Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
740
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 51
hågkomster. Tanken flyger hän till Nääs
ståtliga slottsbyggnad där uppe på höjden
vid den fagra Säfvelångens strand, omgifven
af lummiga alléer, parker och trädgårdar.
Huru många högtidsstunder har icke den
enkle anspråkslöse ägaren här beredt
tusentals kursdeltagare l Med oskrymtad
gästfrihet har han för dem Öppnat slottets salar
och på allt sätt sökt bereda dem glädje och
trefnad. Därför kände sig också hvar och
en hemmastadd och väl till mods hos
honom, huru ovan omgifningen än var för de
fleste af dem. Man kände, att den gästfrie
värden var en varmhjärtad vän, som ville
en väl. Och då man efter afslutad kurs
lämnade Nääs, medförde man i kär hågkomst
bilden af denne man, som oegennyttigt
verkat och fortfarande verkar i det godas tjänst
för det godas egen skull.
Därför bringas honom också nu, då han
lyckligt fyllt det åttonde tiotalet af sina
lefnadsår, från stad och bygd en hälsning
med tack för allt det goda han verkat och
med tillönskan om frid oeh rö öfver hans
ålders höst.
FÖR DAGEN.
Den tillämnade
skolrevolutio’nen.
Nu bör det slås ett stort slag ...
Göteborgs Aftonblad.
1.
Under förra veckan utskickades till
riksdagens medlemmar ett häfte med
följ ande respekt-ingifvande titel: »De stora
reformfrågorna på 15-maj-programmet.
III. Några bref om det allmänna
skolväsendet i Sverige. Uppsatser i
Göteborgs Aftonblad af Junius». Ofvanför allt
detta står med röda och »svenska»
bok-stafstyper: »1898 års riksdags män
vördsamt tillägnade.»
15-maj-programmet?
De läsare, hvilka icke äro dess mer
hemmastadda i vår nyaste politiska
historia, torde vi behöfva erinra om det
hemlighetsfulla upprop »till Sveriges
unions-, skydds- och reformvänliga valmän»,
som utfärdades vid slutet af 1896 års
riksdag och som korteligen omnämdes i
n:r 21 af Svensk Läraretidning för nämda
år. Det sades till en början stamma från en
riksdagsgrupp, som räknade ända till
40 medlemmar, men sedermera påstods,
att talet 40 råkat få en nolla för
mycket, och att hela programmet närmast
vore att betrakta såsom en mystifikation
från en tidningsredaktör i Göteborg. Den
punkt af uppropet, som rörde
skolväsendet, hade följande lydelse:
De allmänna läroverken reformeras och
ombildas sålunda, att den medborgerliga
bildningens och den nationella undervisningens
kraf i första rummet tillgodoses, samt så, att
andlig öfveransträngning och oväsentligt
formväsen aflägsnas från de af staten
bekostade skolorna. De högre läroverkens antal
begränsas efter statskassans tillgångar och
statsändamålets verkliga fordringar.
Folkskolans verksamhet höjes genom en
bättre och mera praktisk undervisning på
den allmänna folkbildningens breda grund.
Det är alltså af detta välljudande
program, som ströskriften i fråga skall vara
en närmare utveckling, afsedd att tjäna
riksdagsmännen till upplysning.
Och icke blott riksdagsmännen.
Nyligen har nämligen öfverstyrelsen för det
s. k. agrarförbundet till öfverläggning
inom samtliga agrarföreningar i de skilda
orterna utsändt frågan om huruvida den
undervisning, som nu meddelas i våra
folkskolor, är tillfredsställande.
Samtidigt med denna fråga hafva
agrarföreningarna fått sig tillsänd den af
Göteborgs Aftonblad utgifna skriften, tydligen
för att vederbörande inledare däruti
måtte hafva en kunskapskälla och en
ledtråd.
Det torde sålunda näppeligen vara
tvifvel underkastadt; att de i fråga
varande Junius-brefven äro ett uttryck för
hvad många af agrarrörelsens ledande
män i förevarande stycke tänka och
önska. I denna egenskap kunna de ock
göra anspråk på en uppmärksamhet,
som de i och för sig äro långt ifrån att
förtjäna.
I själfva grundtexten,
»15-maj-programmet», har - såsom man af citatet
finner - första och största rummet blifvit
ägnadt åt de allmänna läroverken och
deras reform. \
De allmänna läroverken, heter det där,
böra dels till sitt antal begränsas, dels
till sin beskaffenhet reformeras och
ombildas; Öfveransträngningen och
formväsendet böra aflägsnas, och målet bör
sättas i bibringandet af medborgerlig,
nationell bildning.
Då man erinrar sig detta, är det med
öfverraskning man finner, att allmänna
läroverkens reform blifvit i den nu
utkomna och till agrarföreningarna sända
utvecklingen på ett ganska styfmoderligt
sätt behandlad. Frågan härom är
nämligen hänvisad till »andra serien» af
Junius-brefven och får nöja sig med
ungefär en tredjedel af utrymmet, hvartill
kommer, att framställningen däraf, all
sin ordrikedom till trots, är i hög grad
ofullständig och oklar.
Så t. ex. förekommer i denna
utveckling af »15-maj-programmet» icke ett
ord om den uti nämda program fordrade
begränsningen af de högre läroverkens
antal. Man får icke ens närmelsevis
veta, huru många högre läroverk, som
programförfattaren anser motsvara
»statskassans tillgångar och statsändamålets
verkliga fordringar», än mindre erhåller
man någon antydan om hvilka orter,
som enligt hans åsikt möjligen skulle
kunna undvara sina nuvarande högre
läroverk, ja de högre läroverkens
särmärke, gymnasialklasserna, finnas i boken
icke ens omtalade. Detta är så mycket
mera förvånande, som den stora
tvistefrågan med afseende på
läroverksreformen alltid varit denna: skall undervis-
ningen i de lägre klasserna afse endast
grundläggande lärd bildning eller endast
allmänt medborgerlig bildning eller skall
den i vissa läroverk afse endast den
förra och i andra endast den senare?
Detta organisatoriska grundspörsmål
har Junius trott sig kunna kringgå
genom dimmiga och tvetydiga talesätt.
Hvad som kräfves är, säger han, »ett
oberoende mellanskoleväsen, hvars mål
ej är studentexamen utan blott att bilda
hyggligt och hyfsadt folk för allehanda
borgerliga uppgifter i samhället», »en
oberoende mellanskola, i hvilken ingen
särskild hänsyn tages till de akademiska
studier, som ett obetydligt mindretal af
lärjungarne till äfventyrs kunna komma
att bedrifva». Att döma af dessa
uttryck tyckes författaren icke vilja veta
af några läroverk, hvilkas lägre klasser
sökte meddela grundläggande »lärd»
bildning, utan den allmänt medborgerliga
bildningen synes skola utgöra grundvalen
för gymnasialstudierna, liksom dessa i sin
ordning utgöra grundvalen för
universitetsstudierna. Men om detta är
författarens mening, hvarför har han då icke
vågat sjunga rent ut därmed?
Af vissa andra yttranden vill det åter
synas, som om författaren icke själf
riktigt visste, huru hans »medelskola»
eller »mellanskola» egentligen borde
förhålla sig till gymnasialklasserna och
deras underlag. Han håller nämligen styft
på och inpräglar ofta, att hans skola är
afsedd enkom för medelklassen.
Skrif lagar och författningar hur du
behagar - säger han - du skall dock i våra
samhällen upptäcka minst tre tydliga
klass-grupperingar, mellan hvilka sällan något
connubium eller commercium* förekommer.
I Sverige hafva vi gudskelof ännu en
medel-klass, som i det stora hela är
samhällsutvecklingens ledande element. Det gäller att tillse,
att denna medelklass å ena sidan erhåller
den bildning, som kan tjäna till förutsättning
för ett rätt bedömande af tidens företeelser,
men å andra sidan ej hänvisas på de lärda
studierna såsom en nödvändig konsekvens
af en blott förberedande bildning. Det gäller
korteligen att bilda förståndigt folk men ej
lärdt folk. Och med allt detta gäller att
tillse, att man också bildar fosterländskt
svenskt folk.
Att denna anstalt för bildande af
»förståndigt» och »fosterländskt svenskt folk»
icke är för det svenska »folkets» barn,
förstår man väl. Men vill författaren
hafva sin skola för ’medelklassen besökt
också af öfverklassen, och vill han
sålunda göra äfven denna delaktig af hvad
han kallar »den medelklassiga
medborgerligheten»? Härom lämnar han oss i
okunnighet.
Gång på gång upprepar författaren,
att frågan om åstadkommandet af en
* Läs: någon förbindelse genom giftermål
eller i handel och vandel. - Till författarens
egendomligheter hör, att han visserligen
snobbar med den mest »yfverborna» svenskhet
men tillika äfven med ett språk, som är till
den grad späckadt af onödiga främmande ord,
att det närmast liknar ett grant utklutadt
lapptäcke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
