Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
SVENSK LÄRARETIDNING-
N:r 10
tressant historik öfver helgonskyldens
ursprung och användning.
Redan under katolska tiden utgick detta
för Skåne, Halland och Blekinge egna onus
till präster såväl som klockare, och häri
skedde ingen ändring genom reformationen
eller föreningen med Sverige. Tidigt nog
öfvergick emellertid klockarehelgonskylden
till stadsskolornas fromma. Först 1854
återgick den till församlingarna, och 1858
bestämdes, huru den af dessa skulle disponeras.
Genom den år 1883 utfärdade
förordningen angående klockarnes löneinkomster
bestämdes, att före 1886 reglering skulle ske,
och kunde Helgonskylden fortfarande få bland
klockarnes löneförmåner ingå, dock att denna
utskyld skulle omsättas och utgå i penningar
samt att församling, hvars klockare ej vidare
skulle åtnjuta helgonskyld, ägde använda den
till folkundervisningens behof eller i öfrigt
till uppehållande af kyrkotjänsten.
Af kammarkollegii utlåtande framgår, att
klockarehelgonskyld utgår i Kristianstads
län uti Engelholms stadsförsamling samt i
127 af länets 143 landsförsamlingar, i
Malmöhus’ län i samtliga landsförsamlingar utom
22, i Hallands län i 41 af 86 och i
Blekinge län i endast 13.
Till skolväsendet utgår helgonskylden:
i Kristianstads län uti 66 landsförsamlingar
med ett beräknadt värde af kr. 9,094:49;
i Malmöhus län i 122 till värde af 16,968: 66;
i Hallands » i 13 » » » 849:31.
Till klockare (eller organist) utgår den:
i Kristianstads län i 94 församlingar till ett
beräknadt värde af kr. 13,510:86;
i Malmöhus län i 122 med värde af 17,578: 80;
i Hallands » i 27 » » » 3,235:83;
i Blekinge » i 5 > > »1,036:29;
I andra församlingar utgår den till ringare,
bälgtrampare, o. d.’
K. m:t föreslår nu riksdagen att besluta:
1) att den i Skåne, Halland och Blekinge
utgående helgonskyld skall från och med
år 1900 upphöra att utgå;
2) att, där helgonskyld eller ersättning
därför med visst belopp enligt fastställd
lönereglering ingår i prästerskapets aflöning,
godtgörelse skall prästerskapet beredas af
prästerskapets löneregleringsfond, men i
annat fall vid löneregleringsbestämmelserna
förblifva; samt
3) att beträffande den i öfrigt utgående
helgonskyld det åligger församlingarna att
hålla nuvarande tjänsteinnehaf vare
skadeslösa för den minskning i aflöningsförmåner,
som uppstå genom helgonskyldens
upphörande.
Latinet och universitetsexamina.
Professor Ernst Carlson väckte i
mån-flags i andra kammaren en motion, i
hvilken han på grund af anförda skäl och i
enlighet med hvad som föreslagits i
kanslärs-ämbetets utlåtande 1882,
läroverkskommitténs betänkande 1884 och k. nv.ts
proposition till riksdagen 1887 hemställer,
att riksdagen måtte i skrifvelse till k. m:t
anhålla om utfärdande af bestämmelser af
innehåll :
1) att för rätt att aflägga förberedande
examen till kansliexamen ej må fordras någon
kunskap i latin, och att detta språk må utgå
såsom ämne i nämda examen;
2) att för rätt att aflägga förberedande
examen till rättegångsverken, där latinet
likaledes såsom examensämné borde utgå,
äfvensom för rätt att aflägga medicinsk-filosofisk
examen af realstudent ej må fordras annan
kunskap i latin än .den, som, på sätt k.
m:t kan finna lämpligt föreskrifva, genom j
muntlig pröfning ådagalägges i en mindre |
kurs, motsvarande ungefär de nuvarande |
fordringarna för godkända kunskaper i latin j
vid flyttning till nedre sjunde klassen af de i
allmänna läroverken. i
l motionens syfte hafva instämt åtta af ;
kammarens skolmän, nämligen rektorerna j
J. Centervall, J, Persson, V. Nilsson och
Hj. Sjövall samt lektorerna S. J. Kardell,
P. Valdenström, G. Elowson och M. Höjer.
Billigare resor för lärare.
Det i förra numret återgifna
utskottsutlåtandet med anledning af hr P. M.
Söderbergs motion föranledde ej någon diskussion
i första kammaren. Utskottets af styr kände
utlåtande godkändes utan vidare. Därmed
har frågan för denna gång fallit.
Välskrifningsundervisningen.
Vid föredragningen af det i förra num- j
rot refererade utskottsutlåtandet yrkade hr
H. Sjövall bifall till sin motion, under det j
kontraktsprosten A. T. Pettersson i korthet
försvarade utskottets ståndpunkt. Utan vo- !
tering bifölls därpå utskottets afstyrkande
utlåtande. j
Framtidens skola.
Såsom i förra numret näindes, höll
lektor Joh. Berg m an vid
Kolmårdskret-sens möte den 28 nästlidna februari
föredrag öfver ämnet: »Klassisk
bildning, realbildning och folkbildning i
deras förhållande till hvarandra.» Vid
föredragets slut gjorde talaren en sam- j
manfattning af detsamma, och är det j
denna sammanfattning i något utvid- i
gad form vi här nedan återgifva. j
Medeltidens skola var klassisk. Ur
denna har vår tids skola vuxit upp. Dock
blott den lärda, ty någon egentlig folkskola
kände icke medeltiden till. Det var
reformationen, hvilken väl ej heller kände till
folkbildning i nutidsmening, men hvilken
ställde kraf på en hela folket omfattande
religiös upplysning - det var reformationen,
som lade grunden till folkskola i egentlig
mening. Men då ej tillräckligt framsynta
män togo sig denna begynnande folkskola an,
och då tiden ej var mogen för
åstadkommande af en allmänt medborgerlig bildning
efter vår tids mönster, kunde dessa
skolformer ej på gemensam bas utvecklas, utan
gick den klassiska skolan sin väg,
folkskolan sin, och har denna senare först i vårt
århundrade kunnat nå en större utveckling.
Ur den klassiska skolan från
humanisternas tid har af omständigheterna
nödvändiggjorts en utbrytning - den reala skolan,
ett mellanled mellan den lärda skolan och
folkskolan. Undervisningen i denna senare
har grupperat sig kring religionsundervisningen
som kärna och så småningom utvecklat sig
till hvad den nu är.
Utvecklingen af skolan på tre parallella
linjer har medfört en icke obetydlig
svårighet, i det den reala och lärda skolan får
tjänstgöra som en medborgareskola på samma
gång den skall utgöra en vetenskaplig
förberedelse till tekniska och vetenskapliga
yrken.
Skulle nu äfven i framtiden skolan
fortgå såsom tredelad eller skulle enhetens
princip segra öfver söndringens ?
Att de, som utvecklat och framdrifvit
folkskoletanken velat hafva denna skola till
en hela folkets - det är icke något tvifvel
underkastadt. Och förvisso är det äfven
förnuftigast att tänka sig en nationens
gemensamma läroanstalt såsom inledande (den
med ett bevingadt men ofta misstolkadt ord
»bottenskola» benämda), under det den
fortsatta utbildningen helt naturligt måste slå
in på skilda vägar allt efter 4ct mål, mot
hvilket de individuella anlagen peka.
Häremot hafva gjorts många invändningar
men knappast någon, som tål närmare
skärskådande. Liksom kristendomen är
nivel-lerande, då det gäller människan såsom
sådan, så saknas teoretiska skäl för dika
uppfostran i hvad det rör de allmänna
upp-fostringsprinciperna. Invändningar sådana
som följande: »Den, hvilken skall gå den
lärda vägen, måste börja tidigt, i notsatt
fall går tiden förlorad», sakna betydelse,
så länge det ej med ett enda exempel
visat?, att den, som börjar förbereda sig för
vetenskapliga studier först vid 14-15 års
ålder, icke kan blifva en verklig
vetenskapsman, under det talrika exempel på
motsatsen kunna företes.
Anmärkningen att folkskolan ej skulle
kunna lämna det behöfliga måttet af
skolbildning för barnaåldern är utan tvifvel
berättigad, men manar, till skolaus utveckling
och förbättring. Och mot det bättre går
det. Vår tids folkskola är bättre än den
lärda skolan för några hundra år sedan.
En sådan utveckling är ju likväl icke
något blott för skolan kännetecknande. En
väl situerad arbetare är med afseende på
t. ex. bostad och kläder vida bättre
utrustad än t. o. m. en konung och en jarl
under medeltiden, äfven om dessa hade
tillgång till för arbetaren oåtkomliga smycken
oeh annat, som ej tar någon betydelse för
de allmänna lefnadsförhållandena.
Man säger, att reformen: folkskolan som
inledande eller grundläggande skola, må
komma först då den visar sig i stånd att fylla
de berättigade kraf man kan ställa på en
allmän medborgerlig skola. Vi tro dock, att
om man skall vänta till dess, tillspetsas under
tiden förhållandena, och den allmänna
skolan löper fara att varda en fattigskola,
under det en reform i afseende på skolans
ställning framtvingar en hastigare utveckling
hos skolan själf.
Hade man så erhållit en nationell
medborgareskola med ’en öfverbyggnad af ett
tillräckligt antal praktiska läroverk, kunde
de förberedande vetenskapliga studierna
utföras vid ett jämförelsevis ringa antal
gymnasier med från konfirmationsåldern räknadt
4 ä 5-årig kurs, hvilka gymnasiar borde
förläggas i de större handels- och
industricentra och vara dels klassiska med klassiska
språk jämte ett främmande lefvande språk,
modersmålet och filosofi såsom
hufvudäm-nen, dels reala med naturvetenskaperna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
