Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 2
och sammansättning bestämmes på
grundvalen af en vid något statens
landtbruksinstitut upprättad utfodringstabell för
mjölkkor, och att bestämmandet häraf ej som
hittills öfverlämnas åt godtycket?
4) Önskar kåren, att leveransen af
foderpartiet sker på i lag bestämd tid?
5) Önskar kåren, att i den händelse
kofodret framdeles som hittills i vissa fall
löses med penningar efter markegångspris,
spannmål fortfarande skall ligga till grund
för beräkningen, eller att beloppet
bestämmes efter värdet å de i frågan 3 nämda
foderpartier och efter medelmarkegångspris
i stället för efter årspris, samt att i detta
fall en i lag på förhand bestämd
betesersättning lämnas?
Denna sista fråga vilja vi särskildt betona,
enär den anvisar ett i viss mån nytt sätt för
frågans lösning. Kan icke frågan lösas på
sätt i motion vid årets riksdag föreslagits,
torde lämpligast vara, att kåren enade sig
omkring detta sätt. Såsom i bifogade utdrag
ur kretsmötesprotokollet antydes, motsvara
icke spannmåls- och foderpriserna hvarandra,
och därför är icke spannmålspris någon
rättvis grund för kofodrets beräkning i
penningar. Från hvilken synpunkt man än ser saken,
finner man, att nuvarande lösesumma
knappast utgör halft kofoder.
Enär den stora orättvisa, som genom
nuvarande beräkningsgrund sker lärarekåren,
behöfver blifva undanröjd, och de många
obehag och misshälligheter lärare och
skoldistriktet emellan, som nuvarande sättet för
kofodrets utgående in natura medför, kräfva
reform, och på det att lärarekåren må komma
i tillfälle att yttra sig om reformens riktning
och möjligen ena sig om ett bestämdt
förslag, torde frågans utsändande till kretsarna
vara önskvärdt och berättigadt.
Vi föreställa oss, att tanken om utbytande
af den i folkskolestadgan upptagna
sades-mängd mot ett bestämdt parti hö-, halm- och
kraftfoder skall i hög grad framkalla och
verkligen tarfva diskussion.
Centralstyrelsen ansåg, att motionen
innehölle flera beaktansvärda synpunkter, främst
den att, då folkskolläraren genom lag
tillförsäkrats kofoder och endast undantagsvis
ersättning, det ej kunde vara med rättvisa
öfverensstämmande, att flertalet lärare måste,
därest de ej ville tillgripa lagens hjälp,
åtnöja sig med en ersättning, som icke på
långt när motsvarade kofodrets verkliga
värde. Om ersättningen beräknades, på sätt
i motionen föreslås, efter en viss mängd hö
och halm och ej såsom nu efter en viss
mängd spannmål, skulle detta gifvet vara
mera rättvist.
Utvecklingen ginge emellertid i den
riktningen, att alla dylika naturaprestationer
afskaffades för tjänstemän. Det torde blott vara
en tidsfråga, när kofodret vore försvunnet och
ersatt med penningar. Huru denna reform
skulle lösas, det torde lärarekåren
lämpligast öfverlämna åt statsmakterna.
Lärarekåren hade alla skäl att ställa sig utanför
den mellan riksdagens båda kamrar
upp-ståndna konflikten angående denna fråga.
Skulle emellertid icke kofodret under den
närmaste tiden utbytas mot penningar, vore
skäl att söka få till stånd en lösning i den
riktning, som angifves i motionen. Dock
borde under alla omständigheter ärendet ej
upptagas, förrän lönefrågan blifvit löst.
Centralstyrelsen beslöt alltså, att
motionen göres hvilande, till dess frågan om
ett andra ålderstillägg vunnit sin lösning.
En sång- eller musikkommitté inom föreningen.
Hr N. E. Anjou i Strömsbro har i detta
ämne under förra månaden inkommit med
en längre motion. I mycket starkt
sammandragen form är den af hufvudsakligen
följande innehåll:
Sången har alltid varit ansedd såsom ett
ypperligt bildningsmedel. S. A. F., som är
en storartad sammanslutning af tusenden_,
hvilka upptagit kampen för folkbildningens
sak, har därför rned rätta uppå sitt program
satt såsom ett af sitt förnämsta mål »att
arbeta för folkbildningens höjande». Då faller
det ock af sig själft, att S. A. F. såsom sådan
måste låta sig angeläget vara att räkna äfven
med just denna^ f aktör, sången, som spelar en
så viktig roll i folkbildningsarbetet.
Huru är nu tillståndet i S. A. F.?
Ljuspunkter finnas. Men det intresse och den
kärlek, hvarmed sången i sin helhet är värd
att omfattas, och som nog finnas hos en sfor
del af föreningens medlemmar såsom enskilda,
synes mig icke i samma mån besjäla
föreningen såsom ett organiskt helt. Därför
kominer heller icke sången till heders, såsom den
skulle, vid våra större eller mindre skolmöten.
Ja, det är icke en allmän regel, att ens den
enkla men därför icke mindre effektiva
unisona sången därvid förekommer.
Men gäller detta den unisona sången, så
mycket mera då stämsången särskildt. Den
senare torde därför äfven mera beh j ärtas just
med hänsyn till de förutsättningar, som
härvidlag finnas i en väl organiserad förening
med öfver 5,000 lärare och lärarinnor, hvilka
äga erforderlig underbyggnad att odla
stämsång. Därigenom skulle våra större eller
mindre möten få mera lyftning; möjligen
gifva väckelse till en så storartad och populär
folkrörelse, som i Finland tagit sig uttryck i
de sång- och musikfester, som stundom där
förekomma; befruktande inverka på själfva
sångundervisningen i våra skolor; verka
fostrande på föreningsmedlemmarna själfva
genom de kraf på »enhet och god anda’», som
en dylik verksamhet i den utsträckning
motionären tänkt sig skulle förutsätta o. s. v.,
hvarigenom ett allmännare intresse för sången
sålunda skulle blifva ej >blot till lyst» utan
blifva af betydelse för folkbildningsarbetet.
För realiserandet af idén behöfves icke
några vidlyftiga tillställningar, ty själfva den
yttre apparaten är förut färdigkonstruerad i
S. A. F. Det behöfdes blott en komplettering.
Motionären har därför tänkt sig, att en
s. k. sång- eller musikkommitté skulle
tillsättas. Denna skulle blifva den ledande och
drifvande kraften i hithörande frågor men för
häfdandet af enhetens princip i alla fall
sortera under centralstyrelsen och således
egentligen vara ett förberedande utskott, som skulle
inkomma med förslag och betänkanden, arbeta
för gemensam sånglitteratur o. s. v.
Kommittén borde bestå af minst tre
ledamöter, representerande Norrland, Svealand
och Götaland. Val i sammanhang med
styrelseval. För hvarje län skulle vidare af länet
själft utses en ledare eller dirigent för den
eventuella länskören.
Slutligen skulle hvarje krets utse sin
ledare eller dirigent för sin särskilda lilla kör.
I sammanhang med anmälan till
centralstyrelsen angående kretsens medlemmar skulle
uppgift lämnas å sångkörens medlemmar,
hvilka sedan på lämpligt sätt skulle utmärkas i
medlemsförteckningen.
Motionären framställer till sist följande
yrkanden :
1) alt centralstyrelsen ville inhämta
kretsarnas mening, huruvida dels sång mer än
hittills borde idkas och en sångkör bildas
inom föreningen, samt dels huruvida i nämda
syfte en sång- eller musikkommitté borde
tillsättas;
2) att centralstyrelsen med möjliga första
ville gå i författning härom, på det att i bästa
fall saken kunde ordnas till nästa svenska
folkskolläraremöte; samt
3) att centralstyrelsen ef ter kretsarnas
hörande ville eventuellt vidtaga den
komplettering af stadgarna, hvartill omständigheterna
med särskild hänsyn till en sångkommitté
möjligen kunde föranleda.
Ehuru ärendet inkommit efter
motionstidens utgång, tog centralstyrelsen frågan
under behandling vid sitt årsmöte.
Syftet med motionen ansågs särdeles
be-aktansvärdt. Mot det något invecklade sätt,
hvarpå motionären tänkt sig saken löst,
gjordes emellertid flera invändningar.
Centralstyrelsen beslöt att hänskjuta
ärendet till det ifrågasatta ombudsmötet, och
skulle motionären anmodas inleda
diskussionen i ämnet. (Forts.)
Om undervisningen i botanik.
En erinran vid uppgörandet af
vårterminens läsordning.
Det klagas ofta öfver att yid
naturkunnighet sundervisningen i folkskolan växtläran
erbjuder svårigheter, hvilka göra resultatet
af denna undervisning otillfredställande. Man
följer dock noga läroboken - där man
anser detta vara en förtjänst - eller följer
man den icke alls, man förevisar flitigt
planscher, pressade växter, frukter och frön
ur tillgängliga naturaliesamlingar m. m.,
men oaktadt allt detta lyckas man icke hos
lärjungarna väcka det intresse man önskade.
Hvad är anledningen härtill’?
Sannolikt kan den till en del förklaras
däraf, att man alldeles för litet sysselsätter
sig med den lefvande naturen. Och detta
åter -beror hufvudsakligast därpå, att man
genomgår större delen af växtläran den tid,
då örtartade växter icke stå att få och då
växtvärlden i sin helhet hvilar.
En anordning, hvarigenom mycket skulle
vinnas, vore, att man under första hälften
af vårterminen icke läste något af den
föreskrifna kursen i naturkunnighet utan i
stället gåfve något annat läroämne, t. ex.
geografi, så många timmar, att kursen i detta
vore afslutad, då undervisningen i botanik
började. Man komme då att få studera
växterna under » gräsmånaden »,
»blomster-månaden» och »sommarmånaden», en tid,
då lefvande material alltid stode till buds.
Helt säkert skulle vederbörande icke ha
något att invända mot en sådan fördelning af
den åt geografi och naturkunnighet anslagna
tiden, helst som man därvid tillämpade
följande i »Normalplanen» gifna anvisning:
Undervisningen i naturkunnighet och geografi
kan med fördel så anordnas, att under viss
del af läsåret eller terminen blott endera
ämnet läses på den för båda anslagna
undervisningstiden.
Litteratur.
Den svenska odlingens stormän. Lef-
nadsteckningar för skola och hem af fil. d:r
Ellen Fries. L Olof Rudbeck den äldre,
Urban Hjärne och Jesper Svedberg. Sthm,
P. A. Norstedt & söner. Pris l kr. -
Med detta arbete har författarinnan
lyckats gifva en enkel och fängslande bild af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
