Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 51
SVENSK LÄRAEETIDNING.
745
är ej att tänka. Skall man under den
närmaste tiden komma framåt, så går vägen
genom Svenska akademiens ordlista.
Yrkandena måste därför,, såsom
centralstyrelsen redan 1890 uttalade, samla sig kring en
omarbetning i ljudenlig riktning af denna.
Att utverka en sådan omarbetning bör
i själfva verket vara ganska lätt, tack vare
särskildt det system med dubbelformer, som
utgör ett af ordlistans mest utmärkande
kännetecken. Betraktar man ordlistan
såsom en handledning till omedelbart
skolbruk, måste nämda system naturligtvis
betecknas såsom ett missgrepp; betraktas den
åter såsom ett medel i akademiens hand
att steg för steg genomföra en
stafningsreform, måste det åter erkännas hvila på
en synnerligen lycklig tanke. Genom de
äldre formerna tillgodoses nämligen krafvet
på konservatism, genom de yngre åter
krafvet på framsteg, och den under åren
närmast efter 1889 vunna erfarenheten har till
fullo ådagalagt, att det senare krafvet, hvad
skolan vidkommer, icke behöfver lida
intrång af det förra. Lyckas man blott
förmå Svenska akademien att i en kommande
upplaga af ordlistan upptaga ett lämpligt
och tillräckligen stort urval af nya
ljudenliga former vid sidan af de gamla, så
kan man vara alldeles viss om, att dessa
nya former genast skola vinna herravälde
inom skolan, och att undervisningen i
rätt-stafning alltså skall kunna väsentligt
förenklas.
Af skäl som nyss blifvit antydda kan
ingen vara lifligare intresserad af
stafnings-sättets förenkling än folkskolans lärarekår.
Men äfven hos öfriga skolors lärare samt
hos språkvetenskapsmännen har intresset för
denna reform visat sig så starkt, att en
samverkan för det goda målets vinnande
säkerligen ej skulle vara omöjlig att åstadkomma.
Med stöd af de skäl jag nu i korthet
antydt får jag därför föreslå,
att centralstyrelsen måtte träda i
underhandling med styrelserna för Svenska
läraresällskapet och Svenska
rättstavnings-sällskapet för åstadkommande af ett i
pedagogiskt hänseende tillfredsställande
förslag till omarbetning af Svenska
akademiens ordlista, hvilket förslag sedan
borde af nämda trenne styrelser
gemensamt ingifvas till Svenska akademien.
Stockholm den 2 december 1897.
Fridtjuv Berg.
Om vålden af skolbarnens
tänder.
Vid Södra Västmanlands lärareförenings
möte den 4 dennes höll tandläkaren Fritz
Luttropp ett intressant föredrag om
tändernas vård, särskildt med afseende å skolans
uppgift i detta fall.
Efter en inledande öfversikt af de
härjningar, som tandsjukdomarna anställa och
som bli allt mer hotande för det
uppväxande släktets väl, och särskildt af
tandrötan, redogjorde tal:n för några statistiska
resultat, som undersökning af. skolbarnens
tänder gifvit i olika länder. Så hade i
| Finland utrönts, att de friska käkarnas
| antal ej öfverstege 8-10 procent.
| Vid en undersökning, som tal. själf före-
! tagit i Arboga, hade af folkskolegossarne
16 proc. och af folkskoleflickorna 10 proc.
! felfria tandgårdar.
Verkställda undersökningar synas till fall
i klarhet ådagalägga, att tandrötan å sådana
orter, där jorden, och följaktligen äfven
j vattnet, lider brist på kalksalter, är betyd- i
j ligt större. Så ock där befolkningen huf-
i vudsakligen lefver af mjukt hvetebröd och
| mjölrätter. Däremot äro tänderna kraftigare
| utvecklade och mindre hemfallna åt den
j förhärjande tandsjukdomen å de platser,
| där jordmånen är kalkrik och vattnet inne-
I håller en större mängd däraf. Svart, hårdt,
groft bröd med inbakadt kalkrikt kli utgör
ett synnerligen värdefullt näringsmedel för !
l tänderna. Klihalten tillför nämligen orga-
! nismen en riklig mängd kalk, och det grofva
i brödet åstadkommer en mekanisk rengöring
| af tänderna och stärker i betydlig grad
l tandköttet. Till följd af det nu sagda \
\ torde hypotesen om att kalkhaltigt vatten
l skulle förstöra tänderna, hädanefter få för-
! läggas till amsagornas område.
Föräldrar och lärare ägna ofta allt för
l liten uppmärksamhet åt barntänderna, därför
l att dessa skola i framtiden ersättas af andra j
! tuggredskap och således anses nästan värde- j
j lösa. Här kan läraren göra mycket. i
! Bland de hjälpmedel, som böra användas j
| för tändernas rätta vård, nämdes tandborsten, j
j Af vikt är, att om flera barn finnas i ett j
| hem, de ej få använda hvarandras eller
j föräldrarnas tandborstar. Minst två gånger j
| om dagen och’ enkannerligen om kvällarna j
| bör borstning af tänderna, företagas. Aseptin |
l är ej lämplig till tänder med svag struktur,
| enär borsyran fräter om ock i ringa grad.
j Stomatolet förordades, ehuru det är rätt
i dyrbart. Ett lämpligt och billigt munvatten
j fås genom att i uppkokt vatten upplösa
[ öfvermangansyradt kali.
! Rörande tandpulver ville tal:n afråda från
j att köpa eller använda ett tandpulver, som
l ej är godkändt af tandläkare. A ett bil-
I ligt sådant ville han meddela följande recept,
! som expedieras å apoteken:
l Rec.
j Test. ostr. prsep.
i Hydratocarb. magn. aa gm 10
j Sap. alb. Hisp.
i Cort. Chin. Calis. aa gm 5
l J^therol. m. pip.
l - Caryoph. aa g:tt V.
| M. D. S. Tandpulver.
Sä länge barnet är litet, kan blott en
med svag aseptinlösning fuktad linnelapp
användas och tandborste först vid 7
månaders ålder.
Så snart tecken till röta uppträda, bör
tandläkaren anlitas, då sjukdomen lättast
och billigast botas i dess första stadium.
Tal. afslöt sitt föredrag sålunda:
Litet hvar bland min åhörarekrets har sä- j
kerligen varit i tillfälle att under lektions- j
timmarna enerveras af klagolåten från någon
med tandvärk bekajad liten stackare och har
kanhända ej kunnat bibringa den lille någon
lindring. Jag vill därför gifva ett par.. små
vinkar om hur lekmannen med de medicinska
medel, som stå honom till buds, skall kunna
om möjligt förskaffa den lille sjuklingen en
smula lindring.
Tandvärken uppenbarar sig vanligast i tvänne
former,nämligen^n^?’£en eller nervvärken, som
uppstår, då tandpulpan eller tandnerven genom
yttre inflytelser inflammeras, samt periostiten
eller rothinnevärken, då inflammation inträdt
å rothinnan samt möjligen å omgifvande
väfnader. Dessa tvänne sjukdomar särskiljas,
elementärt taget, sålunda, att under det tanden
vid pulpitis smärtsamt reagerar för kallt
vatten, medför, då periostit är för handen, värme
obehag för den sjuke. Dessutom är vid
periostit tanden öm för påknackning, tandköttet
omkring den måhända starkt rödfärgadt och
liksom uppluckradt, och i vanliga fall lindras
värken för ögonblicket af kallt vatten.
Den enda behandling, jag åt lärare å platser,
hvarifrån tandläkare äro svårligen
tillgängliga, i slikt fall kan rekommendera, är, då
pulpitis är för handen, att i tandhålan inlägga
en bomullstampon, fuktad i nejlikolja, samt,
då diagnosen kunnat ställas på periostit, med
ren bomull först noggrant torka tandköttet
på alla sidor om tanden, och sedermera där
påpensla jodsprit samt låta denna fullt
intorka. På det kraftigaste vill jag åtvarna
för sådana mixturer nom till exempel kreosot,
svafvelsyra och salpetersyra, hvilka ämnen,
ehuru de totalt fördärfva såväl tänder som
tandkött, tyvärr allt för ofta mot tandvärk
användas.
Öm folkskolans
anseende
öfverlades vid Allbo lärareförenings möte i
Aringsås den 20 november. Frågan lydde:
»Har folkskolan ännu i allmänhet vunnit
det anseende, som hon förtjänar, och om
så icke är, hvar söka orsaken?»
Inledaren af frågan var hr O. Andersson
i Blädinge, som framhöll att omdömena rö*
rande folkskolan icke alltid vore gynnsamma.
Tvärtom kunde allt som oftast partiskhet och
afund spåras gent emot denna institution.
Om ett nytt och bra skolhus någonstädes
uppfördes, blef ve detta genast föremål för
klander. Man talade om »slöseri med skolpalats»
o. s. v., liksom skulle luft, ljus och vatten
vara onödiga i en folkskola. Men då ett
landsortsskolhus i Småland t. ex. vore så uselt byggdt
och inhägnadt, att korna midt under en
lektion stucke in hufvudet genom
fönsterglug-garne till skolsalen, då tege man. Alla
yttringar af råhet från »ligapojkar» o. d. skyllde
man på folkskolan. Hon skulle omskapa alla
bänglar till änglar och ansvara för, att
hennes elever aldrig bure sig illa åt, oaktadt
dessa ofta komme från sedligt förderfvade
hem. Då däremot hela studentflockar
uppförde sig på det mest ohyfsade sätt, urskul-.
dade man uppträdena såsom varande uttryck
för blott och bart en ungdomlig glädtighet.
Deri högre undervisningen hade tydligen
härvid ingen skuld, oaktadt allmänna läroverken
mottoge sina alumner från bildade och burgna
hem. Folkskolan vore alltid synderskan, på
hvilken man kastade sten. Sant vore, att
folkskolan, liksom allt mänskligt, hade sina
fel. Men dessa vore nog icke alltid orsak
till anfallen. Icke heller gjorde man sig
besvär, med att lära känna folkskolan eller
hennes arbete. Frukterna kräfdes för tidigt. Man
glömde, att det för en hel nations lyftning
i andligt afseende fordrades århundraden. Icke
heller borde upplysningens frukter värderas
i guldplattor. De, som själfva genomgått
folkskolan, vore emellertid mildare i sina
omdömen.
Hr P. Borgh trodde, att egentliga orsaken
till ringaktningen af folkskolan låge i
klassfördomen. Så länge man icke gjorde
folkskolan till en gemensam bottensköla, och så
länge de bildade klasserna icke anlitade
hennes undervisning för sina barn, kunde man
från det hållet icke vänta något egentligt stöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
