Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 10
SVENSK LÄRARETIDNING.
159
matematik, modersmålet, historia och
engelska språket som hufvudämnen. I båda
slagen af gymnasier borde vidare som valfria
ämnen ingå ett eller två främmande
lefvande språk. Genom här föreslagna anordning
kunde man erhålla en stab af grundligt
bildade humanister, och skulle äfven den reala
bildningen vinna på densamma. I stället
för nu rådande mångläseri med sin gifna
följd af halfhet komme man väl till en
större ensidighet, men detta vore ingen
förlust, då det man vunne blefve mera helt
och likartadt och då ju specialiseringen är
enda vägen for vetenskapligt
framåtskridande.
Vid undervisningen i klassiska språk vore
önskvärdt, att större uppmärksamhet ägnades
åt det kulturella än åt det
grammatiskt-veten-skapliga. Man borde läsa sådana författare,
hvilka gåfve verklig behållning och riktiga
vyer öfver den antika kulturen, men
däremot icke lägga hufvudvikten på
krigshistorien. Senecas utmärkta och snillrika
lef-nadsregler, Suetonii beskrifningar och Plinii
intressanta och åskådliga bref om forntiden
så ock Ciceros angenäma och lärorika tal
om vänskapen och ålderdomen - allt
saker, som medförde största nytta, borde
framför allt läsas och begrundas. Den grekiska
litteraturen ligger fjärmare från allmänna
intresset.
De här uttalade åsikterna hyllas ej af
flertalet åtminstone bland tongifvande
pedagoger och mycket möjligt är att de icke
äro riktiga, slöt talaren. De äro dock
icke blott mina. Det är tankar, som så
att säga ligga i tiden, och de förtjäna att
allvarligt öfvervägas.
En diskussion
om nya folkskolestadgan.
Skolrådens ordförande å Gotland voro den
] dennes kallade att sammanträda i Visby
domkyrkas sakristia för att öfverlägga om
några allmänna grunder för de ändringar i
distriktens skolreglementen, som kunna
anses påkallade af ] 897 års *folkskolestadga.
För förhandlingarna, som leddes af
folkskoleinspektören och kyrkoherden J. P.
Odin i Dalhem, lämna vi efter Clotlands
Allehanda följande redogörelse.
Ordföranden inledde förhandlingarna med
en öfversiktlig redogörelse för de nya
bestämmelser i skolstadgan, hvilka förorsaka
förändringar i skolreglementena. Dessa
nya stadganden vore visserligen många, men
ordföranden ansåg, att det egentligen var
två stora hufvudfrågor mötet hade att
diskutera, nämligen frågan om ordnandet af
den fortsatta undervisningen och frågan om
slöjdundervisningens ordnande.
Öfvergick man så till öfverläggning om,
huru man hade att fatta den nya
folkskolestadgans mening om den fortsatta
undervisningen. Meningarna voro högst olika och
förslagen likaledes vidt skilda.
Folkskoleinspektören, kontraktsprosten
Uddin uttalade som sin åsikt, att lagstiftarne ej
menat att ålägga kommunerna att inrätta
fortsättningsskolor. Meningen hade varit, att
detta skulle göras under förutsättning, att så
kunde ske. En sådan förutsättning vore, att
läraren hade så god hälsa, att han utan att
skada sig kunde undervisa mera än åtta
månader om året. Men om så ej vore förhållandet,
måste det anses som en grymhet a,tt ålägga
i honom det. Det blefve till såväl skolans som
lärarens förfång. Tal:n kunde ej inse, att
man vore tvingad att inrätta
fortsättnings-i skolor öfverallt.
Kyrkoherden Jacobson i Hörsne ansåg
däremot, att man ej kunde säga, att inrättande
| af fortsättningsskolor vore sta Idt i fritt val.
! Kyrkoherden Gradelius påpekade, att k.
m:t ej här kunnat påbjuda ett obligatoriskt
| införande af fortsättningsskolor. Ty i och
! med att så vore förhållandet, hade
försam-| lingarna ålagts nya utgifter, och något sådant
i kunde ej ske utan riksdagens hörande.
! Kyrkoherden Odin häfdade däremot den
åsikten, att man mycket väl under fyra
vec-: kor om året kunde anordna fortsatt
undervisning utan att behöfva betunga de
skat-! tände med nya utgifter och utan att behöfva
statsbidrag.
j Kontraktsprosten Uddin ville för sin del
påstå, att bestämmelserna i nya.ocli gamla
stadgan vore lika i detta fall. Är
fortsätt-! ningsskolan att anse som nästan obligatorisk
j nu, så var den det äfven förut. Och de i
; stadgans § 5 mom. 3 inryckta orden: »för
l denna fortsatta undervisning må, där sådant
l finnes lämpligt, inrättas särskild
fortsättnings-| skola» tyda ej på, att denna skolform skall
\ vara obligatorisk utan vara beroende på
sär-| skild pröfning vid hvarje fall.
i Kyrkoherden Jacobson ville mot detta 3:e
i mom:s »må» o. s. v. sätta 2:a mom:s något
i strängare och bestämdare »6ör» i fråga om
i fortsättningsskolans inrättande. Ansåg
ställ-| ningen oklar. Ansåg att den speciella
fort-j sättningssko]an ej vore att anse som
obliga-! torisk, men däremot vore stadgandet om
an-| ordnande af fortsatt undervisning i en eller
! annan form snarare att anse som
obligato-| riskt.
j Kontraktsprosten Uddin erinrade om det
j sätt, som hittills ofta användts, att låta de
! barn, som så önska, genomgå folkskolans
l högsta klass två gånger. Detta vore ju af ven
ett sätt, hvarigenom barnen kunde förkofra
och ytterligare inskärpa kunskaper.
Denna form af fortsatt undervisning ansåg
kyrkoherden Odin vara förbjuden genom den
l nya stadgan och för öfrigt föga lämplig.
j Häri instämde utnämde kyrkoherden
Sö-I derberg.
Gent ernot de s. k. repetitionsskolorna
uttalades en absolut förkastelsedom. Dessa
hade endast till följd, att barnen i förtid
to-| ges ur skolorna utan att hafva fått ens
mi-| nimikursens kunskaper fullt inpräntade hos
! sig, och den kunskap de i repetitionsskolan
l få fuskas äfven bort.
| Mot detta opponerade sig kyrkoherden
Sö-I derberg i ett kraftigt anförande. I Visby ha
| vi ännu sådan repetitionskurs, sade tal., och
j den har visat sig vara till stor välsignelse
j där - den må nu sedan ratas till både
hö-j ger och vänster. Den är dessutom alldeles
l nödvändig för de fattiga barn, som äro
nöd-! sakade att för sin utkomst lämna skolan i
| förtid. Det vore ju förfärligt, om alla dessa
i blefve lämnade vind för våg utan tillfälle till
l fortsatt förkofran eller möjlighet att få
repe-! tera det redan genomgångna pensum. Vi
i tvinga, sade tal., en hel del barn att
genom-! gå hela skolan och inhämta boklig kunskap.
! Men vi glömma att lära dem kroppsarbete.
j Det vore i sanning en välsignad sak, om de
finge komma ut och lära sig att arbeta. Hvad
j är det som skaffat oss gatustrykare och
liga-! pojkar? Jo, det att barnen tvingas att
j sitta på skolbänken, tills de bli för lata att
! arbeta.
j . *
Härpå öfvergick man till öfverläggning
om sättet att anordna slöjdundervisning utan
att behöfva inkräkta för mycket på tiden
| för den öfriga undervisningen och utan att
behöfva öfverskrida den i skolstadgan be-
stämda maximalfciden för undervisningen i
skolorna.
Kyrkoherden Odin framhöll, att det ginge
for sig att med en undervisningstid af sex
timmar om dagen äfven medhinna
slöjdundervisning med fyra timmar i veckan utan
förfång för öfriga läroämnen.
Kontraktsprosten Uddin förordade
slöjdundervisningens förläggande till lördagarna med
fyra timmar.
V. pastor Husander ansåg, att man, då man
hade två timmars middagsrast, godt kunde
anordna en timmes slöjdundervisning på
middagsrasten under den ljusare årstiden.
Under den mörka kunde undervisningen
förläggas till lördagarna.
Kyrkoherden Odin föreslog, att man skulle
efter lästimmarnas slut taga slöjden,
fördelad på två å tre dagar, men i stället läsa tre
timmar på lördagarna.
Kyrkoherden Söderberg uttalade sig mot all
lördagsläsning. Trodde saken kunde ordnas
så, att man från maximaltiden toge två
timmar i veckan och dessutom lade till två
öf-vertimmar för att på dessa fyra anordna
slöjden.
Kontraktsprosten Uddin trodde det vara
allra klokast att låta det stå som det stod i
gamla reglementena, och att skolråden och
lärarne i samråd finge ordna saken hvar på
sitt håll.
Häri instämde flera talare, och
diskussionen, som fick utgöra svar på frågorna, var
därmed slut.
Litteratur.
Hufvudräkningskurs för folkskolan af A. G.
Vihlander, lärare vid Stockholms
folkskolor. Sthm, P. A. Norstedt & söners
förlag. Haft. 9-10. Pris för häfte 10 öre.
Hvarje undervisare har nog nödgats göra
den bittra erfarenheten, att bråJcläran i
många fall aldrig blifvit fullt förstådd af
lärjungarna, oaktadt de i terminer sysslat
med decimalbråk och allmänna bråk. Huru
mycket demonstrerande kräfves det icke
stundom för att klargöra så enkla
uppgifter som dessa: hvad kostar */4 kg, då 3/4
kg kosta 24 öre?, af hvilken summa äro
28 kr. 7/s? och liknande! Och dock kunna
eleverna äga en berömvärd färdighet i att
mekaniskt lösa jämförelsevis svåra
räkneuppgifter. Är icke en af hufvudorsakerna
till detta missförhållande den, att man ägnat
allt för liten uppmärksamhet åt så enkla
frågor som de anförda - frågor, som för
sin lösning väl kunna undvara griffel och
tafla men icke så alldeles en smula
eftertanke? Är det så, att räkningen i
allmänhet bör i folkskolan företrädesvis vara
huf-vudräkning, så är detta framför allt af
nöden, då det gäller bråk.
De nu föreliggande häftena af
»Hufvudräkningskurs för folkskolan», afse bråk och
fortsatt öfning af hela tal. De talrika
räkneexempel, som de upptaga - till
antalet öfver 400 -, äro systematiskt och
följdriktigt ordnade och väl ägnade att gifva
eleverna en klar uppfattning af »delar» och
dessas förhållande såväl till »det hela» som
sinsemellan. Den rika omväxling
uppgifterna därjämte erbjuda och de alltjämt
stegrade fordringar de ställa på lärjungarna
göra de nu utkomna häftena, arbetets sista,
till en lämplig repetitionskurs för
folkskolans sista årsklass. Ln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
