Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 44
erhållit en kännedom om barnen, som jag
annars behöft en ganska ansenlig tid att
förvärfva. Först och främst fick jag veta,
hvilka sona voro kroppsligen starka och
hvilka som voro svagare. Somliga hade
aldrig lidit af någon sjukdom, andra hade
haft hvarjehanda sjukdomar och åkommor:
nervfeber, skarlakansfeber, mässling,
skrofulos, ögonsjukdomar m. m., af hvilka i
åtskilliga fall menliga följder fortfarande
stodo kvar. Härutinnan hade jag alltså
en god fingervisning för hvad hvar och en
kunde tåla af arbete. Rörande barnens
känslo- och viljelif fick jag veta om en,
att han var af en dyster natur, om en
annan, att han var gladlynt; en var ömsint
mot människor och djur, en annan
skygga-de icke tillbaka för att rycka ben och vingar
af flugor, skjuta fåglar och dylikt; en var
häftig och råkade lätt i vrede samt kifvade
ofta med sina syskon och lekkamrater, en
annan var mera blid till lynnet, foglig och
efterlåten; en var afundsam, en annan icke;
en lydde villigt både sin far och mor, en
annan var lydig gent emot sin far men
icke mot sin nior, en tredje var mindre
villig att lyda, vare sig befallningen utgick
från den ene eller andre af föräldrarna;
en visade ånger efter förebråelser och straff,
en annan blef stundom trotsig, en tredje
stundom skygg; en var van att tala
sanning, en annan icke o. s. v. Det inses
lätt, att alla dessa upplysningar rörande
barnens individualitet lämnade en högst
värdefull ledning icke blott för
undervisningen utan äfven och framför allt för
den egentliga uppfostran.
Men utom det nu nämda resultatet af
en dylik förbindelse med föräldrarna må i
förbigående nämnas ett annat, som icke
kan nog högt uppskattas. Genom
samarbetet komma föräldrar och lärare att
grundligare lära känna hvarandra. De förra finna
mer än någonsin, hurusom lärarens
allvarliga bemödanden gå ut på att hvarje barn
må behandlas rättfärdigt och
ändamålsenligt, så att dess skolgång må blifva till
verklig välsignelse för dess hela lif; den
senare å sin sida finner i många fall hos
föräldrarna en förståelse och ett
tillmötesgående, som han annars aldrig skulle
kunnat märka. Hos barnen kommer
medvetandet om den lifliga förbindelsen mellan
föräldrar och lärare att öfva ett inflytande,
som sträcker sina välgörande verkningar vida,
t>ch skulle svårigheter någon gång uppstå,
låta de lätt utjämna sig. Denna ökade
samverkan mellan skola och hem blifver
således ett nytt band och ett starkt sådant,
genom hvilket dessa båda knytas allt
fastare vid hvarandra.
Har man sålunda genom de nämda
undersökningarna dels omedelbart af läraren
själf, dels medelbart genom föräldrarna fått
en säker utgångspunkt för tillrättaläggandet
af barnens undervisning och uppfostran, så
är det å andra sidan äfven klart, att man
icke kan stanna härvid. Man kan icke
stanna vid en början. Skall det lyckas
oss att omsider erhålla en på ett
tillräckligt antal fakta grundad barnpsykologi, måste
vi tydligen med våra iakttagelser följa
barnen hela skolan igenom. Detta har nian
ock försökt på flera ställen i Tyskland, till
och med i skolor, där barnen under sin
skoltid flera gånger byta om lärare. Man
har infört s. k. individualitetsböcker’, i
hvilka man under hela skoltiden gör
anteckningar rörande hvarje barn. Alla dessa
anteckningar inordnas under följande fyra
huf-vudrubriker:
1) Kroppslig beskaffenhet;
2) Inflytelser, som äga rum utom skolan,
särskildt från hemmet;
3) Intellektuell begåfning och framsteg i
undervisningsämnena;
4) Individuella känslo- och viljeyttringar
i och utom skolan.
Jag skulle önskat att kunna något
närmare redogöra för hvad som upptages
under dessa fyra rubriker, äfvensom för det
sätt, på hvilket man somligstädes,
exempelvis i Altenburg, underlättat förandet af dessa
individualitetsböcker, men utrymmet
medgifver det icke. Den härför intresserade
får jag därför hänvisa till det ofvan nämda
arbetet af Hartmann, som snart utkommer
på svenska.
Genom nu nämda åtgärder har man
alltså vid konfirmationsåldern fått fram en
ganska god bild af hvarje barns fysiska och
psykiska lifsutveckling under barndomsåren.
Härmed äro i största korthet några
antydningar gifna om det system, som
mestadels i Tyskland blifvit användt för de
barnpsykologiska studierna. J. Franzén.
Några Finspånpminnen,
I fager sommartid för länge, länge sedan
gjorde undertecknad sin första bekantskap
med Finspångs skolor. Likt fyrbåken,
synlig långt i fjärran, låg å solbelyst ekkulle
den palatslika byggnad, i hvilken nämda
skolor inrymdes. Aldrig skall jag förgäta
det intryck, jag vid inträdet erhöll.
Allting blänkte. Stolar, bord, bänkar, fönster,
ja, själfva golfvet blänkte. Också var det
bonadt. Icke en papperslapp syntes å
golfvet, icke en fläck å dörrar och fönster, ja,
jag hade så när sagt knappast ett dammkorn.
Och dock voro här omkring 200 barn
samlade. Vid ankomsten till skolan på
morgonen påtogo barnen nämligen tygskor, som
skolan bestod, och genom denna åtgärd
tvingades landsvägsdammet att hälla sig på
behörigt afstånd från skolsalarna.
Hvisselpipan ljöd, lektionstimmen var slut.
Ögonblickligen och samtidigt öppnades sju
dörrar, och barnen med sina lärare och
lärarinnor marscherade ut i »stora salen», en
mycket rymlig gymnastik- och bönsal, som
sträckte sig genom husets båda våningar.
Här voro barnen genast i gång med
munter lek. Efter 5 minuter ljöd åter h
visselpipan, och liksom genom ett trollslag var
sorlet tystnad t och den böljande
barnmassan omformad till sju snörräta led, som
under lärarnes ledning åter styrde kosan
till klassrummen. Inom mindre än en
minut var arbetet i full gång.
Jag betogs af bäfvan. Jag skulle ju
göra mina lärospån här, men hur skulle
jag kunna passa inom en organisation, där
allt syntes så fullkomligt?
Hvar är kraften, som utan att märkas
leder det hela? frågade jag mig ovillkorligen.
Jo, där framträder en kämpagestalt,
högrest, grånad, vördnadsbjudande. Det är
föreståndaren för Finspångs folkskolor
Anders Berg.
Han var »re’n gammal då», men stegen
voro spänstiga, ungdomlig eld glödde i hans
blick, och hans drag förklarades af en
reflex från den ungdomsvärld, med hvilken
hans lifsuppgift sammanföll. Man värmdes
af hans närvaro, som skänkte trygghet, och
man kände, att under hans ledning skulle
man kunna våga börja arbetet här. Han
ägde ock en underlig förmåga att mana
fram ansatser och utveckla möjligheter hos
de personer, han fick hand om, och den
korta tid, jag fick arbeta under hans
ledning, betraktar jag som en värdefull
prof-årskurs, som satt märke på hela min
följande verksamhet.
Lugnt, jämt, utan störande rubbningar
och afbrott fortgick skolarbetet, man vore
färdig att säga som ett omsorgsfullt
uppdraget urverk, inom hvilket den ena
kuggen var väl afpassad efter den andra. På
slaget 7,30 på morgonen hissades flaggan å
skolhuset, signalen till att skolans dörrar
stodo öppna för lärjungarne. Då måste
ock läraren befinna" sig i klassrummet, ty
det hörde till Bergs principer, att denne
städse skulle öfvervaka lärjungarne. Kl.
8 började själfva arbetet och fortgick till
kl. l, då med den sista skarans aftagande
flaggan åter nedtogs.
Den förste å platsen på morgonen
liksom den siste på middagen var Berg.
Under den tid - l1/^ år - jag tjänstgjorde
vid Finspångs skolor, uteblef han ej en
enda timme, och detta fastän han ej hade
undervisningsskyldighet. Han hade så
sammanväxt med skolan, att han blott inom
hennes väggar fann sig i sitt rätta element.
Bäst vi sutto i vårt arbete, öppnades
dörren tyst och försiktigt, och föreståndaren
trädde in, fryntlig, glad och faderlig, utan
att vare sig lärare eller barn läto sig
störas däraf. Det var ju så vanligt; han
kom ju dagligen, och solsken förde han
med sig in. Barnens ögon strålade, när
han hade något att berätta om andra tider,
orter eller seder, och lärarne voro tacksamma
för de råd och fingervisningar, som den
insiktsfulle veteranen efter lektionen hade
att gifva.
Skolan, sådan den befann sig, var en
frukt af Bergs verksamhet. Lifvet
därinom jämte dettas yttre infattning
präglades af hans kraftfulla personlighet. Alla
anordningar vittnade om pedagogens insikt,
om hans blick för småsakernas betydelse
inom uppfostran. Den ofvan påpekade
mönstergilla ordningen och punktligheten måste
på mottagliga barnasinnen hafva gjort
intryck, som blifvit de unga ett godt värn i
lifvets frestelser. Vanor, inplantade i
barndomen, följa ju oss gärna genom lifvet
Till intensivt arbete fostrades de unga.
Utan afbrott, utan lof dagar vare sig af en
eller annan anledning fortgick arbetet hela
terminen. Hände det därför någon enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
