Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 51
SVENSK LÄEAIIETIDNING.
741
dylik mellanskola för bibringande af
allmänt medborgerlig bildning är en ny
fråga.
Hvad honom personligen vidkommer
kan ju påståendet vara riktigt. Men för
hvar och en, som med någorlunda öppen
blick betraktat den svenska
läroverksorganisationens historiska utveckling, bör
det vara väl bekant, att nämda fråga
går åtminstone ett par mansåldrar
tillbaka i tiden, och alt snart sagdt allt
hvad författaren däri haft att andraga
blifvit sagdt mångfaldiga gånger långt
före honom samt i de flesta fall långt
mera klart och begripligt.
Det enda, som kan sägas vara för hans
mellanskola i någon mån utmärkande,
är det af honom yrkade ämnesurvalet.
Hvad mellanskolans öfversta klass
beträffar, förordar han sålunda ett
fullständigt borttagande af vissa ämnen.
Ur planen kunde - säger han -
uteslutas först kristendomen, helst denna kurs
sammanfaller med eller ligger nära intill
konfirmationsundervisningen. Och därjämte
väl-skri f ningen såsom särskildt ämne, enär det
lärer fordras tillräckligt mycken skrifning
ändå för att öfning härutinnan skall kunna
ernås (?).
Vidare stryker han naturalhistoria och
historia samt »en öfversikt öfver planeten
Tellus».*
Återstår nu - fortsätter han -
modersmålet, de båda främmande språken,
matematik, fysik, teckning och bokhålleri.
Samtliga dessa ämnen äro pedagogiskt
användbara för det föreliggande ändamålet,
emedan de låta sig formas till praktisk
allmännyttig färdighet, hvilket ej kan sägas om
religionslära, naturalhistoria eller historia och
geografi, dessa båda senare ämnen fattade i
hitti Is sedvanlig betydelse.
I fråga om de båda främmande
språken, tyska och engelska,häfdarförfattaren,
att »den naiva föreställningen om något
slags obegränsad (!) talfärdighet -
hvilken föreställning alldeles för mycket
omhuldats af den liberala (!) okunnigheten
- måste lämnas ur räkningen».
Jämte nu angifna gamla studieämnen
förordar han införaildet af följande »nya»:
svenskt språk och svensk litteratur,
svenskt land och folk - detta emedan
allt bör göras »för att gifva
undervisningen i de nya
medbroderlighetsskolor-na (!) ett fosterländskt innehåll».
Men är detta verkligen något så nytt?
frågar sig läsaren. Ja - svarar
författaren - på det sätt nämligen, som jag
fattar det.
Ty märk väl den stora och
genomgripande skillnaden: fäderneslandets geografi
skall af 9- 15-åringarna t hans skola
studeras efter provinskartor och »dess
orts-historia uppmärksammas så mycket som
möjligt» :
Det topografiska och topografiskt historiska
vederbörligen uppmärksammadt, hvilken
utsikt öppnar sig ej här till nationell daning!
Vidare bör - säger han - Sveriges
geografi förbindas med dess statistik, med
kännedomen om »landets administrativa
*. En omskrifning af namnet geografi, fullt
värdig en - John Chronschough.
system», »de viktigaste administrativa
former, i hvilka staten verkar», »någon liten
smula af kameral-förhållanden» (något i stil
med den forna »kameralexamen» och
den nuvarande »länsmansexamen»),
kunskap om »hvilka funktioner, som åligga
en länsstyrelse, ett landsting eller ett
förvaltande verk» och om »domstolsväsendets
organisation», en »schematisk öfversikt
öfver statsdepartementerna och deras olika
förvaltningsprovinser» samt bekan tska p
med »våra försvarskrafters organisation»
o. s. v. Hvad historieundervisningen
beträffar åtnöjer sig författaren med
föl-fande mycket blygsamma reform:
anskaffandet af en »användbar och något så när
fullständig svensk historisk-geografisk
skolatlas».
Komma vi så slutligen till
reformyrkandena i fråga om svenskt språk och
litteratur. Den nuvarande
undervisning-| en i dessa ämnen vid läroverken finner
! Junius särdeles bedröflig.
i
i »Rättstafning», skuffad och hårdragen af
j svenska akademiens ordlistiga eller af alla
| möjliga »nystavares» enfaldiga experimenter,*
! läsning af hvad som helst, onödiga, osarn-
I manhängande och fullkomligt likgiltiga saker,
| sammanförda eller icke sammanförda i en
i »läsebok» - se där hvad lärare och lärjungar
; hafva att dragas med.
| Hvad som enligt författarens mening
| kräfves för att komma ut ur detta elände,
| är dels litteraturläsningens utsträckning
l till »någon samling af svensk historisk
l vältalighet» samt till Afzelii Sagohäfder
i m. m. d., dels och framför allt införan-
j det af ett nytt främmande språk, det is-
l länåska eller fornnorska (af författaren
| kalladt »fornnordiska») uti den kurs,
j som vid 15 - 16 års ålder bör vara ge-
j nomgången af dem, hvilka då skola ut-
j träda i det praktiska lifvet. Det är när-
I mast om denna senare reform, isländskans
j eller fornnorskans införande i den svens-
| ka barnaundervisningen, som författaren
| hänförd utbrister:
i Nu bör det slås ett stort slag för hvad
| som är svenskt i odling och språk. Det bör
| bli den nya kursen, och må vi akta oss att
| slå in på någon annan !
i Hvilket må lända herrar agrarer inom
J och utom riksdagen till efterrättelse, då
i de nu gå att lösa läroverksfrågan.
Vi skulle emellertid mycket bedraga
oss, om icke detta sätt för
läroverksfrågans lösning skulle äfven hos en och
annan af herrar agrarer väcka en smula
förvåning. Så länge författaren håller
sig till /byskolorna, går nämligen såsom
en röd tråd genom hela hans
framställning polemiken mot hvad han kallar »det
ensidiga läserisystemet», »skolmästeriet»
i och »skolherrarne». Men när han
kommer till utvecklingen af sitt positiva
förslag, är allt detta liksom bortblåst, och
* Vi hoppas, att läsaren tillbörligen
uppskattar göteborgsvitsen om »svenska
akademiens ordlistiga experimenter». Märkas bör
dock att författaren själf stafvar: åsikt, insikt,
högviktig, värneplikt, dräkt, jäkta, gärna,
världdär rn. fl. andra »ordlistigheter».
man får svårt att värja sig för det intrycket,
att hr Junius själf måtte vara någon sådan
där »skolherre», ehuru visserligen ej på
folkskolans område, samt att han i grund
och botten är vida mera slaf under
»skolmästeriet» och »det ensidiga
läserisystemet», än de riktningar, mot hvilka
han så m an häftigt svänger sitt stora
svärd. Då han på egen mark skall
uppträda såsom reformator, vet han intet
bättre medel än den gamla vanliga
kvack-salfvarekuren: mera läsning och framför
allt mera främmande språk!
Huru en omhvälfningsmän af detta
slag skall betrakta folkskolan är lätt alt
i förväg ana. Härom några ord i
följande nummer.
På hvarje person af folkmängden
i Sverige utgjorde år 1895 utgifterna för
folkskoleväsendet i medeltal 3 kr. 25 öre
mot 2 kr. 46 öre år 1885. Stockholms
stads invånare buro den drygaste
bördan med kr. 6,28 på hvarje person;
Västerbottens den lättaste med 1,56. För
öfrigt växlade beloppen mellan 4,59 i
Malmöhus och 4,10 i Göteborgs och
Bohus län ända ned till Kalmar 2,19 och
Kronobergs län 1,72 kr.
För hvarje skola
utgjorde utgifterna för byggnader,
skolplatser, inventarier och
undervisningsmateriel år 1895 i medeltal 295 kronor
mot 216 år 1885. Om vi undantaga
Stockholm, där hvarje skolhus hade
medeltalet 55,185 kr., kommer högsta siffran
med 614 kr. på Göteborgs och Bohus
län - naturligtvis på grund af Göteborgs
stora skolhus. I öfriga län växlade
summan från 428 kr. i Västmanlands till
90 kr. i Västerbottens. Näst lägst stod
Kronobergs län med 116 kronor.
Donationerna
till förmån för folkskoleväsendet uppgingo
år 1885 till 3,869,470 och vid 1895 års
slut till inalles 4,823,947 kr., hvilket på
hvarje skoldistrikt å landsbygden utgör
1,520 kr. och i städerna 14,556 eller i
hela riket 2,023 kr. I Stockholms stad
utgöra donationerna icke mindre än 272,416
kr. Af städerna komma närmast
Göteborg med 95,394 kr., Gäfle med 87,500,
Filipstad med 72,157 och Uppsala med
43,103 kronor. Östersund hade blott
206 kr. och Östhammar 550.
Af de olika länen stodo främst
Östergötlands med 471,838 kr., Södermanlands
med 402,040 och Skaraborgs med 288,437.
Lägst Gotlands med 19,336 och
Norrbottens län med 3,297 kronor.
Städernas skuld
för folkskoleväsendet utgjorde vid i895
års slut 6,890,776 kronor, däraf
Stockholm hade 2,796,126 kronor, Malmö
408,709, Gäfle 390,471, Norrköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
