Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 12
med oexaminerade lärare».* Denna från
Rudenschöld hämtade grundsats skulle totalt
omstörta folkskolan och leda tillbaka till
gubb-skolans menlösa tid. Hellre än att »idissla» j
den »kategoriska förkastelsedomen» öfver
lan-kasterskolan borde man fortgå »i den rikt- ,
ning, som måste stå fast, sedan alla oprak- j
tiska experimenter dunstat bort, huru
mycket buller de än kunna göra på sin tid». Att ;
använda statsunderstöd för att uppmuntra
vissa af Rudenschöld omhuldade skolarter
vore icke rätt; understödet borde gifvas »utan
att tjudra skolstyrelserna på de så helt olika
lokalerna vid något obepröfvadt, projekteradt j
s. k. nytt system». Såsom särdeles >mefi- !
löst» måste man betrakta förslaget om s. k. j
högre folkskolor, hvilka, åtminstone om
småskolorna» blefve gynnade, icke på tusen år
kunde komma till stånd. »Ännu känner
folket icke det ringaste behof af den
projekterade högskolan, ty i allmänhet anser man sig
göra mycket för sina barn, om man låter dern
gå öfver minimum i den fasta sockenskolan,
och man känner tillräckligt tyngden af det folk
skoleväsen, som man har och vill inom socknen
utbilda för allmänt vinnande af detta minimum».
Lika skarpt uttalade sig Otterström mot
allt hvad utskottet föreslagit rörande
lära-r öbildningen:
Denna afdelning lede af samma logiska och
praktiska svaghet, som genomginge det hela.
Utskottet hade velat behålla »de många
skollärarefabrikerna» och sökt upphjälpa dem
genom »lappningsförsök» men. endast kommit
till »befängda resultater». Helt annat skulle
blifvit förhållandet, om man i enlighet med
talarens motion sammanslagit alla
seminarierna till ett enda: »man hade då för
eleverna kunnat betala frakten på det mest
snabbgående ångfartyg, låta dem åka på
landbacken med 6 hästar hvardera och med 100 rdr
i dagtraktamente, och man hade ändå
därmed besparat staten en onödig utgift af ett
par tusen rdr». Utskottet syntes äfven »i
denna viktiga fråga varit alldeles förbrylladt
af det pjåskiga talet om anslag för ett
pri-vatseminarium under grefve Rudenschöld».
Alldeles misslyckadt vore förslaget om ett
högre seminarium i hufvudstaden: »häri
förråder den, som uppsatt detta
märkvärdiga betänkande, sin totala brist på allt
begrepp om ett fullständigt och
ändamålsenligt seminarium». Vore meningen den »att
till landsorten få utsända ett och annat
prak-exemplar, som kunde föregå andra skollärare
i herremannalater och höga rop på höga löner»,
då vore förslaget bra, eljest icke:
hufvudstaden vore nämligen det sämsta ställe för ett
seminarium.
Opraktiska vore äfven utskottets förslag
om under seminarieföreståndarne stående
praktikskolor, om lärare-elevers försteg vid
inträde på seminarierna m. m. Blefve det
senare gällande, x så måste den skickligaste
och dugligaste yngling, som icke velat låta
sig användas såsom biträde vid en gubbskola,
stå tillbaka för en medelmåtta eller ett
slö-hufvud endast därför, att denne någon tid
därvid varit använd». Om understöd
beviljades åt lärare-elever, så kunde det hända,
* Detta citat, som gång på gång
upprepades först af Otterström och sedan af andra
Rudenschölds motståndare, är alldeles
oriktigt. Utskottet anförde refererande, hurusom
det blifvit yrkadt, att folkskolans första
undervisning »bäst bibringas uti tätt spridda
småskolor, skötta af lärare, som af
församlingarna fritt väljas bland för dem till
uppförande och duglighet väl och fullt kända
personer, män eller kvinnor, och hvilka icke
skulle behöfva vara vid seminarium
examinerade», hvarefter utskottet för egen del
till-lade, att det fann detta yrkande »i
hufvudsaken hafva de mest giltiga skäl för sig».
Bruket af citationstecken är i polemiken mot
Rudenschöld vanligen sådan, att den hos en
nutida läsare icke kan annat än väcka största
förvåning.
att ynglingar, som »låtit sig använda vid
skolan såsom biträde, efter vunna kroppskrafter
och sedftn de bitit i skolans sura äpple, gå
ut till järnvägarna och andra mera
vinstgifvande yrken efter att hafva ätit kronans kaka
något år». Något uttryckligt förbud för
kvinnors användande i folkskolan funnes ej, och
något uttryckligt medgifvande härom vore
alltså onödigt. Om för ordinarie anställning
skulle kräfvas ett års föregående tjänstgöring
utsatte man sig för den orimligheten, »att
en präst eller magister, nyss utexaminerad
från seminarierna med det bästa vitsord om
praktisk skicklighet, måste stå tillbaka för en
medelmåtta med klena vitsord från
seminarium, därför att denne biträdt ett år
måhända vid en gubbskola!» Sådant
»lagstiftnings-fnask» borde högvördiga ståndet utan vidare
afslå.
Icke heller hvad utskottet föreslagit
beträffande inspektionen vore förtjänt af bifall.
I^yad den ifrågasatta öfverinspektören
beträffade kunde hans tillämnade funktion skötas
af den tjänsteman, som inspekterade
läroverken: »ty då han gör sina resor mellan dem,
kan han titta in i en och annan folkskola
vid vägen, och för öfrigt torde folkskolan
hafva inspektion nog i de auktoriteter, under
hvilka den är ställd».
Försvaret för utskottet fördes nästan
uteslutande af biskop G. D. Björck och
professor F. F. Carlson j af den senare med
en kraft och talang, som på ett
synnerligen fördelaktigt sätt sticker af rnot
ve-dersakarnes plumpa stridssätt. Man torde
icke misstaga sig, om man förmodar, att
det var under dessa debatter, som Carlson
erhöll sitt elddop som framtida
»folkskoleminister» och som lankastersystemets
blifvande aflysare i vårt land. Btämningen i
ståndet var emellertid sådan, att hans
bemödanden voro så godt som spillda. Efter
ett af Otterströms skarpaste utfall fann han
sig ock föranlåten att göra följande
ironiska anmärkning:
Det är naturligt, att hvad utskottet
föreslår icke kan vara det rätta: därom synes
man kunna vara på förhand öfvertygad.
Slutet blef ock, att betänkandet i allt
bufvudsakligt blef af prästeståndet
förkas-tadt.
I bondeståndet stod saken ungefär på samma
sätt, ehuru »de hedervärde» naturligtvis
betraktade densamma från något olika
synpunkt. Några af dem, särskildt från
Otter-ströms stift, uppläste anföranden, hvilka i
fråga om åskådning och uttryckssätt röja
en viss frändskap med hans. De flesta
höllo sig emellertid till den rent kommun
al-ekonomiska sidan af frågan. Typisk är
den bekante Petter Jönsson i Träslända,
som hvarken ville veta af några högre
folkskolor eller några inspektörer.
Vilja föräldrar och målsmän - utropade
han - att barnen skola förvärfva mera
kunskaper, då kunna de skicka dem till
elementarläroverken i städerna. - - - Viljen I,
mina bröder, anslå medel till skolinspektörer,
så gören det; men till beslutet härom
hvarken kan eller \\\ljag medverka!
Framstegets talan fördes här
uteslutande af den unge Jonas Andersson i
Häckenäs och den gamle Pehr Sahlström, hvilka
ock båda reserverade sig mot ståndets
beslut att i de hufvudsakligaste .punkterna
afslå utskottets hemställanden.
l Två stånd hade alltså stannat mot två.
| Frågan återgick till sammansatta utskottet,
som den 6 november framkom med et
sammaDJämkniDgsmemorial, hvilket behand"
lades af borgareståndet den 20 november
samt af adel, präster ocli bönder den 25
i samma månad. Icke heller nu kunde
emellertid enighet vinnas; utskottet måste
framställa nya förslag, ocli slutligen måste
tvisten i flera punkter slitas genom
votering is. k. förstärkt utskott.
Resultatet af alltsammans blef äntligen
riksdagsskri f v elsen af den 2 mars 1858,
Den öfverensstämmer i det hela tämligen
väl med utskottets ursprungliga förslag, med
undantag af de båda punkter, som varit
bondeståndet mest ernot: om det högre
seminariet och om folkskoleinspektörerna.
På intet håll väckte denna slutliga
utgång af de långvariga striderna någon
tillfredsställelse. Lankastersystemets
anhängare voro förbittrade öfver det principiella
gillandet af Rudenschölds skolplan i dess
grunddrag, och Rudenschölds vänner voro
djupt nedslagna öfver att ej hafva lyckats
erhålla de organ, hvarigenom denna
skolplan skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt verkliggöras.
Den följande utvecklingen har
emellertid visat, att det i hufvudsak var
Rudenschöld, som hemburit segern, ehuru
mycket i hans program tills vidare måste
förblifva oiippfyllda önskemål.
Fridtjuv Berg.
Zacharias Topelius.
I sin lyriska diktning har Topelius varit
påverkad af Franzéns blida formskönhet,
Tegnérs bildprakt och Runebergs fulländade
verskonst. Men han har efter eget
skaplynne format sina ingifvelser. l sin helhet
utmärker sig hans diktning för innerlig
känslostämning, »en ideal uppfattning af
lifvet, en väckelse att ställa målet högt och
en glödande maning till arbete för sanning
och fosterbygd». Och allt detta är uttryckt
i en formrik versbyggnad och en smältande
diktion. Språkets rent musikaliska välljud
är hos honom ännu större än hos
föregång-arne och har lockat tonsättare att omsätta
många af hans dikter i musik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
