Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 44
SVENSK LÄRARETIDNING.
623
dessa undervisningen skall byggas. Ar 1879
föreslog Lange en sådan undersökning med
500 stadsbarn och 300 barn i landsbygdens
skolor. Resultatet blef analogt med hvad
man fått fram i Berlin. Som exempel kan
nämnas, att icke ens fjärdedelen af
stadsbarnen hade sett solen gå ned, endast
hälften hade sett en damm; flickorna hade i
allmänhet sett och hört mindre än gossarne.
Den, som har äran af att hafva satt fart
uti detta slag af undersökningar, är dock
d:r Berthold Hartmann, mångårig
skoldirektör i staden Annaberg i Erzgebirge.
Hartmann uppställde sammanlagdt 100 från
flera synpunkter valda frågor rörande
föremål och företeelser inom naturens och
män-niskolifvets områden, af hvilka såsom
exempel må anföras en betande fårhjord, en
simmande gås, en höna med sina kycklingar;
en björk i skogen, ett blommande
körsbärsträd; en sandgrop; åska, dimma, regnbåge;
årstiderna, veckacs dagar; väderstrecken,
stadens kyrka och torg, ett sädesfält, en äng,
en dal; trädgårdsarbete, resa på järnväg;
bön och sång, gudstjänst, barndop, bröllop.
Vi se således här ett sätt för
undersökningar, som hvilken lärare och lärarinna
som helst bör kunna tillägna sig.
Nu kan det visserligen invändas: ja, men
hvad kan det väl betyda, om ett barn icke
har kännedom om t. ex. en höna med sina
kycklingar, ett sädesfält eller dylikt? Jo, det
betyder säkerligen ganska mycket. Villigt
medgifves visserligen, att frånvaron af
kunskaper just om hönan eller sädesfältet icke
är en så stor brist i och för sig. I alla
händelser är det dock en lucka i barnets
föreställningskrets, som kan bero på att
barnet saknat tillfälle att se dessa ting.
Men nu kan det också hända, att barnet
hundratals gånger haft under sina ögon de
nämda föremålen och likväl saknar
föreställning om dessa ting. I detta fall
ådagalägger den nämda bristen slösinthet eller
likgiltighet hos barnet, kanske ock hos
föräldrarna, och detta betyder något för den
kommande undervisningen. På samma
gång-söm de föremål och företeelser, hvilka
frågorna gälla, äro mycket vanliga, äro de
nämligen äfven valda ined särskild hänsyn
till det material, som den första
undervisningen i skolan har att bearbeta.
Under åren 1880-1884 undersöktes i
Annaberg sammanlagdt 1,312 barn, då de
vid 6 ä 7 års ålder började sin skolgång.*
Nu må ined skäl spörjas: hvilken nytta
hafva dessa undersökningar medfört?
1. Man har fått veta, öfver hvilka af
dessa 100 föreställningar hvarje enskildt barn
förfogar, och sålunda har man ett värdefullt
grundlag för bestämmandet af hvarje barns
intellektuella ståndpunkt och förmåga. Ja,
i de flesta fall kan man redan häraf sluta
sig till barnets framtida utveckling.
Hartmann har följt de nämda barnen genom
^För dessa undersökningar utgaf Hartmann
1885 en redogörelse under titeln: »Die
Ana-lyse des kindlichen Gedankenkretses als
na-turgemässe Grundlage des ersten
Schulunter-richts». Detta arbete, af hvilket tredje
upplagan utkommit för icke så länge sedan,
kommer inom kort att genom S. A. F:s
litteraturkommitté utgifvas på svenska språket.
hela skolan och funnit en tydlig parallellism
mellan deras föreställningskrets vid inträdet
och deras senare utveckling. Han anför som
exempel tre barn, hvilka af de 100
föreställningarna ägde respektive 75, 41 och 12,
som voro användbara för skolan, och hos
hvilka den nämda parallellismen är
påtaglig. Den, som mötte med 75
föreställningar, höll sig genom hela skolan bland de
främsta; den som mötte med 41, blef
medelmåttig, och den, som ägde endast 12,
stannade bland de sämre.
»För den lärare», säger Hartmann, »för
hvilken pedagogiken är något mer än en
receptsamling för allehanda enskilda fall,
torde just denna användning af analysen
hafva ett stort intresse. Ty här erhåller
psykologien ett påtagligt värde. Genom ett
förfarande, som icke kan nekas vara exakt,
uppsökas de hos lärjungen själf befintliga
förutsättningarna för hans senare andliga
utveckling; af sorgfälligt förda anteckningar
finner man sedermera, huru lärjungen i
verkligheten har utvecklat sig; så jämför man
och finner härvid värdefulla paralleller. Och
när detta inträffar i ett större antal fall,
skulle man icke då vara berättigad att
redan af analysen sluta till hvad man kan
vänta af lärjungen? Och skulle icke detta
hafva det hälsosammaste inflytande på vårt
sätt att behandla den ifrågavarande
lärjungen?»
2. Men undersökningarna ådagalägga
också, hvilka föreställningar äro till finnandes
hos flertalet barn, och hvilka flertalet
saknar. Och detta resultat är uppenbarligen
af stort värde, då det gäller att bestämnia
läroplanen för en klass, såvida man
nämligen vill bygga på den grund, som verkligen
finnes, och icke i luften. Den tabell, som
uppställts på grund af Annabergeranalysen,
är i detta afseende högst lärorik. Det
befanns t. ex., att biet var kändt af endast
9 % af barnen, björken af 3 %, en
sandgrop af 7 %, veckans dagar af 11 %,
årstiderna af 8 %, väderstrecken af 1/2 %
o, s. v. Särskildt anmärkningsvärdt är det
faktum, sorn äfven genom dessa
undersökningar blifvit konstateradt, att barnen i
allmänhet voro vid inträdet i skolan ganska
fattiga på användbara föreställningar.
Medeltalet af sådana var nämligen icke mer
än 31,9 af i 00. Med anledning af dessa
undersökningar har Hartmann nu gjort upp
| en läroplan för de två första skolåren, som
| är mycket olika den förutvarande, men som
helt ansluter sig till det resultat, som
undersökningarna lämnat.
Undersökningar, liknande Hartmanns i
Annaberg, hafva sedermera företagits på
många håll såväl i Tyskland som i andra
länder, somligstädes i ganska stor
utsträckning, och öfverallt, där man försökt sig på
dylika undersökningar, har man varit
synnerligen belåten med resultaten.
Emellertid huru väl man äri varit tillfreds såväl
med metoden som resultaten, har man dock
snart insett otillräckligheten af detta slags
undersökningar, enär de icke taga hänsyn
till barnens känslo- och viljelif, icke heller
till deras kroppskonstitution och kroppsliga
utveckling.
Är barnet gladlynt eller dystert,
medlidsamt eller grymt, ihärdigt eller flyktigt?
På dessa och dylika frågor lämna de
’nämda undersökningarna intet svar. Och dock
kan det icke nekas, att kännedomen om
barnets känslo- och viljelif är lika viktigt
för danande af barnets karaktär som
kännedomen om föreställningslifvet är för
undervisningen. Och numera vet hvar och
en i huru hög grad själslifvet är beroende
af det kroppsliga. Huru ofta blir icke ett
barn för sina karaktärsfel misskändt,
emedan vederbörande uppfostrare icke har en
aning om barnets kroppsliga brister!
Skall man vid barnets inträde i skolan
kunna bilda sig en föreställning om barnets
individualitet, måste alltså analysen af
föreställningssfären kompletteras med en analys
af känslo- och viljelifvet samt med
undersökningar rörande det kroppsliga tillståndet.
Genom en uppsats i professor Reins
pedagogiska tidskrift »Aus dem pädagogischen
Universitätsseminar zu Jena 1894» fäste
Konrad Schubert, en lärare vid seminariet
i Jena, där man många år sysselsatt sig
med undersökningar liknande Hartmanns,
uppmärksamhet pä nödvändigheten af en
sådan komplettering.
Men huru skulle en sådan komplettering
kunna ske? Att fråga barnet själft, om
det är t. ex. argsint eller afundsamt, kunde
uppenbarligen icke duga. Schubert föreslog,
att man skulle vända sig till föräldrarna.
Han gjorde själf ett försök, samlade
föräldrarna till ett möte, underrättade dem om
sin afsikt och klargjorde för dem sakens
stora innebörd. Sålunda fick han dem lätt
att besvara en del frågor rörande barnens
kropps- och själslif. Sättet befanns godt,
och man har sedan tagit upp detsamma på
många andra håll.
Själf gjorde jag vid förra höstterminens
början, då jag mottog en ny första klass,
ett försök med dylika s. k. föräldrafrågor.
Jag lät trycka ett tillräckligt antal
blanketter, innehållande efter Schuberts och
Hartmanns mönster uppställda frågor med
öppen plats for ifyllande af svar,
sammankallade barnens föräldrar, talade med dem
om ändamålet med de undersökningar, som
jag ville göra, och genomgick hela
frågeformuläret, på det att hvar och en skulle
få klart för sig betydelsen af att hvarje
fråga sanningsenligt besvarades. Föräldrar-’
na ådagalade ett lifligt intresse för saken.
Efter några få dagar hade jag frågorna
åter, vederbörligen besvarade.
Allt berodde nu på om svaren voro
afgifna i öfverensstämmelse med verkligheten,
och jag måste bekänna, att jag till en
början var ganska skeptisk i denna punkt.
Det kunde ju dock vara ganska frestande
för en far eller mor att vid ett sådant
tillfälle dölja sin sons fel och öfverdrifva
hans förtjänster. Till föräldrarnas heder
måste dock sägas, att jag under den sedan
dess gångna tiden icke funnit någon enda
uppgift falsk.
Jag hade sålunda inom kort erhållit en
mängd upplysningar, som voro af högt
värde. Genom dem hade jag med ett slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
