka att göra frågan
så förskräckligt svår?
Då kretsarnas protokoll inkommit, skall det
visa sig, att tidningsmotionen erhållit det svar,
den förtjänat. Och på samma gång blir det
ådagalagdt, att vår centralstyrelse fortfarande
är i besittning af föreningsmedlemmarnas fulla
förtroende, ett förtroende, som icke rubbas
af några mer eller mindre klumpiga försök
att nedsätta styrelsens majoritet i
tidningsfrågan. Men det är vår plikt öppet förklara
oss solidariska med denna majoritet, för så
vidt vi fortfarande vilja hafva dugande
personer i vår centralstyrelse, män, som
verkligen utgöra en heder för vår kår och som
på ett lika uppoffrande som framgångsrikt
sätt vilja och kunna verka för vår förening.
Trelleborg den 24 oktober.
Joh. Rosén.
Till redaktionen af Svensk Läraretidning.
Med anledning af hr Otto Carlssons
insinuation, att undertecknad i egenskap af
ordförande i den kommitté, som fått i uppdrag
att inhämta upplysningar af hr C. rörande
vissa punkter af hans bekanta motion,
därvid skulle gjort mig skyldig till något
otillbörligt »tillvägagående», anhåller jag härmed
att få tillbakavisa denna beskyllning. Att
nämda kommittéförhandling hade en vänlig
och höflig karaktär från början till slut,, kan
icke med vidhållande af sanningen bestridas.
Om jag vid mitt »tillvägagående» hade
uppträdt otillbörligt, så är det svårt att förklara,
hvarför hr C. icke på något sätt protesterade
mot »tillvägagåendet». Ännu mera oförklarligt
är, att den kommittéledamot, som vid
förhandlingen spelade den »passives» roll, och
som, enligt hr C:s försäkran, enskildt till
honom uttalat sitt ogillande af mitt
tillvägagående, utsträckte sin passivitet ända därhän,
att han hvarken vid kommittésammanträdet,
ej heller vid vårt enskilda samtal efteråt om
förhandlingen, ej heller vid undertecknandet af
den skrifvelse, i hvilken kommittén redogjorde
för resultatet af förfrågningarna hos hr C.,
och ej heller vid ärendets därpå följande
föredragning inför centralstyrelsen, gifvit uttryck
åt sitt nämda ogillande. - - - -
Det ser verkligen ut, som om hr C., i sitt
energiska bemödande att framställa allt hvad
som utgått från centralstyrelsen angående
tid-ningsf rågan i så förhatlig dager som möjligt,,
icke kan låta berörda samtal med honom vara
hvad det verkligen var: en vänlig och
hof-sam förhandling om de punkter i hans
motion, rörande hvilka centralstyrelsen hade
anhållit om upplysningar.
Lidköping i oktober 1896.
J. Gust. Söderberg*
Utlandet.
Belgiens allmänna
folkskollärareför-enings årskonferens, som nyligen afhållits i
Liége, har uttalat sig för följande önskemål: att
folkskolan göres helt och hållet till en
statsinstitution ; att lärarne alltså blif va statens
tjänstemän, i afseende på lönevillkor likställda med
järnvägstjänstemännen; att undervisningen
blir afgiftsfri och skolgången obligatorisk; att
förberedande skolor (kindergarten) och skolor
för vuxna inrättas i hvarje kommun. De
antagna resolutionerna af här antydt innehåll
skulle tillställas undervisningsministern,
hvarje medlem af riksdagen och vissa
myndigheter inom hvarje kommun. Genom
ströskrif-ter och uppsatser i tidningspressen skulle
man söka vinna allmänheten för de önskade
reformerna.
Skolbad äro inrättade vid seminarierna i
Schweiz, på det att de blifvande
folkskollärarne skola få insikt uti, huru Skolbad böra
inredas och begagnas för att blifva till full
nvtta för folkets barn.
JULTOMTEN,
Skolbarnens jultidning,
ligger nu i pressen, och har tryckningen af
praktupplagan redan börjat. På grund af
de inånga färgerna tager denna tryckning
en rundlig tid. Fullständiga exemplar kunna
emellertid erhållas omkring den 10
november.
Jultomtens innehållsförteckning har
följande utseende:
Titelplansch. Af CARL LARSSON.
Helg. Poem af EDVARD EVERS. Med
teckning af D. LJUNGDAHL.
Sista uppbådet. Helsidestafla af professor G.
CEDERSTRÖM. Med verser af FRANS
HEDBERG.
Julgran fick hon ändå! Ett litet barndomsminne
af HENRIK WRANÉR. Med 3 teckningar af
D. LJUNGDAHL.
En liten grönländares berättelse. Af HJALMAR
BERG. Med 4 teckningar af EMIL ÅBERG.
Bref till de små Jultomtevännerna. Af FARBROR
JULTOMTEN.
Sverige och Finland. Poem af FREDRIK
NYCAN-DER. Med teckning af ANNA PALM.
Rik Örjans son. Folksägen af VILH. ENGELKE.
(Prisbelönt.) Med 3 teckningar af JOHAN
TIRÉN.
Barnaglädje. Hel sidesak varell af JENNY
NYSTRÖM. Med verser af A. U. BÅÅTH.
Julbocksleken. Af KAFAEL HERTZBERG. Med
musik. Illustrerad af ELSA MAARTMAN,
Gossen som icke kunde ljuga. Saga af HELENA
NYBLOM. (Prisbelönt.) Med 5 teckningar
af EDVARD FORSSTRÖM.
Huru Kalle tänkte blifva rik. Skämtteckningar
af C. E. TÖRNER. Text af densamme.
»Vill herrskapet köpa juläpplen?» Helsidestafla
af professor A. MALMSTRÖM. Med verser
af JOHAN NORDLING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
